CYKELKATTEN

västeråscykeln

Katja om cykelKatjas tips

Hur är det att vara cyklist i Västmanland?

av Katja 3 år ago
skrivet av Katja

Jonas och Jesper i rätt typisk västmanländsk terräng.

Glad fredag cykelvänner all around the world – hemmavid och utomsocknes! Planerandes söndagens distans (håller tummarna för att kroppen är helt frisk då) har jag kommit att tänka på hur det är att vara cyklist just i Västmanland aka “Sveriges närmaste glesbygd” . 

För jo, hur är det egentligen? 

🦌 Man har tillgång till ett fantastiskt vägnät. Visste ni förresten att det är magiskt och kan skifta med årstiderna? Är man en allroundcyklist som inte håller sig enkom på asfalten eller de uppcyklade stigarna så hittar man nya vägar hela tiden.

Vintertid byter vägarna skepnad.
Och vissa ovägar blir plötsligt till helreko vägar. Magiskt eller hur?

🦌 En annan grymmig sak är förstås Västerås smidiga läge geografisk sett. Är man som en annan sugen på att upptäcka nya platser, vägar, cykelbekantskaper och annat cyklish är kommunikationerna goda åt alla hållen

🦌 eller okej, kanske inte exakt alla hållen. Den där Mälaren är ju lite i vägen. Men det är också det fina – som cyklande västmanlänning har man aldrig långt till ett härligt afterbikedopp i Mälaren eller någon annan sjö (för övrigt något som min kära f d västmanlänning Grön Cyklist-Anna har gjort till en konst)

🦌 Det är konstaterat platt. Inte sådär extremt jätteplatt men tillräckligt platt för att man som landsvägscyklist ska längta till backigare ställen. Vilken tur då att vi är grannar med både Dalarna och Sörmland! Fast då får man cykla några mil. Och det fort…

🦌 och det är kanske därför vi producerar en hel del duktiga tempocyklister, triathleter och randonnörer.

Grymma Johanna kör Queen of Rocklunda

🦌 Är man en mountainbikecyklist är det inte fullt så platt här i Västmanland. Det döljs nämligen en och en annan ettrigt brant backe i skogarna… Och den brötiga miljön gör att det är både tufft och tacksamt att träna mtb här. Och arrangera lopp och SM-lopp på köpet.

🦌 Så vi har ju vinden. Alltid vinden. Den är vår följeslagare, vår backe-wannabe, ett extra cykelsällskap, en individ med en egen vilja som hon gärna använder både för att bestraffa och belöna oss på våra turer

Två som fattat det där med race och cykelkärlek –
svenska CX-proffset Ida och hennes Erik på Hässlo-GP :)

🦌 Vi har gott om urstarka motionärer men ganska ont om tävlingscyklister. Det är lite synd kan jag tycka som vet hur roligt det är att tävla.

🦌 På tal om belöningar så har man som västmanlänning aldrig särskilt långt till finfina cyklistvänliga fik här i trakten. Och då vi är typ mitt i bilbältet så kryllar det av sjyssta bensinmackar också.

Här är bara ett litet urval av alla fab cykelfik inom rimligt cykelavstånd från Västerås:

 

– Markan i Strömsholm (missa inte deras specialitet hästläpp)

– Magnifik, Drott, Fabian Flinks med flera finfik i Enköping (som förvisso ligger i Uppland men <4 mil från Västerås)

– Kopparlundens (surdegs)bageri i Västerås

– Gula Stallet i Målhammar

– Skeppshandelns Stenugnsbageri i Köping (deras laxmacka jag dör alltså)

– Elsa Andersons i Norberg

– Kuskens i Ramnäs

– Å-caféet i Skultuna

🦌 Tyvärr så har ju det där med bilbältet sina nackdelar också. Särskilt som landsvägscyklist i klunga blir man tyvärr lätt utsatt för provokationer och livsfarligt bilistbeteende av de med attitydproblem.

Starten på det omtyckta loppet Västeråscykeln är alltid en härlig upplevelse!

🦌 De flesta som är klubbanslutna är medlemmar i Västerås Cykelklubb, en anrik förening som har arrangerat ett och annat episkt lopp och som kan stoltsera med fantastiska motions- och träningsledare inom flera grenar. Ni glömmer väl förresten inte att läsa herr Ordförandes eminenta cykelblogg?

