Nämen nu har jag i sista sekund gjort det.
Anmält mig till Halvvättern.
Varför inte hel-Vättern?
Helt enkelt för att jag inte ser fram emot att sitta på en bike i 300 km. Än. Fråga inte varför, inte redo helt enkelt.
Ge mig ett par år så!
Nu gäller det att cykla 150 km och göra det jävligt snabbt. Tillsammans med ett kalasgäng från klubben förstås. Kul 🙂
En Maredsous och en modvideo på det!
Ljuset.
Så självklart det är.
Och så beroende vi är av det.
Som litet barn tog jag ljuset för nåt alldeles självklart! jag minns när jag som liten gjorde nåt naturvetarprov och en av frågorna var: “Varifrån kommer all energi på jorden?” Vatten, skrev jag. Självklart, vatten. Bommade provet. Det rätta svaret var förstås solen.
Ju äldre jag blir desto mer solberoende känner jag mig. Faktum är att jag nästan är sjukligt ljusberoende. (skilj dock på sol och sol, finner det urtrist att ligga och lata mig på stranden / i solstolen). Utan det är att jag måste få i mig minst en, daglig dos av solljus i kombination med frisk luft för att inte få obehagskänsla som närmast liknar lättare panik. Känner ni igen er? är ni också ljusoholics som jag? Det är ju allmänt känt att avsaknad av tillräckligt med dagsljus gör oss tröttare, deppigare, ger oss sämre syn, hy och ja, försämrar stämningen i allmänhet. Så jag har sammanställt lite tips – kanske självklara för vissa men inte för alla! – om hur man kan få in mer ljus i vardagen.
Wohoo, den är oficiell nu – den hundrande (!) rutten för Tour de France!
Vad innebär det för mig?
Jo, att jag kan börja tjata på min kille drömma lite om att kanske åka och titta i år igen…
Och ironiskt värre. De kommer att gå igenom de två städerna i närheten av vilka vi bodde förra sommaren fast då inte för Tourens skull utan för cyklingens – nämligen Annecy-Semnoz och Cagnes-sur-Mer. Kunde de inte cyklat genom där förra året? 😉
Äntligen! Nu börjar träningstiden i Det Coola Gymmet (som jag ändå sällan om inte aldrig besökt under sommarhalvåret då jag enbart tränar ute då) gå ut. Alltså har jag beställt ett nytt träningskort – på gamla goda Friskis & Svettis.
Tränar månaden ut – för att sedan återigen börja på F&S Västerås, enligt mig det bästa träningsställe man kan gå till för inomhusträning. Var aktiv tränande medlem i F&S under hela min högskoletid (nästan fem år) tills jag helt enkelt tröttnade. Och inte så konstigt! En behöver variation. Jag visste förstås hela tiden att jag skulle komma tillbaka. Att vara medlem i Det Coola Gymmet var dock en kanske lite för kostsam lösning… Men men, enda gången jag fallit för grupptrycket (tjejkompisen lockade mig dit och visst är det bra, inget fel på dem, men inte riktigt my cup of tea, mer inriktat på gymmande fitnessfolks). Det Coola Gymmets jympautrymmen är små, trånga, högtalare är skrälliga och golvet träigt och gör ont på mina skadade cykelknäna små. Ledarna är kanoners men känns inte alltid speciellt personliga. Tränar månaden ut sen är det zoom zoom bye bye.
F&S känns som en gammal vän. Full med likasinnade konditionsivrare. Med jävligt många pass och intensiteter att välja mellan. Stora, luftiga ytor, studsiga golv, hög hygien i omklädningsrummen och duscharna (den högsta av alla träningsanläggningar jag varit på här i stan). Men det viktigaste är ändå känslan. De som tränat på F&S vet vad jag menar. Energin och träningsglädjen som flyger runt i de lokalerna är helt otrolig!
Plus att det helt enkelt är jävligt prisvärt med ett sexmånaderskort. Så avslutas det lagom till vårsäsongen ute.
Så nu har jag (eller egentligen jobbet) enbart följande utlägg:
Haha vilken pärs igår!
Hade som vanligt bråttom till träningspasset igår… Hann dock i tid, hade en kvart på mig att byta om. Så kommer jag på… Jag hade glömt träningströjan hemma! OMG vad göra? Träna i bomulls-t-shirten? Knappast, inte 2,5 timmar på spinningscykeln. Tur att jag hade rätt så stor tränings-bh med mig och mina ganska täckande dambibs från Rapha. Fick bli det, en småudda kombination som dock visade sig vara väldigt skön med tanke på hur varmt och svettigt det blev i spinningssalen efter ett tag. Fick en hel del blickar, uppskattade från herrarna (avslöjande klädsel?) och smått föraktande av tjejerna (hade glömt att raka mig under armarna och sånt bryr sig bara tjejer om har jag märkt).
