Dag: 1 mars 2016

Jag må vara fattigare än en skeppsråtta,
men jag har snyggt barbiehår och kul på vägen!

Extrakul när jag cyklar bäng på hästbedövningen 😛

Fan folks. Jag har åter åkt på en tandläkarräkning som matchar en bättre “vätternrundanracer”. En räkning som kanske växer lite till, beroende på operationsutgången. Jag är smärtsamt medveten om mina sämst tänder – trots otroligt noggrann munhygien och otaliga tandläkarbesök så lägger jag tusentals kronor varje år på att laga eller dra ut de små eländen – men ändå så kom den här värken och den här räkningen som en chock. Jag som fick allt okejat på den senaste tandundersökningen i höstas!

Jag bryr mig inte om pengar. På riktigt gör jag inte det. Jag vet hur det är att ha dem och jag vet hur det är att inte ha dem. Jag har varit på cykelsemester på Rivieran och jag har varit i kön till socialbidragsutdelningen i Stockholm.

Just därför har jag pengar så jag klarar mig, göra lite kul saker med min familj och mina vänner och min cykling precis, några extra tusenlappar ifall passaten behöver sig någon ny reservdel och inget mer. Pengar är ett verktyg för att kunna göra det det som blir härliga minnen och fantastiska berättelser som tar mig igenom de jobbiga tiderna.

Och på att laga mina tänder, så bländande vita och välformade men så värdelösa inifrån. Uppåt tolv tusen går det åt ett sämre år, runt tre tusen ett bättre år.

Tydligen är 2016 ett sämre tandår.

Jag har ju skrivit att jag är på väg att köpa mig en ny racer, en som jag har drömt om länge. En med en geometri som passar mig bättre, en som skulle ta andan ur mig och mina med- och motcyklister.

Det blir ingen ny racer. Inte ens med min ursprungliga sälja av alu-Cube + sälja av min rosenracern + lägga till lite extra-handlingsplanen blir det hållbart om jag inte ska belåna mig och ha mig och jag avskyr verkligen att belåna mig, även om det rör sig om några tusenlappar.

Så tysk-italienaren får tjäna mig ett år till. Ska klappa den på manen överröret och ge den lite kärlek, kanske dra iväg förbi Bianchi och be bäste Thomas att göra den raceredo. Linda om styret med den sammetslenaste av lindor, älskar Fi’zi:ks soft touch-varianten som gör underverk för mina händer som gillar att cykla utan handskar. Ta bort en distans under styret så att det kommer lite närmare framgaffeln och blir lite mindre vinglig.

Snyta mig och uthärda.

Och råka om ett tag ha råd med någon liten begagnad 27,5 hardtail, något jag inte hade haft om jag kitta upp mig på en ny proffsracer.

Om Leo i The Revenant kunde överleva en hård nordamerikansk vinter helpicklad av björntanten men utan mössa så kan väl jag överleva en säsong till med min kära postorderracer. Perspektiv Katja, perspektiv!

Så, färdigsnyftat, ikväll kör jag korta intervaller som fanns det ingen morgondag, några smärtgram lättare! Det gäller att kompensera med benstyrkan har jag hört.

Puss!

Åh nej mars, min hemskaste månad. April är rätt hemskt med men den har jag sett till att fylla med cykelresor, Östgötaloppet och annat dynamiskt så jag hålls flytande men marsen är så länge rätt så tom på utomvädersskoj förutom Helsingfors-weekenden med farsan och brorsan i helgen, ska bli trevligt att komma iväg och bara softa, få tid att skriva, fota, fika typ. Alltså den tidiga våren, min mest fruktade årstid. Tiden för den stora vårdepressionen (förkortas faktiskt SAD på engelska), den tiden på året som jag kämpar med att komma upp ur sängen, med att överhuvudtaget företa mig saker. Då allting känns meningslöst och det råder skum smak i munnen. Tiden med det tomma ljuset som äter sig mätt på min glädje så jag ingen har kvar.

Igår var en typiskt sådan dag. Slutade jobbet rätt tidigt och den lilla cykelturen hem i det hemska skoningslösa vårljuset tog så mycket på psyket att jag var tvungen att mörklägga sovrummet och gömma mig under täcket i timmarna två tills det blev mörkt och behagligt igen. Så typiskt, vet inte hur många timmar av mitt liv jag har slösat liggandes och skakandes av vårångesten under det jävla täcket. Sedan räddades kvällen med en belgisk, lite käk och grymma leobion The Revenant på bio med en kompis och idag är det svinkallt och grymt vintrigt ute så pust en liten stund till.

Jag är så glad som har valt cykelcross som min favoritcykel- och tävlingsform. Eller har crossen valt mig? Utan att bli alltför andlig och grejs så finns det nog en mening ändå – att jag får göra det jag tycker är roligast under den årstiden som jag mår bäst av – älskade hösten. Sommaren är i och för sig fin den med men nu är mars här så jag har gjort en överlevnadsplan:

☠ Träna fett mycket. Hålla mig frisk och träna, träna mig trött, sova mycket på det. Lagra energi inför tillfällen när det gäller och alla långturer jag ser framför mig.

☠  Skriva mycket, alltså på mitt manus, men självklart bloggen och annat också. Det är enbart när jag får ut tankarna som jag är fri. Det är svårt att vara kreativ och produktiv under de timmarna jag mår som sämst, alltså den tidiga eftermiddagen, men jag tror att jag har hittat ett sätt och det är det gamla klassiska som jag använde även under pluggtiden – att byta miljö. Visste ni att jag pluggade hemma kanske max 2-3 gånger under min femplusåriga pluggtid? Våren var värst redan då – men högskolan har ett vackert ljust bibliotek i trä där man kan få sig några timmars plugg- och skivro om dagen.

☠ Slösa bort orimligt mycket pengar på snittblommor för det är det bästa jag vet.

☠  Ta bilen ut i naturen och gå, gå. Jag märker att det är alltid som jobbigast de första kilometerna men det släpper lite efter kanske tre-fyra kilometer.

☠ Fira min babybror som fyller tio år, pang!

☠  Åka ut på minst en skön dansfest och dansa bort lite vårångest ända fram till småtimmarna!

☠ Trycka i mig alla vitaminer det bara går. Just nu är jag fett veggo av mig. Allt grönt och färgglatt går in. Kosttillskott på det? Ge mig!

☠ Äta mer choklad. Ännu mer än vanligt, alltså.

☠ Hälsa på mina kompisar som bor annorstädes. Jag ogillar annars att många av de jag tycker om bor åt helvete för långt ifrån mig men samtidigt så ger det mig chansen att byta miljö och resa och så hänga med dem. Alltid lika kul när de ba ska jag hälsa på dig? och jag ba nänä det är lugnt, jag kommer!

För resa, träna och skriva är nog det enda som råder bot på årets hemskaste månad. Det är att stå still som är döden och jag är tillräckligt gammal för att ärligt erkänna att jag mår bäst och tryggast av att ständigt vara på väg.

Förlåt alla marspeppa men en måste ju vara ärlig och så. Jag blev i alla fall lite mer pepp hehe. Ibland är bloggen ens bästa psykolog.

I framtiden hoppas jag dock slippa självmedicinera mig och ha mig. Planen är att bo (och så klart cykla) antingen utomlands eller uppe i någon snöig skidvänlig stuga norrupp under månaderna mars och april. Så värt alla semesterdagar i livet.

Puss, har ni några sjyssta marsplaner?