CYKELKATTEN

vinterdistans

CX och gravelKatja älskar vintercykling

Sköncykellördag med snöride och CX-VM

av Katja 4 år ago
skrivet av Katja

Mors cykelkatter! (och på tal om det, har ni sett att PO.P har släppt en cykelkattröja i den cykelmesta färgen rosa? Purrfekt tycker jag ^^ Tack Martin för tipset 😘)

Häng med på igår!

Eller ja, vid sexsnåret var det dags för vår sedvanliga morgonstund. Papperstidning för mig, rita för plutten, ägg och te för båda och så en liten chokladbit till mig ofc.

Sedan blev jag trött, oerhört trött. Levnadstrött. Post-galen-vecka-trött.

Ögonen behövde ljus. Själen krävde cykling. Benen krävde tramptag.

Så jag drog ut på en härlig kortistur på stålisen (orka tvätta crossen liksom plus tung hoj med tjockare däck = bättre träning och skönare snöföre).

Jonas måste ställa upp för jobbet på eftermiddagen så det vart inte längre än en och en halvtimme (vinterturer mäts av självklara skäl i tid snarare än i distans). Helt ok för mig ändå, som varit sjuk så mycket på sistone.

Turen blev som väntat underbar – när jag väl hade klickat i (nysnö är vinterns motsvarighet till blöt lössand höstetid). Västmanland är ju sedan ett bra tag ett tvättäkta snöparadis. Oavsett var man cyklar är det snöigt, isigt, småspårigt och således mer eller mindre tekniskt. Läs skitkul!

Stålisen gjorde ett fint snöttraktorjobb. Trygg och beskedlig plöjde den fram på isbrötig cykelbana, slushy mellanparti, förrädisk snötäckt isväg, mjölkvit myslandsväg. Så vackert vi två fick det, jag och stålisen!

Tänkte som vanligt att tänk så härligt, mitt redan rika vägnät fyrdubblas (!) ju tack vare årstidernas skiftningar.

Väl hemma hade jag bråttom till teven. Cykelcross-VM i danska Bogense ju – vinterns helt klart tittarvänligaste och roligaste cykelhändelse på TV*?

Resten av dagen och kvällen spenderades i ett slags kreativ lördagskoma. Plutten byggde duplo, jag glodde på VM (shit omg vilken fight både herr-U23 och damerna 🕶💨 – grattis wow-Ida till en grym prestation också!) och proddade ett gäng bloggrubriker för de kommande inläggen. Sedan ramlade Tony in efter sin grymma distans och soffkomade lite ihop med oss.

Till slut så däckade jag ihop med min sockerrumpa i famnen. Sedan minns jag inget. Bra lördag. Puss!

* eller snarare på Youtube för oss i Sverige. Idag kör herrarna och så finns repriserna från igår kvar att njuta av. Sök på UCI bara så dyker de upp :)

4 år ago 0 kommentar
6 FacebookTwitterLinkedinEmail
CX och gravel

Knarka ljus, knarka cykel, knarka snö!

av Katja 8 år ago
skrivet av Katja

Tjena! En braig sak med att vara konsult är att man för det mesta får välja sina arbetstider. Så igår bestämde både jag och min vapentermosdragare Tony oss för att idag cykla på morgonen och jobba lite längre på kvällen istället. Sagt och gjort! Halv nio imorse rullade vi ut något stressade (pga. en halvtimme sena men men, det tar tid att smälta morgongröt) från Västerås i östlig färdriktning.

Ute sken världen rosa, cerise, lite lila och så en släng blått! Titta:

och titta här också:

Fint va? Och så pass kallt att tom de annars tråkiga asfaltspartierna var täckta med härlig absorberade ishinna så man slapp det åh så trista ljudet av dubb mot asfalt.

Men fanken så kallt. Mina icke-cykelanpassade arbetsglasögon immade järnet lite för ofta (får nog skrota dem inför kommande distanspassen och köra med mina något kulörta Specialized istället. Gillar inte kulört vintertid men vaffan, palla imma och se noll). Fick stanna ett antal gånger och hetsputsa dem:

På tal om min – f d Johans – f d Åsas Cube:
ni glömmer väl inte att heja på Åsa i världscupen just nu?

Åh men så blygsam också, varför kan jag aldrig titta kameran i ögonen?

Hursom, vi rullade på rätt så bra och även om pulsen var lite väl hög för det mesta (även när Katja-mekanismen i övrigt kände sig lugn, väldigt skumt detta med puls) så flöt det på rätt fint. Pulsdilemma vintertid alltså märker jag. Är pulsen för låg så börjar jag nästan frysa. Är pulsen för hög så blir jag snabbt trött… Idag skulle vi i och för sig inte köra längre än cirka fem mil. Så då gick det att hålla hög puls för det mesta.

