År: 2012

Tja, jag lever bara så att ni vet. Här får ni en liten träningsutvikningsbild som plåster på bloggläsarsåret. Tagen i het toalettmiljö före lunchspinning-/corepasset idag.

Sköt om er så hörs vi snart!

Some say…

Lax är inte fisk.
Höns är inte fågel.

Men en sak är i alla fall säker.

Ostbågen mår bäst i magen.

Efter och före ett hårt pass,

indeed.

God natt! <3

Hej, denna är så bra att jag var tvungen att sno den från fina cykelbloggaren Mullig Cyklissa (in och läs den vettja, bra stuff!).

Tyvärr beskriver artikeln sanningen, om än något ironiskt paketerad… (och ni bilister som tycker att vi cyklister kör ordnad front mot er – låt vara så! Ni sitter i hårda skyddade karosser och släpper ut saker i naturen, vi är mjuka och naturvänliga och går sönder så lätt, så lätt så jo, det är banne mig oss det är synd om).

Regler för bilister i interaktion med cyklister:

#1. Cyklister är idioter och är alltid i vägen för bilister

#2. Din uppgift som bilist är att i varje interaktion med en eller flera cyklister förmedla din personliga tanke och utifrån den utbilda dem i ditt trafikvett. Du vet bäst.

#3. När du kör om en cyklist eller grupp av cyklister – kör alltid så nära du kan. Målet bör vara att kunna få en nylackad framskärm eller åtminstone plocka ut en högerbackspegel på försäkringen.

#4. Före omkörning bör du smyga upp så nära du kan, varva motorn, hänga dig på tutan, växla ner och kraftfullt accelerera i omkörningen.

#5. Du bör avsluta alla omkörningar med att ”ge fingret” i backspegeln för att tala om att du har det bästa omdömet i trafiken.

#6. Vid möte med en grupp cyklister ska du sträva efter att köra så nära som möjligt. Behöver du korsa mittlinjen för att lyckas är det helt OK.

#7. Cykelbanan är skapad för att bilister skall ha en plats att stanna på före utfart på korsande väg. Om den är upphöjd är det för att du ska kunna testa dina stötdämpare.

#8. Cyklar kan inte ha högre fart än cirka 10 km/h så du hinner före i alla situationer. Vid minsta tvekan – chansa!

#9. Cyklister i trafiken är till för att ta ut ditt makt­behov och din bitterhet på

#10. Om cyklisten har rätt, ger dig fingret eller helt ignorerar dina utbildningsförsök – kör på fanskapet!

#11. Varje gång du uppmärksammar en tränande cyklist eller grupp av cyklister på bilväg – gör allt som står i din makt för att påpeka att idioterna minsann skall hålla sig på cykelbanor. Ge dem alltid fingret!

#12. När du ser en tränande cyklist eller grupp av cyklister på en cykelbana där du befinner dig till fots, med hund i långt koppel, med barnvagn eller barn vinglande på barncykel, så tala om för de dumma jävlarna att de är på fel ställe och att det minsann finns vägar att cykla på. Ge dem fingret!

#13. Kör gärna upp jämsides med cyklisterna, veva ner rutan och förmedla dina klokskaper i ett försök till dialog. Börja gärna med ”Bara för att ni har sportcyklar….”. Oavsett responsen – avsluta med ”…era jävla idioter!” Känn dig nöjd!

Läs gärna mer om cyklisthat här.

Sedan, när du vill bli på bättre humör så kan du ju gå in här och drömma dig bort istället 🙂