🦌 Som västmanlänning blir man lite extra glad när man hör Roberto Vacchis muntra stämma förkunna cykelsportens sång irl eller på teve – Roberto har nämligen tävlat för Västerås Cykelklubb en gång i tiden.

Heja Västmanland!

🦌 Man är bortskämd med många bra cykelbutiker, både kedjor och ett gäng fristående.

🦌 Som deltidsstockholmare uppskattar jag närheten till Stockholm och dess cykelevenemangs och cykelsällisutbud.

🦌 Till skillnad från de nordligare trakterna så kommer perioden av laglig djurskjutning rätt sent till våra trakter. Vilket innebär att vi cyklister har höstens grannaste period för oss själva.

🦌 Cyklar man i skogen nära Westeros man får akta sig på diverse kungar och drottningar som slås om några himla stolar och är livrädda för vintern. Herregud, börja cykelträna med er så har ni inte tid med det där spelet ni håller på med ;)

Nu får vi nöja oss med de här sakerna, kommer jag på mer så uppdaterar jag. Hur är det att vara cyklist där ni bor? Berätta gärna!

Visste ni förresten att Västmanlands landskapsdjur år Bambi… nä, menar rådjur förstås? När jag cyklar i bergen utomlands brukar jag låtsas om att bergsgetterna är själarna av alla gamla cyklister som har lämnat en bit av hjärtat i bergen. Här i Västmanland blir går man och blir istället ett vackert rådjur eller en ståtlig hjort.

3 år ago 0 kommentar
5 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja kör landsvägKatja kör MTBKatjas proffscirkus

Idag är en maxad cykeldag – missa inte!

av Katja 5 år ago
skrivet av Katja

God torsdagsmorgon kära läsare! Vet ni vad det är för en dag idag? (förutom att vi är lediga vilket är en fullträff i sig och jo, även en mammaledig person känner av det eftersom hennes bättre hälft är ledig då med)

Det är ju dagen då minst tre braiga cykelsaker händer. Och här kommer dem – i inbördes ordning. För idag ska…

MTB

– jag och Jonas rejsa ihop! Eller ihop och ihop, han kör i herrklassen och jag i damklassen men det blir ju ändå lite ihop virtuellt i alla fall. Jonas är ju sedan ett tag anmäld till Ottarsloppet – ett Cykelvasan-seedande mountainbikelopp på/vid Vendelåsen utanför Uppsala. Jo, det är visst något med oss och åsarna… Hur som. Igår kväll när jag satt och värmedeppade (förlåt förlåt men det är tufft för mitt psyke just nu) så föreslog Jonas att jag också kunde ta och köra. Why not? Det kommer att bli en tuff historia eftersom jag kommer att cykla just när det är som varmast men äsch, jag är så glad över att få cykla så jag bryr mig inte. Ba att ha dubbla vätskeersättningar i flaskan och hälla lite vatten över skallen så. Har ändå inga krav på mig.

LVG MOTION

– roadie-västeråsarna och de besökande få cykla av sig snyggt och säkert under det traditionella Västeråscykeln. Citerar mina egna ord från VCK:s hemsida: Vårt natursköna motionslopp Västeråscykeln 2018 genomförs traditionsenligt på Kristihimmelsfärdsdagen som i år är den 10 maj. Start och mål på Bondtorget i Västerås. Det bjuds på tre olika sträckor. Mastergrupper (ledarledda grupper) finns för ett antal olika nivåer. Läs mer om loppet här. Jag och Ivar kommer förbi en sväng på morgonen och fotar på beställning lite mingel och cykling. Ses en sväng där alltså vid nio-snåret och P.S. har ni tur så kanske ni får cykla med Anna eller någon annan av mina ledarvänner som tar hand en av mastergrupperna imorgon D.S.

LVG UCI

– crème de la crème – alltså landsvägsvärldseliten – avgöra om segern i den första etappen i Tour of Uppsala. ToU är ett nystartat lopp av organisationen bakom det anrika Skandisloppet (och herrarnas Scandinavian Race på lördag, heja coach Tony och grabbarna i Valhall). Jag tycker att alla ni som inte har något eget viktigt för er ska ta er till Uppsala imorgon och på fredag och heja på vårt svenska superlandslag som nu kommer att rejsa på hemmaplan efter den grymma vinsten i Gracia Orlová. Tempo och linje imorgon, längre linje på fredag. Kom och heja!

