En golvad mor är roligare än tio ocyklade.

Afton kära läsare!

Har precis mixat klart det tredje poddavsnittet av CYKLISTPODDEN jag och Anna (och dj Tuss vilket hörs litegrann) spelade in imorse. Raska tag, eller hur? Fått en lucka nu när Jonas är ute med den mycket arga tandklibäbisen som har varken velat äta ordentligt eller sova ordentligt under eftermiddagen. Jag är hur som supernöjd med avsnittet. Det blev precis som vi hade tänkt oss – ett vasst och aktuellt snack med lika delar allvar och humor och som garanterat inte kommer att lämna ett lyssnaröra oberört.

Till skillnad från stackars ilskna babyn min så är jag tvärtom både hungrig och sömnig idag. På ett nice sätt. Det efter gårdagens underbara men rätt så tunga dubbrepa på närliggande landsvägar. Jag var liksom lite hungrig redan när jag cyklade ut men ville ändå pressa in så mycket som möjligt under tidsintervallen jag hade på mig så det blev att jag körde liiite för länge utan att äta. Resultatet blev att jag fick både håll och magknip from hell och fick ligga ner och krampa på golvet i hallen medan Jonas drog av mig kläderna och Ivar gungade i sitt babyskydd och skrattade åt mina smärtgrimaser så han kiknade. Skratta på åt din gamla mor min son, gör det. Ska skratta back at ya när du glider in helslut med mössan på glid efter något härjigt mtb-pass eller ett schackparti eller en e-sportmatch eller en klarinettlektion eller vad du nu får för dig att ägna dig åt sedan. Kanske berodde krampen förresten också på att jag prompt skulle cykla i mina gamla slikk damtights storleken under gubbtightsen jag kört nu under mina första postnatala turer. Jäklars va tight damtightsen satt, kunde knappt andas. Typ korsetteffekten? Men fan så snygg jag kände mig och det var väl värt det hela eller hur?

På tal om snygg så har jag äntligen beställt en vettig mellansäsongsjacka. Är så less på att glida runt i min omatchande skidjacka anno medeltiden för att ingen av mina cykeljackor är varm eller sval nog åt mig.

Hur som fick jag mig en dos kanoners träning igår. Bromsen låg fortfarande och skavde mot fälgen = träningswin, dubbarna vägde fortfarande tio ton = träningswin, vinden lekte rövare med mig = träningswin och jag fick både slask och snö och duggregn och lervälling up mine = karaktärsträningswin.

Uppspelt? No shit. Förlåt propagandaväder, men det är när det är som jävligast som mitt cyklisthjärta dansar som lyckligast. Dessutom finns det inga dåliga väder. Det finns bara tråkiga glasögonlinser.

Puss, Strava här och don’t try tung hungerscykling at home kids.

Be First to Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge