Cykelkatten

Dag: 23 maj 2013

  • Vädring av high-vis giletten i nytt sammanhang.

    Och jag som jämt säger att jag inte kan springa.
    ibland är det ju riktigt kul!
    kanske ska börja säga jag kan inte springa fort istället? lite mer sanningsenligt och lite mindre definitivt… å andra sidan så är ju jag faktiskt cyklist och då kommer de icke-löpningsanpassade benen på köpet.

    Igår var i alla fall ett sånt tillfälle då jag kände att jag både kunde springa och springa fort. Men fort blev det i alla fall inte men det berodde faktiskt inte bara på mig igår! ((känns jäkligt bra höhö)

    Det började med att jag satt på jobbet och försökte bedöva den starka cykellusten och väcka styrketräningslusten (ryggen, fortfarande, jaja) istället.

    Ungefär så här såg jag ut med andra ord:

    Har ju liksom aldrig blivit nån styrkelover, så är det bara. Ger sig lika svårt varje gång! (dvs. varje dag eftersom jag måste göra de satans styrkeövningarna varje satans dagjävel)

    Men

    som ett yrvärder (oh she truly is!)

    messar min glada kompis F och frågar om jag vill ta och springa Vårruset med dem eftersom de är en kvinna kort i laget.

    självklart kära F, jag slipper ju sitta här och vara tråkig och nöta mina styrkeövningar till toner av nyrock, typ (av nån anledning känns det som nyrock är liksom ultimata musiken till långa trista rehab-styrkeövningar. och så lyssnar jag inte ens på nyrock! har ni förslag på annat så blir jag oändligt tacksam. ska täcka cirka trettio minuter utdragen bålstyrka)

    jo men hursom, där stod jag plötsligt med nummerlappen på bröstet och tempolåren spända och kände mig sådär lagom tjejig som hade min rosa high-vis gilet på. Fast egentligen så är ju cykelrosa inte riktigt samma som tjejrosa men det vet ju liksom bara vi som cyklar. 
    Finfin stämning, på såna här lopp! Hade vi haft tillräckligt med brudar på mitt kontor (byggbranschen you know) så hade jag banne mig dragit ihop ett gäng. Förstår i och för sig inte varför det bara är till för tjejerna men men, fördelen är väl att det är mindre folk = bättre framkomlighet…

    De glada tjejmassorna!

    Drogs med i stämningen, alltid roligare att springa när fler springer! Lite som med cykling ju. Cyklar alltid fortare i grupp, inte bara tack vare vindskyddet men även tack vare den medryckande stämningen. Slog igång min bästa springa-låt (gammal, jag vet men funkar lika bra varje gång, täcker perfekt första kilometern) och körde!

    (brydde mig inte alls om de pösiga t-shirts med klämkäcka tryck
    inte alls!)

    Tyvärr var trängseln stor. Den omöjliggjorde riktig löpning. Man fick jogga och vissa partier gick det bara att lunka.

    Men ändå, superskojsigt. Joggade in i målet på 27 minuter till tonerna av Elliphant. Tack bästa F för en oväntad och skoj löparupplevelse!

  • Hur jag och rosen hejdåade halsflussen.

    I tisdags bestämde jag mig att säga bye bye zoom zoom till halsflussen. Och efter en lång arbetsdag, bye bye zoom zoom till tangentbordet. Äntligen cykel!

    På med handskarna (de där som ger mig de där gulliga solpluttarna jag vårdar lika ömt som överarmslinjen) och pumpa lite luft i rosens däck. Tänk en vecka utan racer. Helt ovettigt galet. Försökte samtidigt att intala mig att ta det lugnt dels pga ryggen och dels pga halsflussen. Ingen bra idé att mosa på allt vad en kan det första man gör efter att inte cyklat på över en vecka.

    rosen såg outgrundlig och soft ut. Om sadeln ser fet ut så är det för att fotovinkeln vart så. Den är inte bredare än random racersadel. 

    Bestämde mig för att skita i att vänta på klubbträningen nån timme senare och körde ut på egen hand. Rytternevägen – Strömsholm – hem. Klassisk massagerunda. Det finns oroväckande starka tempotendenser i mig ibland, alltså. just den där lusten att sticka ut själv, och bara leka med vinden. Å andra sidan gillar jag att köra långt vilket kanske inte är sådär jätte-tempo av mig. Äsch, struntsamma. Gillar cykla själv ibland, så är det bara.

    Den här turen blev dock inte speciellt lång. Fick ihop glada fem mil (varav fyra mil effektiv cykling, resten blaj inne i stan för att hitta ut / in). Försökte ligga på jämn lagom puls och mantrade på under hela turen ta det lugnt, ta det lugnt, högre kadens, lägre puls etc.

    stod upp rätt mycket, mest i motvind på vägen hem. Skönt för ryggen! och lagom ok fart för försiktig comeback. Ser förresten att nåt är skumt med klockan på min edge. Hon var verkligen inte fem när jag kom hem…

    Utanför mig ligger Gröna Woken och jag bestämde mig för att för första gången avnjuta något av deras meny. Precis när jag hade beställt så öppnades de himmelska portarna och jag blev totalduschad! vilket inte gjorde speciellt mycket egentligen för jag skulle äta, svida om och sticka hem till en som gör mig glad.

    och att både avsaknaden av ryggsmärta och halsont gjorde mig glad med,

    ja tänk vilken bonustisdag!