Och följ och heja på landslaget här:

Sara Olsson

Emilia Fahlin

Clara Lundmark

Alexandra Nessmar

Ida Erngren

Alice Andersson

Så, nu kör vi dagen. Låt vindarna och däcktrycket vara med oss och med dem vi hejar på. Puss.

5 år ago 0 kommentar
1 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja om kärlek

Sömnlöshetens mörker och kärlekens sken.

av Katja 6 år ago
skrivet av Katja

Värsta filmomslaget jag vet,
men det är ju omöjligt att hitta en bild på ett par
om båda delarna antingen håller i
eller står bakom kameran.

Jag är svintrött. Som i kronisk sömnlöshet-trött. Tre nätter med max fem timmar sömn per natt, satans jävla rastlösa ben. Vaknar vid två-tre-snåret varje natt och sedan börjar helvetet. Massage. Smörj. Mer massage. Vanka av och an. Benen upp i högt läge. Vrida sig från sida till sida. Traska runt i lägenheten igen. Hej vargtimmarna är långa. Tankarna är många i en överhettad skalle men till och med de tar slut, kvar är den stumma tröttheten och de oändliga benen som skruvas av någon osynlig, benen som blir tröttare för var minut som går av natten. På morgonen krävs minst två rejäla koppar kaffe för att orka starta om huvudet. Det är ett konstgjord metod. Men den funkar, en timme i taget. Jag har läst att WED/RLS-besvären oftast förvärras när man blir gravid, men jag trodde helt ärligt aldrig att det skulle bli så hemskt. Tyvärr är medicinerna som det går att få för att lindra sjukdomen olämpliga för oss som väntar bäbis. Kvar återstår hemmametoderna som järn- och magnesiumknaprande, kalla duschar, stödsockor, massage, kylgeléer och annat som om jag har tur verkar för stunden.

Jag är så ledsen. Jag är förstås inte helt uppgiven – varje dag är en ny dag och varje natt är en ny natt och hoppet är starkare än smärtan och så säger de att det kanske blir bättre efter förlossningen – men det är så himla svårt att vara sig själv och tänka riktigt klart under dagarna som idag. Jag är glömsk och frussen fast det är uppåt tjugo grader ute.

För mitt i den strålande försommardagen har jag glömt försommarens vackraste dag som skedde för exakt ett år sedan.

Dagen jag hade längtat till men glömt. Paff.

tills du påminde i ett enkelt sms.

Dagen då du och jag som vanligt inte klarade av allmänheten utan smög iväg för oss själva och cyklade till Måns Ols i Sala. Och sedan tillbaka på grusvägarna. Drack sedan öl med Västeråscykeln-gänget på Bellman. Käkade gokäk hemma hos Anna ihop med Seb och Kristin. Förlängde kvällen med en picknick i den lilla Rådjursparken nära där du bor. Drack rötjut och rökte pipa i den ljumna kvällen. Och sedan frågade du blygt om jag ville dricka kvällste hos dig. Och jag sa ja och vi drack te och rökte mer pipa och hånglade och jag slog an den blyga tonen och sov hemma den natten fast båda visste precis samma sak –

att vi sedan den femte maj tvåtusensexton aldrig mer någonsin ville sova utan varandra, inte om vi får bestämma det i alla fall. Tänk att ett år har gått och nu väntar vi en go bäbis tillsammans och det hade inte kunnat kännas mer rätt än precis så här.

Förra året blev vi två – i år är vi tre. Ikväll blir vi faktiskt hela fyra eftersom lillebrorsan kommer hit över helgen, då blir det nog tacos à la redig fredagsmysfamilj.

Så skitsamma att det spritter i de jäkla benen. I alla fall idag. Tunga mediciner, eventuella sjukskrivningar och annat världsligt tar vi en annan gång. Herregud inte är det första gången det är jobbigt och inte sista heller. Idag finns det inte så mycket att göra än att glädjas åt det underbara vi faktiskt har. Vi hjälps åt. Vi kommer att fixa detta och allting annat också.

Idag är vår femte maj, vår dag, och även om förutsättningarna för dess firande är allt annat än ostigt romantiska så har vi orkat med en underbar parmesanrisoni och en varsin två varsina kakbitar till kaffet. Tillsammans. Vi!

Strax hoppar jag på ett stockholmståg för att hämta brorsan och om jag inte lyckas somna så blir det lite mer blogg nämligen om den förestående cykliga helgen. Vi hörs. Puss!

