Brorsan spelar spel, jag utövar vila och
lyssnar på Silence is Sexy i min nya klubbvärmetröja.
Förutom När tänker du växa upp? är Hur orkar du med allt du hittar på? en av de vanligaste frågorna jag brukar få. Pass på första. Men den andra är ju berättigad – jag hittar på en sjujäkla massa saker hela tiden förutom att sköta jobb-, tränings- och ställa-upp-för-nära-och-kära-rutinen. Det är resor hit, engagemang dit, danskurser, kompishäng, skriv- och musik- och fotopulande mm.
Förutom förklaringar som att jag försöker finna glädje i det mesta jag gör och brinner för mina intressen och försöker prioritera så gott jag kan så finns det en något simplare förklaring.
Jag är helt enkelt en jävel på att verkligen ge mig hän när det gäller lata mig. Ska jag vila får inget störa mig, varken TV, mobil eller andra yttre stimuli som mest stressar min icke-multikapabla personlighet. Jag lägger mig ner, av med bhn och ögonlinserna och så ligger jag och glor ut i det tomma intet alternativt betraktar mina egna fossingar. Eller kanske observerar flugan som halvdö släpar sig fram mellan glasrutorna i fönstret. Jag sätter mobilen på ljudlöst alternativt stänger av den. Ibland petar jag i näsan och tänker på nåt existentiellt problem men aldrig för djupt för då blir det för betungande och stör vilan. Ibland leker jag mumie. Men oftast är den djupaste tanken ungefär om jag ska byta sida jag ligger på nu direkt eller om en liten stund. Så har jag hållit på enda sedan jag var ett litet barn. Mamma tyckte aldrig det var nåt problem om jag ibland skolkade skolan om jag såg till att verkligen vila ut mig när jag var hemma. Hon visste att jag kunde utföra “stordåd” (allt är stordåd i mammornas ögon) bara jag fått vara ifred med mig själv.
Jag är alltså en latmask av rang – en övertygad sådan. Alla är olika och det finns inget sätt som funkar på alla men jag tror på metoden vila hardcore. Den kräver en del träning i början, speciellt om man är rastlös eller uppe i varv eller stressad eller vad man nu kan vara som gör att man pillar på mobilen istället för att pilla i naveln. Men det är så värt det. Tystnadsstunderna gör att jag får energi till att leva ett högljutt färgstarkt liv istället för att släpa mig fram som den stackars flugan – varken heltrött eller helpigg utan nånstans mittemellan fönsterglasen.
Vad är eran favvosyssla när ni ska vila?
Och hur fan lyckas flugorna alltid hamna mellan glasen, hur gör de egentligen?