I väntan på smärtan (vi älskar)
Tick-tack tickar klockan. Alltså inte bokstavligen – men inne i skallen. Eller inne i hjärtat? Dung dung dung slår det. Som i någon av låtarna på Tour de France-skivan. Uppvärmningen börjar lida mot slutet och vi vet att det som väntar kommer att göra ont – om vi gör det rätt. Och trots att vi bävar inför känslan så är det den vi vill åt. Tänk så märklig människan är. Eller människan och människan. Cyklisten. (Wo)man machine. Dung dung dung Rastade förresten min gamla VCK-tröja under gårdagens förnäma wattpass med kondiskungen Rodde som dirigent. Tröjan alltså, slitnare än Tour de […]