Dag: 14 april 2014

Uppe i Montuïri, lyckligt ovetandes om att den supersmarta genvägen inte kommer att sparas.
För övrigt, sjukt finaste fikaställe i hela stan – utsikt över typ halva ön! –
kommentera om ni vill ha platsinfo så ska jag leta reda på det manuellt

Fan också. Alltså jag älskar siffror och speciellt träningssiffror och skarpa analyser. Jag älskar räkna och i utvecklingssyften analysera mil, höjdmeter och stravautmaningar och därför har jag lagt feta cashmoney på teknikprylar som är tänkta att vara till hjälp. Gissa kriget inne i mitt analytiska sinne när jag upptäcker att alla mallisrundor utom de tre sista är spårlöst borta från min Garmin 510-enhet och det finns inget jäkla sätt att få tillbaka dem. Alla mil! Alla höjdmeter! Alla varv! Intervaller! Och det viktigaste av allt – alla mellanstopp och braiga nya vägar jag så gärna velat spara till nästa års äventyr. FAN FAN FAN.

Nu har jag bråkat lite med supporten och kommer att skicka in enheten. Rundorna går däremot inte att få tillbaka. Tur jag upplevt, fotat samt skrivit ner antal mil (som om det vore enda väsentliga) i telefonens anteckningar-app. Yey.

Dumma Garmin.

Hej.

Hade tänkt att posta ett gäng fina bilder och cykelglassiga minnen från min mallisvecka idag. Fixar dock inte riktigt det just idag. Läste med bestörtning igår kväll att ett par klubbkamrater till mig blev igår vittnen till den hemska olyckan som tagit livet ur en CK Ceres-cyklist. Det kan ha att göra med sättet min Peter gick bort på, men jag tar varje cyklistolycka lite mer personligt än vad jag kanske borde. Så jag deppar hela dagen idag. Saken blir inte bättre av att jag vet precis hur vägen där stackars mannen förolyckades ser ut. Det var ju bara några dagar sedan jag själv cyklade där.

Faktum är att Camí de Can Cabrians är en av de vanligaste vägarna som cyklisterna som bor väster om Palma tar inåt ön. Jag skiter i om det upplevs som tjatigt, men räddar den här påminnelsen en extra cyklistskalle så är jag typ lite mindre deppig, okej? Då studerar vi den sablans farliga olyckskurvan vars adress är denna.

Så här ser den ut om man cyklar mot Ljucmajor (Hilton ligger till vänster):

Så här ser den ut om man cyklar från Ljucmajor (Hilton ligger till höger):

Google Maps-bilderna må vara smått vidvinklade men en sak är säker: kurvan saknar helt och hållet sikt – vare sig för cyklisterna eller för andra trafikanterna!

Saken blir inte bättre av att det finns en tredje väg insprängd i kurvan (vy från denna tredje vägen):

Faktum är att en sådan kurva inte borde förekomma överhuvudtaget. Den saknar både sikt, stopp- och väjningspliktsmärken, stop- och väjningspliktslinjer, farthinder… Fan, ingenting är rätt i den här förbenade kurvan.

Vad kan vi som cyklar göra då?

Jag tror vi alla kan svaret men blundar för det i stundens hetta. Vi ska helt enkelt ta det väldigt, väldigt, väldigt lugnt och varsamt och hålla oss så långt höger det bara går. Hur många gånger har jag inte själv känt mig som värsta fega tönten som legat ett par meter efter den snabba klungsvansen för att jag inte vill krocka med något annat (kan ju vara en annan cyklist också!) eftersom jag råkat hamna i motgående fil!

Ge fan i att hetsa i kurvor med skymd sikt. Använd hjälm använd sund förnuft, använd logik och tveka aldrig att riskera bli avhängd. Hellre levande avhängd än… ja, ni fattar. Snälla, var försiktiga där ute. Det finns gott om vägar att accelerera på – och där sikten är milslång. Hiltonkurvan är inte en sådan.

För övrigt vill jag tillägga att jag förstås inte vet de exakta detaljerna av den förolyckade cyklistens agerande – men nyheten har fört mina tankar på allt elakt som kan hända i kurvan han förolyckades i. Mina tankar går till CK Ceres och cyklistens anhöriga. Må hans sista stund varit fylld av cykelglädje <3.