Katja kör MTB

Det välsignade mountainbiketillståndet!

Igår kväll hände det! Jag körde mtb, och det ihop med min Jonas (något som aldrig hänt tidigare tror jag?) Något jag inte gjort ända sedan jag sålde min läckra men en storlek för stora Canyon för snart två år sedan. Jag insåg redan som nygravid att en mtb skulle bli melodin så småningom när magen skulle bli för stor och racerns och crossens raceiga sittställning för obekväm för skogs- och gruskörning. Jag kom ihåg att min gulliga vän Valle har en avlagd instegs-mtb ståendes i lyan i precis rätt storlek för mig. Den har dessutom en riktigt komfortabel geometri (kanske något alla instegs-mtb har, vet inte?) vilket är perfa för en person i det välsignade tillståndet.

Det tog förstås ett gäng kilometer att vänja sig vid maskinen och känslan av att sitta i en skön fåtölj med skivbromsar som glatt hoppade över alla trottoarkanter och dylika småhinder utan att man knappt behövde lyfta på framdäcket. Jag log åt hur upprätt jag satt på cykeln. Min nuvarande cockpit-sittställning på crossen var ju ingenting mot detta hehe. Kände nästan för att vinka så där kungligt till det förbigående folket söndagspromenadstyle. I skogen gick det mer undan. Trots att växlarna var var i behov av smärre justeringar så betedde sig cykeln fint även i de något krångligare partierna. Det var dessutom härligt att köra en 27,5:a – tänk att jag aldrig hade gjort det förr (min gamla Canyon var en 26”). Så mycket mer den “svalde”.

Överlag var känslan – wow, underbart. Jag är ju ändå en rätt skogsteknisk rackare trots ingen renodlad mtb-cyklist och det tack vare allt crossande. Dock var jag förstås tvungen att ta det säkra före det osäkra och skippa cykla igenom de mest kritiska partierna (ni vet sådana med stup och annat som kan gå rejält fel). Även i de brantaste backarna var det lite tufft, inte benstyrkemässigt utan för att jag inte längre kan fördela kraften som det krävs för att smidigt ta sig uppför. Men de grejerna var förstås ingenting att bry sig om. Det viktigaste var att det var så roligt och skönt i skogen. Och att jag nu har hittat ännu en cykelform som förhoppningsvis låter mig göra det jag tycker om ett bra tag till in i bäbisväntan. Valle = bäst <333

Puss och här är Strava för den som är ruttintresserad (snälla stigar only).

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

4 Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.