Äntligen Liverpool Street Station!
Som så ofta ångrar jag mig att jag inte tagit med mig en bra bok till planet. Men det är mycket jag glömde idag: boken, tandvärkströstedjuret Jean-Michel och axelremsväskan med alla kort och uttagna hotellbetalningskontanter (!) på bussen. Snälla busschaufförstanten sprang efter mig. Jag gav pengarna till Grannen. Lika bra att han håller i dem!
På planet har jag läst ut tidningen jag har med mig. Jag väntar otåligt på serveringsvagnen.
Två unga stewards i vita skjortor, brittiskt utseende, med luggen och allt.
Den ena tar betalt, den andra frågar:
– Well going on holidays then?
– Yeah… We’re going to see a concert! (på rikssvengelska)
– Oh really? Is it One Direction you’re up to see?
– (Katja upprörd) Haha hell no! Do I look like a person who listens to One Direction to you?
– Well I dunno… But I like them…
Stewarden tittar sorgset ner på den en gång blåa heltäckningsmattan.
Jag skäms lite.
Well maybe I’ll give them a chance some day! vill jag säga men serveringsvagnen har redan rullat vidare, ihop med stewarden i sin stereotypa brittiska lugg och sina sårade känslor.
Men helt seriöst, HAN KUNDE VÄL INTE MENA ALLVAR?
Jag fyller fan 30 om två månader.
När jag går av planet säger jag som brukligt Thank you!
Thank you Miss and enjoy One Direction Miss,
får jag till svar.
