Dag: 8 december 2017

Hej fredagsfolket!

Hur är läget? Här är det mest horisontellt. Min pöjsch har efter tre dagars misstänksamhet äntligen fattat grejen med babygym. Idag blev det över trettio bebisegentid därinne men sedan måste jag krypa in och pussas, typiskt bekräftelsekrävande beteende från min sida. Ibland känns det som att det är Ivar som leker med mig och Ivar som rastar mig istället för tvärtom. Nåväl, än så länge är han för liten för att be mig att dra åt fanders och lämna honom ifred med sina leksaker så vi kör på.

På tal om rastning så är jag ledsen. Så ledsen så jag knappt orkat blogga. Anledningen är inte otippat benen. Jag vet inte om det är amningshormonernas fel eller något ”kiropraktiskt” men sedan två veckor tillbaka upplever jag rätt svåra bensmärtor. Det känns som tandvärk fast inne i benen, bara molar på. Benen bär inte riktigt. Vissa dagar orkar jag knappt gå till näraffären, och om kvällarna kommer jag ibland inte upp ur soffan. Från början trodde jag att det var träningsvärk men när det blev sämre och sämre trots att jag vilade ordentligt så förstod jag att det måste vara något annat. Frågan är bara vad? Och går det att hjälpa det utan att inskränka på annat, till exempel amningen? Fett tråkigt är det i alla fall. Jag känner mig handikappad. Just nu är det bara att glömma allt vad långpromenad och benövningar heter. Jag äter smärtstillande varje dag, känns också B. Jag hoppas verkligen att det kan fastställas vad det är så problemet kan avhjälpas. Det måste det göra.

Nu sover Hoppetuss sin förmiddagssömn så jag ska försöka hoppa upp på monarken och rulla en stund. Hoppas det går. Fan.

Puss från den lyckliga morsan med de olyckliga benen.

Hej.

Något jag är lite dålig på är att visa uppskattning för er mina läsare. I och för sig brukar jag avsluta vissa av mina inlägg med att ni är bäst och så får ni digitala luftpussar efter så gott som varje inlägg men jag kör sällan något uppenbart publikfrieri och det kanske är för synd det.

Här kommer det.

Så sug åt er nu för det lär dröja till nästa gång!

Nä men seriöst, ni är grymma ni som läser min blogg. Här kommer några Touren-gula hjärtan och anledningar till varför ni är bäst. Voilà:

💛 ni är så olika. Trots att de flesta som läser CK verkar gilla det här med cykel (även om det säkert finns en och en annan uppfriskande cyklisthater, vink vink!) så är det inte en homogen grupp. Killar, tjejer, äldre, yngre, blågula och folks utomlands. Det gör att jag vet att jag kan skriva vad jag vill utan att vara ängslig över att tappa min ”målgrupp”

💛 ni håller inte alltid med mig och drar er sällan från att påpeka det för mig – här eller i mina andra kanaler. Tack. Det är förstås lärorikt och gör bloggandet dynamiskt även om jag kan fälla en och en annan tår över vissas ibland mindre artiga reaktioner. Men vad fan. Det kostar att på riktigt våga gå sin egen väg, så är det bara.

💛 ni håller med mig. Eller gillar i alla fall det jag gör. Det är smickrande men främst peppande och gör att jag växer och vill bli ännu bättre.

💛 ni är mitt stöd. Även om jag försöker hålla mig borta från att missbruka ”tala ut om svårigheterna”-greppet utan att krydda det med lite humor så är ni duktiga på att läsa mellan raderna och skicka mail, PM och annat stöttande till mig i svåra tider. Jag vet att ni är på min sida och jag uppskattar vartenda litet av era ord, även om jag inte alltid hinner svara på era meddelanden med en gång.

💛 ni är många. Jag tittar sällan på bloggens statistik och har valt att inte ha med min blogg i bloggportalernas rankingar för att slippa jämföringsstressen. Ständigt hittar ni hit ändå från alla möjliga håll, det är så roligt och det gör er one of a kind.

💛 era kommentarer, era fotavtryck – här och i mina andra kanaler – är äkta. Eftersom jag ytterst sällan bloggar i kommersiella syften så gläds jag mer åt en äkta kommentar än tio oäkta, lämnade enbart för att bli länkade tillbaka. Jag behöver sällan oroa mig. Min läsarkrets är ett äkta virke.

💛 ni har god smak. Ni uppskattar även mina ”flummigaste” inlägg, som till exempel detta som är mitt tredje mest lästa.

💛 ni älskar cykel. Do I need to say more..?

💛 ni finns och ni hänger kvar, år efter år, och ni som slutar läsa återkommer ändå. Vet ni varför? För oavsett våra eventuella meningsskiljaktigheter så har vi en sak gemensamt och vi alla vet precis vad det är.

Puss och ha en underbar fredag, nu ska jag sluta vara så herrans blödig och sätta på kaffe för jag och Ivar får besök.

er Katja