1. Yllekrage. Din hals och dina kinders bästa vän. Halsduk är gulligt och snyggt men isar till sig vilket kan väcka obehag. Min krage kommer från Rapha. Kliar inte. Rånarluva går också men tänk på att du då får stå ut med immiga brillor om du som jag har välsignats med dålig syn och linsskräck.
2. Stabila, tajta sockor som inte knölar sig. Pölder / random skidaffär har sjyssta trepackdeals, men du kan lika gärna använda dina längre cykelsockor (om du nu mot förmodan har längre cykelsockor, din lilla rebell!)
3. Underställsbrallor, i ylle förstås. Mina kommer från Kari Traa men Icebreaker m fl har sina varianter. Anledningen till att jag föredrar Traas är för att de är så förbaskat snygga.
4. Racingställ – för aerodynamikens och känslans (mest känslans) skull. Jag har denna svarta från Craft, med lite loggor och grejer för att den är halvsponsrad av jobbet. 
5. Yllekallingar – mina älskade “yfrontisar“. Finns i tjejvariant också (dock inte Raphas som jag kör) men snoppskyddet är inte till någon nackdel om du är tjej heller; blir bara extravarmt! Dessa kallingar kör du närmast huden under underställsbrallorna. Aldrig bomull (fukt!), sällan syntet (lukt!).
6. Undermössa. Tajt och vindtät. Här är urvalet stort och vissa nöjer sig med bara en, stabil skidmössa men för en annan som lätt fryser om skallen är undermössa av högsta vikt. På den trär jag på en random snygg mössa. Yllemössan kommer från – no shit Sherlock! – Rapha.
7. Ytterhandskar (mina från Hestra). Viktigt med bra grepp, varma ska de vara också. Det är ändå svårt att undvika lättare skavsår / förhårdnader efter många pass ute i spåret, men underhandskar (längs till höger) kan vara en idé för den med känsligare händer. Får du brutala skavsår så beror det antingen på att du har fel handskar eller för att du håller i dina stavar lite för krampaktigt (vilket du inte ska göra).
8. Vindtät softshelljacka för extrakalla dagar (min är från Rapha). Normalt sett nöjer jag mig med dubbla underställströjor och min racingdräkt men vissa dagar är kallare än andra. Jag använder samma softshelljacka som jag cyklar i. På så sätt har jag massvis med grymma fickor att lägga pryttlarna / mandarinerna / spårkartan i. Fickor är förresten ett kapitel i sig, varför har inte Crafts racingställ några fickor alls? Måste skriva ett argt brev till dem 😉
9. Underställströja, se punkt 3, fast för överkroppen. Ska sitta tajt men inte för tajt annars spänner det åt och har sig vilket känns obekvämt. Min är grå från Kari Traa.
10. Underhandskar, se punkt 7.
11. Sist men inte minst – vindtät kalling, yllekallingens storebror, den gudomliga skapelsen för oss med frusset skrevparti. Träs ovanpå underställsbrallorna och känns bara sådär wawawoom najs. Om det är ett plagg du verkligen ska lägga cash på (förutom ylleunderstället dårå, kan aldrig tjata nog om det!) så är den den vindtäta kallingen. Min kommer från Houdini och är av herrmodell för dammodellen är inte vindtät nog (typiskt).

Nåt jag aldrig trodde skulle ske skedde ikväll.

Träningslägret leddes nämligen av en viss vasaloppsvinnare Håkan Westin, hård i kroppen, tuff i spåret, tålmodig mot små fega flickor som undertecknad. Trivia: Håkan är släkt med Gustav Vasa. På riktigt, alltså. Hade dock tack och lov inte samma tråkiga frilla som den gode riksföreståndarn.

Från början hade jag inte tänkt att delta i kursen. Tänkte mest irra omkring uppe på fjället tillsammans med mina minnen och en och en annan frusen tår i ansiktet.

Gubbsena fina anmälde dock mig helt sonika och tur var det!

För istället för att irra omkring med frusna tårar (och tår) så var det hårdkörning både under för- och eftermiddagen! (har fortfarande vissa rörelsesvårigheter fast det gått ett par dagar)

Håkan gick igenom sina bästa vallatips och hjälpte en att välja rätt fäste och grejs. Var förresten mäkta nöjd med min grundvalla. Alldeles lagom med glid! Tack Taavo-mannen & tack Bonniers som sponsrat mig med Mattias Svahns sjyssta handbok.

Övade teknik – precis vad jag behövde! Lärde mig, äntligen, det perfekta stakningsfrånskjutet (om du läser det Håkan – det vart perfekt i slutet av dag två).

Lärde mig att byta spår snabbt och effektivt! Nåväl, inte så jättesnabbt i mitt fall, men ändå mer effektivt än tidigare…

Backade lite när det kom till farliga backar. Feg jävel! Tur jag har en sjysst dämpande rumpa. Den höll när nerverna inte höll!

Och så var jag sådär skönt trött varje kväll så jag hann knappt tänka innan jag somnade och det var nog det bästa med hela lägret. Förutom alla fina samtal och skratt med mina fina vänner. Extratack till Sari för vildsvinsgrytan och till Calle på Vildmarksnästet för gudomlig kvällsföda.

Hej.

