Dag: 23 november 2014

  • Ingen jäkla vinter.

    Vinterns kyla bekämpas bäst med
    skärmar, skidor och en hel del fantasi
    (fantastiskt foto härifrån

    I’m in deep, deep trouble folks.

    Jag insåg en sak idag. Det är ju vinter på ingång. Kall, blöt, lång.

    När vi drog till stan för att städa festlokalen idag så var det julmarknad, med brända mandlar, ekivokt målade karuseller, onepiece-klädförsäljning, en ren (levande eller uppstoppad, fattade aldrig), en ytterst levande åsna (?) och så vidare. Fatta, julmarknad!

    NU!

    Va, är det inte fortfarande typ, senhöst eller nåt?

    När jag precis kört i sanden, i Gropen!

    Och suttit på sanden, i Gropen. Utan att bli snöblöt på rumpan. Utan att nån spelade julmusik.

    Och på festen, på natten, då öppnade vi alla fönster, för det var så varmt och vindstilla ute, kokhett inne. Och på vägen hem så hade jag varken mössa eller vantisar på mig, så ljummet var det i den nattliga luften.

    Och imorgon tänker jag cykla landsväg en sväng.…

    …och jag villintehanåndumjäklavinter. Jag är inte redo nånstans. Jag sitter och kollar på en heltokej serie och trycker i mig choklad och har ångest. Inte ens MittVal Vital Höst & Vinter jag panikköpte idag kan rubba den. Vinter är på ingång, och här sitter jag och putsar på racerlindan och har inte ens köpt stänkskärmar till crossen.

    Jag vet att när snön väl anlänt så står jag där med utsträckt tunga och är lycklig som jag bara kan vara vintertid men just nu, denna afton är jag inte redo än.

    Är ni?

  • Sanddisko.

    (jag till vänster bärandes på hoy)
    Visst är den rar, vår lilla springbacke!
    Originalfoto: Tony Carlsson

    Igår kände jag mig tillräckligt frisk för att ta crossen ut till Gropen och leka lite med resten av Helgmys-gänget. Det var sjukt skoj även om jag valde att enbart köra testvarv plus två av fem racevarv för att skona den stackars postförkylda kroppen. Kroppsjäkeln lydde förresten inte särskilt väl – igår lyckades jag med samtliga tabbar som går att göra på banan känns det som. Sanden-på-skråt som blitt nåt av min stolthet (med mina mått mätt) bommade jag fett, likaså i-sanden-runt-tallen-backen, likaså sanden-på-stranden-kurvan etc. Det märktes verkligen att huvudet var frånvarande och kroppen inte särskilt flexibel. Men det gjorde inte så mycket – jag var glad att vara i sadeln igen och glad åt att träffa mina underbara medcrossies. Dessutom smakades Evas heta glögg och Tonys goda kaffe särskilt gott – inte minst med ett par mums-mums i munnen!

    Vann gjorde förresten supertalangen Ida Erngren. Så otroligt vackert cyklat.

    Och på kvällen så slängde jag upp diskokulan i taket och sa hej till massa glada cyklister som kom till årets mysigaste cykelfest – men det är en annan historia!

    Nu – söndag och falaffelstek. Det bästa av olika världar. Puss!