Dagens mest frusna blev som vanligt i frostordning: tårna, låren, knäna. Överkroppen var hur skön och varm som helst. Nu har jag höga förväntningar på vinterskorna – det gjorde lite väl ont om tårna i duschen hemma!

Och på tal om hemma så är det inget som smakar lika gott som rester när man är rätt så tom och kall och inte riktigt har nån ork att hitta på gourmetkäk. Här, grymma rester:

Och resultatet? Mör, skön, glad tjej. Nog för att jag fick cykla av mig tidigt på dan vilket är en ynnest – men framför allt så har jag fått i mig massa ljus. Ljus, skulle behöva säljas i coffeeshops, affärsidé nån?

Och just ja, Strava här och vintersportshurtig selfie här:

Puss!

8 år ago 7 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
CX och gravelKatja kör landsvägKatjas tips

Diamantdistans och fototips.

av Katja 8 år ago
skrivet av Katja

Diamanter i gruset, diamanter i skyn, diamanter i benen (nåväl, men satt fint ihop) instagrammade jag tidigare idag. Dagens dubbcykling bjöd på strålande vintersol, som hade naturen fått karmasting och velat ge oss tillbaka den förlorade solen från den kanske gråaste hösten på länge. Det gnistrade banne mig överallt och hela tiden – från när vi startade på stadens grusiga cykelbanor vid tiosnåret, om den tunna ishinnan som hade lagt sig på asfalten, på de immfluffiga grässtråna på Tonys hemliga mysstig (eller snarare “endurospår” som AK kallade det) mellan Gäddeholm och Frösåker, om de löjligt blanka istäckta grusvägarna, i våra soltörstiga ögon. Tre och lite till-timmars rull och mina Schwalbe-dubbisar svek mig inte. Det gjorde däremot ryggen lite grand, hade ju höjt sadeln i distansläge och direkt gnällde ryggen så fick stanna och massera upp den där jäkla knuten ett par gånger. Bara att vänja sig – hellre göra det nu än på våren…

Sällskapet var alltså:

vägmeistern Tony

AK

och mina nya Hestra-vantisar, åh tack tack för tipset Anna dudette, så salig jag är. Först freakade jag ut (höhö) över att det kändes som om fuck you-fingret saknades där mellan klorna (?), panik etc. men sen när värmen var gudomlig fann jag mig finfint i min nya roll som mysig lobster gal.

Tänkte avsluta med ett klockrent fototips.

KLOCKRENT FOTOTIPS

Om det är för halt eller för kallt för att dra en Öijer (eller om man redan dragit en Öijer och vill komplettera med lite andra vinklar) så går det utmärkt att fota under en pågående pinkpaus. Har man dessutom turen att vara född som flicka så får man dessutom extrasnyggt gräsrotsperspektiv på sina bilder. Nackdelen är att objekten artigt nog tittar bort just när bilden tas. Men det är ju ändå cyklarna och benen vi vill åt, eller hur?

Har inte orkat ladda upp Strava än, kommer sen. Imorgon kör vi igen, klockan tio från Berget om nån vill med. Puss!

8 år ago 4 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
CX och gravel

Hur vi dubbade vintern till riddare.

av Katja 8 år ago
skrivet av Katja

I söndags drog jag på mig ordentligt med vinterkläder och gjorde ostiga rågmackor medan crossen fick ikläs dubbdäck med hjälp av Tony som skulle bli min distanskompis (och uppenbarligen mek) för dagen. Ni vet ju att jag är hopplöst old fashioned och har typ noll intresse av att meka med hoj så länge jag inte prompt måste eller när jag är lite arg. Men nu var jag knappast arg – här skulle det cyklas årets första vinterdistans! Första? Märkligt tycker ni som bor uppe i norr men här i Västerås hade vi inte haft samma tur med vintern. Men fredagens snö låg kvar och det var kallt och alltså isigt och halt ute på vägarna. Äntligen! Det tog förstås en stund att vänja sig vid det nya väglagets nycker – jag hade ju aldrig kört dubbcross på isiga vägar förut. Men cuben är grym, jag känner mig otroligt säker när jag rattar den. Dessutom så gillar jag när det blir lite extratekniskt och åh åh åh ibland.

