Igår förmiddag var det dags att säga hejdå till fjällen för den här gången. Återstod den långa och varma bilresan hem till plattlandet. Därför bestämde jag mig för att hinna med en sista fjällglimt för att inte låta dammsugartrynet bli mitt färskaste minne från vistelsen. Knottkliig och svettig efter stugstädningen cyklade jag därför en bit av Södra Kungsleden upp till Östfjället, ner till Östfjällsstugan, tillbaka upp till toppen och så ner igen.
Det cykeltekniska var sådär eftersom sänkstolpen trots justeringsförsöket hade gett upp helt att hålla sig kvar i högsta läget (tänk er att cykla uphill på en downhillhoj så fattar ni). Och så kändes det som vanligt mycket märkligt att köra en asfalts-/grusstigning på en osmal icke-bockstyrig cykel… Men det var sekundärt.
Det var ju de befriande karga kulisserna, lavendeln… ljungen, den höga luften och regnförsmaken i munnen jag hade cyklat upp för.
Och för en stund på tu man hand med tystnadens melodi ⛰
Puss.
Och det blir fler berg innan semestern är slut.