Månad: februari 2019

Bloggen är trasig just nu.

Och det är helt

ok

för jag är hel :))

Vi hörs snart!

#creatingmagic

Hej.

Jag har varit till det fagra Sätra Brunn, smidit världsherravälde (nåja, men typ) planer ihop med andra bright brains i dagarna två, druckit mer än spavatten och lämnat en dikt i kurortens gästbok.

I helgen ska jag vara med Ivar och familjen på Lidingö imorgon, sova hur mycket som helst var dag, cykla på söndag och fortsätta jobba på det som upptar min hjärna mer än bloggen för tillfället.

Nästa vecka är det inskolning och min första vecka med mammaledig fredag!

Och idag kom så äntligen det första vårljuset och det tvättäkta februarisläsket och kickade min hopplöst romantiska röv.

FETT FINT FAN FY FYI FEBRUARI

Och jag pendlar mellan Placebo och Kate Bush och huvudet yr.

Förresten vet ni vad?

Jag har fortfarande inte satt nå skärmar på min pendlarhoj. Det måste dock lösas asap inför den första förskoleturen!

Puss.

Du får mig att stanna hemma och inte känna någon geografisk rastlöshet två dagar i rad, jag som har aldrig kunnat hitta hem bland fyra väggar

du får mig att börja förstå innebörden av ordet trygghet

får mig att krampaktigt spara alla de få, små tingen kvar från den biten historia som finns kvar hos min sida av din börd

får mig att stolt ställa fram min morfars försilvrade glashållare, min farmors benvita porslin och hälla upp kolsvart indiskt te med citronskiva i.

får mig att tala sjunga vyssja åtsäga andas på rim för du lägger det stora babyhuvudet på snett och ler

du får mig att le, le så mycket, le ikapp ditt tandlösa leende, täppa till din mun med en puss

du får mig att vilja bilda mig inom världens precis alla områden, astronomi flora fauna aritmetik världens geografi och så en del alkemi förstås –

får mig att skärpa mig ännu mer, ingen bitterhet får komma i vägen för när livets hinder ska formas om till guld.

Du får mig att skita i allt som rubbar vår ro. För dig är jag helt enkelt m a m m a.

Du får mig att vara rädd. Jag som har aldrig varit rädd för världens faror är rädd nu. Min rädsla får aldrig smitta dig men den finns där;

du får mig att likna ömsom ett höns, ömsom en björn, ömsom ett stockholmslejon

får mig att slås för din rätt till att växa upp i tron på världens godhet.

Så länge det går.

Du får mig att söka spåra mina rötter, hitta rötter som jag inte trodde fanns, skriva upp och dokumentera

får mig att vilja bygga oss ett hus.

Du får mig att laga rätter efter kokböcker. Jag lagar potatiskakor och soppor och annat du oftast ratar till förmån för orange barnmat men det gör inget för det är mysigt ändå.

Du får mig att titta på saker med nya ögon, du bildar mig genom din nyfikenhet

gör mig till en expert på att leva i nuet

du får mig att vara en bro, en lian, ett snöre, en säck med potatis, en ribbstol, en klättervägg, ett kanvas, ett bo.

får mig att stråla av lycka och stolthet,

får min kropp att känna glädje så vild att jag plötsligt reser mig och dansar

nästan lika bra som du.

Du sitter bredvid mig i soffan och bygger duplo och vilar då och då med huvudet i mitt knä.

Du gör mig harmonisk. You’re the apple of my eye. Ты мое маленькое солнышко.

Jag älskar dig så.

mamma

Mors cykelkatter! (och på tal om det, har ni sett att PO.P har släppt en cykelkattröja i den cykelmesta färgen rosa? Purrfekt tycker jag ^^ Tack Martin för tipset 😘)

Häng med på igår!

Eller ja, vid sexsnåret var det dags för vår sedvanliga morgonstund. Papperstidning för mig, rita för plutten, ägg och te för båda och så en liten chokladbit till mig ofc.

Sedan blev jag trött, oerhört trött. Levnadstrött. Post-galen-vecka-trött.

Ögonen behövde ljus. Själen krävde cykling. Benen krävde tramptag.

Så jag drog ut på en härlig kortistur på stålisen (orka tvätta crossen liksom plus tung hoj med tjockare däck = bättre träning och skönare snöföre).

Jonas måste ställa upp för jobbet på eftermiddagen så det vart inte längre än en och en halvtimme (vinterturer mäts av självklara skäl i tid snarare än i distans). Helt ok för mig ändå, som varit sjuk så mycket på sistone.

Turen blev som väntat underbar – när jag väl hade klickat i (nysnö är vinterns motsvarighet till blöt lössand höstetid). Västmanland är ju sedan ett bra tag ett tvättäkta snöparadis. Oavsett var man cyklar är det snöigt, isigt, småspårigt och således mer eller mindre tekniskt. Läs skitkul!

Stålisen gjorde ett fint snöttraktorjobb. Trygg och beskedlig plöjde den fram på isbrötig cykelbana, slushy mellanparti, förrädisk snötäckt isväg, mjölkvit myslandsväg. Så vackert vi två fick det, jag och stålisen!

Tänkte som vanligt att tänk så härligt, mitt redan rika vägnät fyrdubblas (!) ju tack vare årstidernas skiftningar.

Väl hemma hade jag bråttom till teven. Cykelcross-VM i danska Bogense ju – vinterns helt klart tittarvänligaste och roligaste cykelhändelse på TV*?

Resten av dagen och kvällen spenderades i ett slags kreativ lördagskoma. Plutten byggde duplo, jag glodde på VM (shit omg vilken fight både herr-U23 och damerna 🕶💨 – grattis wow-Ida till en grym prestation också!) och proddade ett gäng bloggrubriker för de kommande inläggen. Sedan ramlade Tony in efter sin grymma distans och soffkomade lite ihop med oss.

Till slut så däckade jag ihop med min sockerrumpa i famnen. Sedan minns jag inget. Bra lördag. Puss!

* eller snarare på Youtube för oss i Sverige. Idag kör herrarna och så finns repriserna från igår kvar att njuta av. Sök på UCI bara så dyker de upp 🙂