Om cykellyckan får bestämma
Jag har alltid varit lite avis på de som är duktiga på att varva ner. Personer som bara somnar på tåget (aldrig hänt mig ever ever) eller finner sig i att bara ligga ner eller sitta och trycka på toan i en timme utan att ha en tidning till hands. Jag är värdelös på att varva ner. Som mest påtagligt är det efter ett träningspass. Lika trött och oinspirerad som jag kan känna mig före träningen, lika hög och kreativ jag är efteråt (och särskilt numer då varje pass känns som en liten fest). Energi föder energi. Energi göder inspiration. […]