I övrigt gick passet bra även om jag för det mesta cyklade stående, speciellt under passets andra hälft. Helt enkelt för att jag får sånt tryck på de känsliga delarna på en spinningsbike… Oavsett hur jag än ställen in cykeln. Jag får aldrig ont i rumpan, däremot mellan benen. Så van vid smal, utskuren sadel på min riktiga racer. Den kan jag nöta på i timtal. Inga problem. Men vettefan vad det är med spinningsbikes? Oavsett inställningarna / bibs så gör det ont efter en timma!
Egentligen föredrar jag korta, intensiva spinningspass. Då vet jag att jag har en timme under vilken jag får ta ut mig helt och hållet. Nöta, det är roligare utomhus.
Men jag är glad att jag genomled gårdagens pass ändå! Sket i att ta det lugnt utan körde mig tom. Älskar känslan. Fattar inte att vissa folks förstör den genom att trycka i sig massa socker under passets gång. Vakna, det är ingen tävling här utan vanlig träning. Bättre att fylla på innan / direkt efteråt. Skriver mer om det i ett senare inlägg.
Idag står jag över lunchspinningen (gissa anledningen) och kör CrossFit alternativt BodyPump på kvällen istället.
Hej.
Vilken slapp och skön helg det har varit (efter fredagens festligheter, alltså).
Gårdagens spenderades i sängen med avbrott för existentiella behov så som födelsedagsfrulle, promenad till mataffären och sånt.
Idag skickade jag ut babyn på en racertur ute i ruskvädret (fast han gillar ju sånt).
Så har jag passat på att jobba lite, fundera lite, skriva lite, sjunga lite, dra igång en mustig gulaschgryta till ikväll och så trycka i mig lite choklad.
Nu är det snabba ryck!
Tar med mig två stora vattenflaskor. På med bibsen.
Dags för det längsta spinningpasset någonsin – 2,5 timmar med bäste instruktör-Fredrik ska det bli.
Rapport kommer förstås!
Har ni haft en skön helg?
Hej.
Trött idag. Peter fyller år och igår var det fest.
Slutade med att vi blev stoppade av polisen!
Vi:
Polisen var dock snälla så vi klarade oss utan böter! Eller, han ville ge oss böter för avsaknad av lysen men fick något viktigare att åka till så vi klarade oss.
Imorgon blir det 2,5-timmars maratonspinning med världens bästa Freddan-instruktör! Kul!
Ute är det grått men här inne
alltså i själen! –
är det varmt och skönt.
Jag börjar bli klar med ett jobb som tagit nästan all min vakna tid och energi de senaste veckorna.
Jag hade ett till synes misslyckat men egentligen riktigt lyckat (tack, tack kära damer för era ovärderliga tips och idéer!) möte i Stockholm igår.
Jag fick dessutom pussa en hel kväll på den kanske sötaste hjässan i världen tillhörande en sexårig lillebror.
I helgen fyller min Peter år och det ska firas!
Träningsmässigt har jag tyvärr inte nått mitt veckomål på minst sex timmar intensiv träning (förutom vardagsmotion, promenader, stretching o d) men veckan är ju faktiskt inte slut än. Verkar bli en del spinning imorgon och på söndag…
Och så avslutar vi detta positiva inlägg med lite glada minnen från årets kanske mysigaste fest!
Visst är det skönt med fredag?
Hej.
Idag är en sån där dag då mycket lite känns rätt.
Dels så önskar jag att dygnet hade minst tio timmar extra utöver de tjugofyra standard.
jag har så mycket roligt jag vill hinna med.
Men det tråkiga tar alltför mycket tid just nu.
Jag oroar mig för allt och ingenting och blir nästan lite förbannad på vissa.
trots att de egentligen bara är sig själva.
Jag är nervös inför mötet med stort M imorgon.
hoppas innerligt att det kommer att gå bra. för mötet handlar om något jag tror riktigt, riktigt starkt på.
jag hoppas jag kunde berätta för er om vad mötet handlar om men inte än.
Men jag lovar att göra det tids nog oavsett utgången!
40 längder à 25 m blev det igår iaf, blandade simsätt.
Riktigt skönt! Jag och Linda satt i bastun och kurade lite efteråt.
att simma är gott för själen och jag kom hem rätt så harmonisk igår. men idag vill jag bara hoppa in under filten och bara ligga ner.
Ja, vissa dagar är såna och jag känner att jag måste acceptera det. Men bara idag.
Ett roligt inslag på lördagens cykelfest blev tipspromenaden på – tadaa! – cykeltemat. Oj så skoj det var att hitta på de rätt så kluriga frågorna som skulle testa cykelnördigheten hos gästerna.