Jag behöver koncentration just nu. På jobbet, då jag måste koncentrera mig på mina uppgifter för annars gör jag inget bra jobb. När jag tränar, för då måste jag koncentrera mig för att göra det så jobbigt för kroppen som möjligt för att den fysiska smärtan ska ta över den psykiska (på tal om smärta, fy satan va träningsvärk jag har i magen! Känns skönt.) När jag är med mina vänner, för då måste jag koncentrera mig för att höra när jag lyssnar, för att inte hela tiden försvinna in i min snurriga inre tankevärld. Denna ständiga koncentration är både en ansträngning och en lättnad för hjärnan. Och så har jag också insett att jag behöver små, små glimtar av glädje som jag tvingar mig själv att se fram emot för att kunna gå upp ur sängen om morgnarna. Lunch eller fika med någon av mina bästast vänner (kräver koncentration det med för jag har inte mage att bara snacka om det som har hänt). Ett stenhårt träningspass där lill-kroppen får veta att den lever. Spontantur någonstans i närheten med någon som bara kommer och hämtar en utan vidare frågor. Hockey och öl med lite goda folks. Och så lite träningsevenemang att se fram emot förstås…

• Årets första vallastuga på fredag. Med glögg, pizza och ett litet gäng av goda kollegor / vänner. Pinsamt nog är mina skidor fortfarande inkletade i klister sedan förra årets Vasalopp…
• Tribute-minifestival till den bortgångna reggaeartisten Internal Dread på lördag. Ska och reggae i sällskap av goda vänner är själavård de luxe, för stunden i alla fall.
• Kors i taket, Marylin Manson och Rob Zombie med en gammal vän på onsdag (han hade en biljett över). Ska bli… speciellt. Kan tänka mig att grabbarna ställer till med en sjujäkla show.
• Minst två stenhårda pass innan fredagen. Ikväll ska jag demontera lite cykel så får se om det hinns med träning efter det.
• Idre med skidgänget torsdag – söndag nästa vecka! Jag vet att jag kommer att gråta och käka snö och förmodligen köra lite för långt och lite för snabbt och köra vilse och småpaja min rygg igen men då får det väl bli så. Nu håller jag tummarna på snö däruppe. Jag behöver snö.

Jag och min festliga skiddress i klassisk fjortis-pose förra året. Notera min bästis rånarluvan på främre raden. Utan rånarluva – inget skidnöje!

Och varje gång jag blundar ser jag framför mig huset, det där kärva, gamla murgrönetäckta huset vid bergsfoten, med den torra kalkstensbeklädda terrassen med en sprucken platta eller två, du vet huset vi drömde om. Som jag skulle sköta om och göra så att vi trivs i, i vacker klänning du inte kan slita blicken ifrån, när jag inte skriver eller läser eller cyklar eller är upptagen med att älska dig. Medan du skulle vara en ståtlig värd och ta hand om mig, oss, våra vänner samt de nya, cyklisterna och vandrarna, som skulle komma till stället för att hänföras av naturens makt och skönhet. Visa dem runt, lära dem om de små slingriga vägarna högt upp i bergen, tipsa om den godaste maten, bjuda på lokala drycker de skulle bli yra av.

Undrar var detta hus finns och när vi kommer att ses där.

När får jag börja leta?

Och kommer du att stå där, varm och leende och hungrig och sträcka ut dina solbrända armar mot mig, sådär som du brukar när jag kommer hem med kassen full med mat och vin och nåt litet gott att överraska dig med?

Och kommer den blåögda valpen som vi drömde om att så småningom skaffa, känna igen mig fast jag varit borta i en evighet sökandes efter huset där vi äntligen får vila ifrån världen? Kommer du själv att känna igen mig fast jag varit på resande fot i hundratals år? Fast så lång tid kan det väl inte ta att finna huset? Eller, hur räknar du tiden nu min kärlek?

Och sen så nattar vi våra små barn som vi drömde om och så lägger vi oss tillsammans i den lavendeldoftande sängen, och tittar länge in i varandras trötta ögon där evighetens drömmar speglas och sover till den nya dagen kommer som bara du och jag får utan att någon tar den ifrån oss.

Och då vet vi att vi har kommit hem.

Actic Kristiansborg ligger i en riktigt gammal badanläggning. Det står t o m “Tvagning dam” på dörren till duschrummet…

Hej.

Igår körde jag mitt första F&S-pass på cirka fem år. Station/styrka vart det, 75 minuter med “gamle gode” Jan. Kondisen fanns där, liksom benstyrkan. Armstyrkan dock var långt under skamgränsen. Nu till skidsäsongen (som faktiskt börjar redan nästa vecka då vi drar till Idre ett gäng!) kommer jag att lägga mycket fokus på armarna.

Idag vart det dags för veckans första lunchspinning/core på Actic med Västerås egna Ironman Fredrik. Riktigt tungt som vanligt, fy satan va core orsakade smärta efter gårdagens genomkörning.

Och sen vart det pasta till lunch. Helt okej.