Tonys mål var fyra timmars effektiv cykling men jag hade lite lägre krav iom nyss friskförklarad och inte distansat på länge. Jag kör på så får vi se tänkte jag. Och som vi njöt! Less som vi var (och är) på asfalt höll vi oss borta från belagda vägar så gott vi kunde. De mindre skogsvägarna bjöd på lugn och vindskydd. En och en annan jägare sa hej till oss. Det sköts lite småvilt runtomkring. Stannade bara nån gång för att kissa och ta nån liten bild. Efter Sevalla, säg enochenhalvtimmes cykling så bestämde jag mig för att det inte skulle bli fyra timmar för mig idag, livrädd som jag är för att låta immunförsvaret lura mig än en gång. Och så är det ju lite så – Tony är ändå begåvad elitcyklist och så, att cykla “lugnt” med honom är ändå som att cykla mindre lugnt med normalbegåvade cyklister. Mackorna åkte in i magen och jag vinkade hejdå till Tony och begav mig hemåt med motvinden up mine men på fantastiskt gott humör. Ungefär där sket det sig – för självklart råkade jag ta fel i någon av korsningarna. Plötsligt befann jag mig ute på den av mot- och kantvinden omtyckta västmanländska slätten och det var långt hem. Fan också. Lika mysigt som det är med dubb på isig packad väg, lika omysigt är det med dubb och hungrig kropp ute på blöt asfalt. Det visade sig att jag hade underdimensionerat matintaget, inte minst med tanke på crossandet dan innan. Jag började bli svag. Med cirka en mil hem bonkade jag nästan. Inte en jävla bensinmack i sikte. Trampa lugnt lugnt. Med cirka fem kilometer hem var jag tvungen att hoppa av cykeln och gå lite för att yrseln skulle lägga sig. Både led och njöt, finns en viss skönhet i att vara så helvetiskt slut, speciellt när man är själv och ingen att ta hänsyn till. Äntligen hemma, cyklade stoiskt förbi McDonalds någon kilometer från där jag bor. Föll ihop i en liten hög inne i mitt lilla kök och bälgade i mig proteinshake. Stod i duschen en halvtimme. Kanske fyrtio minuter. Fy satan så skönt, äh ni vet nog precis hur det känns. Sedan soffchill och på med finkjol och nytt lager mascara och äta julbord med klubben, finfin avslutning på dagen.

Tre timmars dubbskoj hade det blivit. Skön urladdning för en kropp något (!) ur form, skön uppladdning för själen mycket ur form. Nästa helg på’t igen, med smartare uppladdning, bättre proviant. Jag gillar att köra mig tom men vinterkylan bör man ha respekt för. Hellre ha med sig men låta bli att äta.

Har ni tips på nån bra termosflaska förresten? Som verkligen håller värmen ett tag och sitter bra i flaskhållaren.

Puss!

8 år ago 3 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
CykelKatja om kärlek

Tio saker jag längtar till.

av Katja 8 år ago
skrivet av Katja

ett. Vårklassiker. Helt sinnes att längta efter dem nu egentligen men likt förbannat så gör jag det. Älskar vårklassiker mest av alla cykellopp på TV. Om inte annat för att det kommer att bli riktigt spännande (tänk Sagan m fl!) och för att Cancellara4ever – mannen vars bibklädda front en gång i tiden fick mig att falla för cykling – är med. Så klart.

två. Mallis med Grannen & Co! Längtar efter min Petra-tant, Carrie (som jag måste skåla med denna gången), längtar efter kasta mig i havet med bibsen på direkt efter cyklingen, längtar efter honungspizza och Cola med citronbit i.

tre. Vintersnödistans, då hela världen gnistrar och jag får se domherrar om jag har tur.

fyra. Nyårsafton för då fyller jag år och får se vackra stockholmsfyrverkerier och får presenter och i år tänker jag önska mig lite vardagsting för sånt har man inte råd med som dedikerad cyklist.

fem. Berg. Stående punkt.

sex. Tisdagar, för då Skype-datear jag min älskade mormor som jag brås på så mycket att det inte är sant. Mormor är förresten bättre på Skype än jag. På tal om Skype så hade jag gärna Skype-dateat Stefan Määttä också men han pratar bara om brasserumpor på gymmet. Längtar inte alls :P

sju. Nästa års cyclocrossäsong. Årets kändes lite väl kort. Avis på dem som kör CXDM på söndag. Ha så kul folks.

åtta. Att accelerera otäckt snabbt med mina nya helsvarta högprofilisar under landsvägssäsongen tvåtusenfemton.

nio. Den dagen jag inte längre vaknar ledsen och försöker förstå men misslyckas varje gång.

tio. Amsterdam. Tur vi åker redan imorgon!

Vad längtar ni till?

8 år ago 11 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
  1. Anna-Maria om Lådcykelpremiären.

    Vad kul och praktiskt med lådcykel! Hoppas den fortätter att kännas lika bra, om inte bättre, när du fått trampa…

  2. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack! :D <3

  3. Jonatan om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Spännande. Heja dig Katja!

  4. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack bäbis! Faktiskt så tänker jag på ditt ST; tänker om Anna har fixat ST - THE ST - nog…

  5. Anna Lindén om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Helt rätt!! Dör av awwwwww inför ditt projekt. Ser så mycket fram emot att poppa målgångs/årgångs-skumpa med dig och allt…

Bon courage! Puss, Katja

CYKELKATTEN