Dag: 14 januari 2015

Hettan är fortfarande så hög
att asfalten skapar yrsel när du tittar upp från styret
mot backens krön.
Gradantalet sjunker men det känns som enligt Fahrenheit
fast du tänker logiskt
fast du kämpar mot din matthet
Du har inte rökt sen du var tjugo år
fast hostan skiter i dina minnen
för du har försökt nå det allra högsta
för luften är så torr
häruppe.

Häruppe finns det bara getter
spinkiga med blanka ögon stirrar de ut mot fyren
långt ute i havet
ser du skeppet
de saknar också sötvatten
de är också snart i hamn

och ditt antydan till hjärta
har du
tappat i mjölk

syre

flödet

tänkas, henne har du sumpat bort där nere
i den svettiga vindalen
med alla vinogårdsnamn du tröttnade på
redan när du var tjugo år och
läste på om gott och ont och världen.

Men turismen vägrar vårda minnen

så därför flyr du upp i det allra högsta
där luften är så torr

och plötsligt – svalt mot de få hårstråna på dina ben.

Du har passerat femtonhundrametersskylten
som nån står och pissar bredvid
den första människan du möter denna vårmorgon

i landet där de simmar med sköldpaddorna
och kysser delfinerna

i landet med det allra högsta.

Igår närmade jag mig min trainer. Hej trainer! Hej thong! Hej grannarna… Hej handduk!

Jag skulle alltså köra mitt livs andra (!) trainerpass. Tänka sig att det tagit 3+ år innan jag vek mig ner och skaffade mig en. En sak har jag lärt mig hittils – det spelar ingen roll hur duktig än är på att pressa sig på intervaller på spinnerhoj (som mer liknar en monark) – trainer funkar lite annorlunda. Man får tänka lite annorlunda.

För att säkra uppvärmningen riggade jag upp ett par riktiga trainerfiesta-tunes på Yamahan. Yamahan har en fjärrkontroll till som jag aldrig förstått meningen med tills igår. Fett att sittandes på trainern kunna höja volymen ytterligare när man hör att grannarna kommit hem efter jobbet.

Eftersom jag finner ensamtränande brutalt tråkigt och har svårt att få upp mojo (och därmed åstadkomma vettig träningseffekt) när jag är själv så måste jag vägledas, även när jag är själv. Därför älskar jag träningsvideos. Igår körde jag en video som Tony hade tipsat om – GCN:s HIIIT-påhitt på 20 minuter. Går ut på att man kör sjukt jobbiga korta intervaller, 30-45-60 sek osv. Men kort återhämtning emellan. Tanken är att man ska bli sjukt trött. Och trött blev jag! Körde förstås lite längre (10 min) uppvärmning än den i videon föreslagna 4-minuters – fick upp pulsen rejält då jag inte kan köra alla växlar (ehm kassettbyte ikväll eller senast imorgon). Sen var det bara att hänga i, total flat out. Det var superkul och jag gnydde faktiskt till i slutet, eller var det benen som gnydde kanske? Däremot så märkte jag att det förstås kommer att ta ett par gånger innan jag hittar rätt belastning (och alltså kör ännu jobbigare) för de olika intervallsnuttarna, sådan trainernovis som jag är.

Jag avslutade passet med att se ut som en blöt hippie.

Blött hår, mascara all over och salig lite bortkommen blick. HIIT – vilken trainersuccé. På torsdag blir det lite längre “backintervaller”, har hittat en grym video till dem med. Idag core och lite bengym. Känner sådan träningsglädje just nu.

Puss!