Månad: juni 2012

Oj. Har varit i smärre affekt, deppat över foten samt kört bil som en galning (i tjänsten). Därav – dåligt bloggande. Men jag lever, om än ett knappt cykelliv. Helvete säger jag bara, helvete. Har i alla fall tagit hem racern (den brukar stå på jobbet för det ligger nära VCK:s mötespunkt för träningstillfällen). Tvättat henne och så. Ska linda om styret imorgon är tanken.

Så får jag en kommentar från min mystiska granne Mattias som verkar en sjujävel på att tvätta!

Nu är det dax igen! Tvätt och rengöring/smörjning av växlar. Jag hatar knastrande kedja!

Mattias! Jag har en lösning till dig! Och inte bara vilken lösning som helst. Den är tysk, tillverkad i Südafrika och heter

SQUIRT

En flaska äkta Squirt.

Och då slipper man kedjefettssvärta på knogarna på köpet 🙂

Igår när jag var ledsen över min dumma fot så passade jag på att drömma om bergen istället (ja, det finns vissa sommarplaner…)

Resultatet ser ni här. En vacker akrylcyklista med medelhavsansikte och vackra kullar i bakgrunden.

Känns bra att någon i teamet håller ställningarna! Här är Peters läckert dirty Canyon vid Gropen*? Antar jag? Rätta mig om namnet på vattendraget är fel 😉

* Gropen, även kallad “Hökåsen-gropen”. Tidigare grusgrop, sedan vattentäkt och nu badplats. Visste-du-att: boende nära gropen fick skattechock när skattekontoret kom på att de bodde nära en strand.

Så förbaskat, förbaskat ledsen och besviken.

Kanske borde döpa om Cykelkatten till Skadekatten eller något liknande muntert.

Från att inte kunnat cykla ordentligt pga. ryggskott till att knappt kunna gå pga. icke-diagnostiserad (än) men likväl extrem smärta i fotankeln (inne i knölen, typ och sprider sig upp och till sidor). Smärtan uppstod i torsdags och vill inte släppa. Jag försöker vila foten så mycket som möjligt och har tejpat om den. La idag nästan 200 kronor på nån smidigare variant av bandage. Jag kan inte gå i trappor utan att nästan skrika av smärta. Jag kan absolut inte ha tyngden på foten, vänsta foten.

Och

jag kan absolut inte trampa på cykelpedal med foten. Den treminuterslånga cykelfärden på damtralla från jobbet till stationen igår kändes som ett tretimmarshelvete smärtmässigt. Tur jag fick vila foten en timme på tåget efteråt.

Jag vet inte hur smärtan uppstod. Förmodligen blev fotleden överansträngd och inflammerad. Nu återstår det vanliga, jobbiga – få läkartid, få foten undersökt, förhoppningsvis röntgad. Sedan – försiktighet och vila?

Mju 🙁

Visst, jag kan trösta mig med coola citat från hjältarna.

I know that when you have an injury you need time – it’s not as if you just suddenly lose your talent (Tom Boonen)

Men tid.

Det funkar förstås för Boonen som har tränat järnet och varit på topp under mesta delen av sitt liv. Det funkar att vila ett tag, sedan är styrkan tillbaka rätt snabbt i och med att det mesta sitter kvar i kroppen.

Men för mig.

Som efter en lång, och dryg väg kantad av smärta, besvikelse och uteblivna mil ska vila – igen – för att hinna träna – när då?

Jag vill inte vila. Jag vill träna. Det är sommar. Det är vackert. Jag har nya cykelskor och en kropp som bara längtar efter att ta sig ut på vägen.

Utanför trappan som leder upp till huset där päronen bor står det en hardtail-bike. Den har stått där så länge vi har bott där, säg över åtta år i alla fall. Cykeln står fastkedjad vid en lyktstolpe. Från början brydde vi oss inte om den utan trodde att ägaren förr eller senare skulle hämta sin cykel. Men ägaren kom aldrig. Och cykeln står där, fastkedjad, än idag. Lite sorgligt egentligen. Den var nästan helt ny när vi såg den första gången. Glänsande fin. Nu ser den ut som på bilderna nedan.

Något måste ha hänt. Man gör annars inte så mot en cykel.

På tåget till Stockholm, hälsa på familjen! Med mig har jag en skön herre, nyinköpt på Pressbyrån 🙂

Avslöjar nu gear nr två i påsen. Specialized Sport Road racerskor. Vita, smala på foten, sköna. Längtar till nästa vecka då jag får pröva ut dem in action! Nu – rusa till tåget som ska ta mig till Sthlm. iPhonen är med så vi hörs!

Förrgårdagens cykeltur började med att en klungkompis fick punka. Visst, en vanlig händelse, men denna gång berodde den väldigt mycket på att bron vi skulle över var täckt av glassplitter efter en bilolycka. Ingen försiktighet hjälpte – punkan var ett faktum. Tur nog hade en annan klungkompis telefon till en släkting som jobbade på kommunens jourservice. Han ringde upp och fick höra att det skulle komma folks och städa upp inom en halvtimme. Skönt!

• Du börjar med att hämta appen (som är gratis) i antingen App Store eller Play Store, beroende på vilket operativsystem du har på din telefon.
• Starta appen.
• Ta bild på det som du vill att kommunen fixar.

• Väl nöjd med bilden, tryck på “använd”. Då kommer du till menyn där du får välja kategori – till exempel vägunderhåll och framkomlighet (vanligt för oss cyklister…)

• Tryck på “ok”. Då kommer du till en meny där du får skriva en tilläggskommentar (om du känner att det behövs en). Sedan är det bara att trycka på “skicka” så får kommunen där objektet finns, bild samt din kommentar!

• P.S. Din skadeanmälan skickas in anonymt. D.S.

Jag tycker att appen är ett jättebra initiativ. Jag har nu använt appen ett antal gånger, men har i och för sig inte hunnit kolla om skadorna blivit åtgärdade. Men tänk, om hundra personer fotar och skickar in bilder på irriterande – och rentav livsfarliga! – hål i en viss väg så görs det kanske något åt skadorna. Det är nog den största anledningen till att jag “gör reklam” för appen här på bloggen – tillsammans åstadkommer vi förhoppningsvis skillnad. Cykla säkert!

BLÄ!

Måste jag vara så smart att jag fixar folks avhoppade kletiga cykelkedjor med samma handskar som jag sedan smeker min fina röda styrlinda med?

Senast igår fick jag en komplimang om min styrlindas skönhet.

Nåväl, inte behöver ni vara avis längre.

Snart blir det väl en stilren men småtråkigt svart styrlinda som får hänga med, tills jag lär mig att låta. bli. kladd.

/Fast det är ju kul att meka…/