Dag: 3 maj 2013

Hej!

Nu är det äntligen fredag! (inte för att det gått nån nöd på oss, med valborgsledighet och allt men ändå) På schemat står eftermiddagslöpning, AW-grillning med kollegorna samt Saris födelsedagskalas – helt ok dag med andra ord.

Tycker vi peppar lite med att lista de braiga cykelsakerna i mitt liv just nu. Är så trött på de dumma cykelsakerna som att min älskade Specialized S-Works-hjälm som gått sönder samt att ryggen inte riktigt är på topp minst sagt.

Massa roliga lopp står på vårschemat! Är min rygg med mig så drar jag, Grannen, Valle och några till till Katrineholm imorgon för att köra Ceresloppet. Säg hej om ni också kör och känner igen mig. Är bra taggad, aldrig cyklat de vägarna förut. Om mindre om en vecka är det ju vår kära cykelklubbs egna lopp Västeråscykeln (med tillhörande afterbike) som går av stapeln. Alla får vara med – även ni som kanske inte kör racer utan bara gillar att cykla – för det finns distanser för alla smaker och däckmått. Och om något längre än två veckor är det dags för det anrika Engelbrektsrundan. Jag och mina kompisar har hittat på en liten specialare för denna helg men det tar vi ju allt eftersom.

Jag har äntligen tagit tag i saken och köpt mig en ny cykeldator! En Garmin Edge 510 (uppgradering av den klassiska femhundran ni vet), alldeles lagom siffrig för en glad amatör som jag. Tyvärr har jag inte fått hem den är men hanging on the wire så har jag tur är den min redan ikväll (snälla snälla, tänk så mycket roligare att köra lopp med en ny cykeldator att knappa på). Recension kommer förstås!

Den rosa cykelsaken. Nämen tänk vilken helg, Girot börjar ju imorgon! jag säger som kära Johan: självantändning är ordet. fasiken att jag inte hinner se första etappen om jag ska köra loppet imorgon, hm, ryggen kanske är lite ond ändå, låt mig känna efter, hm… 😉 Vem hejar ni på? jag borde heja på Wiggo men samtidigt så har han ju liksom gått och vunnit en masse på sistone. Vore kul med Sánchez men vettefan om grabben håller hundra procent hela vägen in i mål. Vi får ladda med storinköp av ostbågar.

Med långlopp kommer den riktiga sporttittarglädjen men också längtan, efter att få vara där, att få cykla de vägarna, att uppleva folkfesten. Tänk vilken tur att sommaren har precis kommit – nåt lopp hinns det säkert med kanske till och med i Italien eller hur Jonas?

Det är maj det är sol det är jag och rosen och jag saknar nästan inte alls Mallis och Meridan längre! även om jag måste erkänna att vi matchade rätt bra, eller hur..?

insikten om att den nya kostar _bara_ 2500 gör mig lätt illamående.

hoppas Specialized kan skaka fram ett nytt spänne…

Vi började med att korka upp lite cava.

Och inspektera Uffes cyklar som stod ute på den fina balkongen som vette ut mot Mälaren.

Här är den lilla skaran som dricker cava och lapar lite kvällssol.

Efter fördrinken och lite gos med Uffes enorma tungviktarkatter gled vi ner till Bistro du Lac för att smaka några av den franske kockens rekommenderade specialiteter. Maten var dyr men rätt så utsökt och efterrättskoma var ett faktum. Vilken tur att jag hade tagit på mig en kjol i stretchmaterial!

Och vilken tur att Anna (som tyvärr inte var med på middagen) hörde av sig till mig och sa att nejfasiken, klockan nio imorgon bitti är för tidigt för distans, vi kör vid elva istället! (den planerade klubbrundan skulle avgå klockan nio – en ledig dag, herregud säger jag bara!)

Så jag sov ut, Anna sov ut, och så fick vi med oss Uffe på en cykeltur till Enköping istället. Och vilken tur också! Solen sken som på film, vägarna var små och tjusiga (tack Uffe för din lokalkännedom!) och vinden var faktiskt helt ok. Så småningom landade vi på det klassiska cykelfiket Konditori Drott (den som ligger vid Enköpings station) och tryckte i oss lite kaffe och mazariner och Annas cykelkakor (recept kommer snart uppe på bloggen, typ godaste cykelmaten ever..?). Och så satt vi där och lapade sol.

Hemvägen var av förståeliga skäl något trögare. Kan bero på den smått jobbiga motvinden som samtidigt som den sänkte farten höjde pulsen. Kom förresten att tänka på, finns det någon cykelrapport som inte tar upp motvind? Efter cirka nio mil började ryggen ge sig tillkänna. Så vi mellanlandade vid Skultuna Kyrka där det kördes första deltävlingen i klubbtempot. Jag hade från början tänkt att körde men vågade inte utmana ryggjäveln för mycket. Så stretchade och spanade in massa slicka fina cyklar och deras ryttare istället. Och hejade förstås!

Och så åkte jag hem och låg i sängen och drack filmjölk och smaskade i mig det sista av Annas cykelkakor och var glad över de jobbiga elva milen och så var den fina valborgshelgen över för i år.