Igår förmiddag smsade jag Tony och ba: Bjud mig på lunch! och Tony ba: Okej! Vi kör Bianchi för jag är hungrig!
Typiskt cyklister.
Målet var alltså mat XXL och italienskt är aldrig fel när man vill tanka nyttigt men ändå rejält. På vägen dit passerade jag De Stabbiga Banditänderna (mer om dem i ett kommande inlägg) men klarade mig helskinnad. Lunchen var supergod, cafét hade skärpt sig och börjat med egna flaskor med kolsyrat vatten istället för engångsinköpta sådana och det hela resulterade i en minifeature för VELONODE.
Där jag förresten kommer att lägga upp lite smått och gott då och då. Tack Emil för förtroendet.
Tycker förresten ni ska gå och regga er på VELONODE ni med. Otroligt vacker och informativ cykelreportagesida som jag tror starkt på.
Puss!