Hej. Om ni ska försöka övertala en icke-vintercyklande (eller -löpande?) kompis att börja vinterträna ute – vilka argument tar ni upp då?
Jag brukar förstås ta upp detta med träningsnyttan – inga trainers eller spinningklasser i världen – hur bra och oumbärliga dessa än är som komplement! – kan ersätta riktiga utepass, särskilt sådana i sällskap med annan eller andra cyklister. Sedan brukar jag förstås måla upp bilden av vackra vinterlandskap, rykande heta blåbärssoppor ur termobidons, rosiga kinder och andra härligheter man förknippar med vinterträning.
Men så finns det ett annat enligt mig viktigast argument. Det som skulle få i alla fall mig att börja fundera på att vintercykla om jag inte hade gjort det redan. Här nedan ser ni urklipp ur två heatmaps Strava genererade åt mig:
Den översta kartan visar mina cykelturer åt nordöst under sommarperioden. Den nedersta visar mina cykelturer åt samma håll under den senhösten och december månad. Det intressanta här är att det har poppat upp ett gäng helt nya vägar. Det är alltså landsvägar som är för dåligt belagda/grusbelagda/för smala/etc. för sommarcykling med racer – men funkar alldeles utmärkt vintertid då det är mycket behagligare att cykla på is eller snö eller frusset grus än mosa dubb på asfalt.
Gillar man cykla grus-mtb eller grus-cross på sommaren så är det väl inga revolutionerande nyheter. Men för mig som tar mtb:n till skogen snarare än grusväg och använder cross för tävlingsrelaterad ban- och teknikträning snarare än distans sommartid är det skitkul att äntligen få köra lite nya vägar. Är det mycket snö så funkar det ju att mosa på lite hur man vill, mjukt är det i varje fall! Varje cyklist vet ju att nya vägar är bästa botemedlet mot dalande inspiration.
Så. Ett klockrent argument för att börja vintercykla – plötsligt upptäcker man världar som man missar helt sommartid.
Se bara till att ha med dig fett med proviant ifall den nya världen visar sig vara lite för ny och vilseledande. Har hänt mig…
Puss!