6 år ago 6 kommentarer
1 FacebookTwitterLinkedinEmail
Allmänt om träningCykel

Om dittan och dattan men mest om träningen.

av Katja 8 år ago
skrivet av Katja

IMG_6575

IMG_6563

Hej. Jag vet inte hur mycket jag törs berätta. Men jag kan i alla fall sluta låtsas om att allting är som vanligt och säga att ingenting är som vanligt just nu. Men ni är ändå här för att läsa om cykel så jag kan ju istället berätta var jag befinner mig just nu i min träning.

Den här veckan vilar jag bestämt. Jag är helt ärligt småsliten just nu. Det sägs att olika kroppar behöver olika mycket vila – och ju mer jag tränar, desto mer jag blir medveten om att min kropp är en sådan som behöver sig rejält med vila då och då för att bli starkare. Så jag fogar mig. Veckorna innan var det hårdkörning som gällde. Ett gäng intervallpass. Roserbergs GP. Skandisloppets ryckiga 17 mil med två starka klungor. Västeråscykeln 13 mil, inte lika påfrestande ut men väl lagtempo-style på vägen hem. Två dagar efter – Engelbrektsrundan 13 mil, magnifik men rätt så påfrestande körning tillsammans med min otroliga cykelhälft Anna. Under Engelbrektaren kände jag att fan, benen gjorde ont ända in i fibrerna. Jag var trött rent muskulärt, men gav ändå järnet så gott jag kunde förstås. Regnig dag, vila och finmiddag på söndag. Vaknade minst lika trött på måndag. SM-möte i klubblokalen, damtrallade dit. Vaknade trött på tisdag, ännu en regnig dag. Drog med mig Valle på simning, vi hamnade i Hallstas gudsglömda gammbadhus på “kandelaberbad” fast utan kandelabrar, ytterst speciell upplevelse, som i en svensk film om avbefolkad glesbygd. Slösimmade och degade i bubbelpoolen. Vaknade trött igår med men skärpte mig och stack ut på en förmiddagstur bara racern och jag. Skapligt tempo, ett par backryck men inget särskilt.

I helgen har jag i alla fall planerat in två rejäla distanspass à minst 15 mil/var. Jag kommer att leda ett Sala t/r-pass på söndag, lördagen är än så länge öppen för distansförslag. Vill förstås att det ska gå lite fortare på lördag än på söndag. Dalsland Runt 2015 börjar närma sig med stormsteg och trots att det inte är någon tävling så vill jag liksom göra det så behagligt och gemytligt för mina sprättiga ben som möjligt. Fasiken, det är ju redan nästa fredag som jag tar med min för ändamålet moddade (ska blogga om det!) racer och min cross (för säkerhets skull, ska bara fixa ett par slicks till den) och roadtrippar ner till Vänersborg. Kul va! Tyvärr kommer jag att missa Arlanda Test Track Race och jag lovar, det grinds verkligen mina grand prix-gears (speciellt med tanke på den grande revangen jag hade hoppats på nu när jag ändå är starkare i år) men ibland får man offra det roliga för att göra det oväntade.

Så, nu vet ni. En del träningslopp och en och en annan tävling hittills – lugn vilovecka just nu – acceleration i helgen – normal hårdkörning nästa vecka – Dalsland Runt nästa helg – och sen är ju sen. Ikväll är det ett nytt SM-möte så jag ska köra nån intervalltimma innan.

Typ så är det ungefär just nu. Puss.

8 år ago 1 kommentar
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
Cykel

Västeråscykeln, ekerbrott nr tre och en fotosession.

av Katja 8 år ago
skrivet av Katja

17457952748_ce514b262f_o (1)

Min glada fotograf Jonas!

Hej. Nu undrar ni kanske varför jag inte skrivit en jota om Skandisloppet som jag peppade för så mycket i fredags. Helt ärligt beror det på att jag inte riktigt vet hur jag ska formulera mig utan att låta neggo. Men låt oss så länge ta upp det positiva – det var som vanligt skitkul och trevligt att hänga med supergänget Eva, Jenny (2a i masters-VM-kvalet idag, grattis!) och Cissi. Fy fan va bra ni körde! Nu till gårdagens nöje – vårt fina lokallopp Västeråscykeln. Eftersom jag jobbat med sponsring av loppet unnade jag mig att inte vara på-plats-funkis idag – det fanns tack och lov så många andra som kunde vara det (eloge. Seriöst, ni äger). Så jag startade som ordinarie lydig cyklist under ledar-Kents handfasta välde (på samma sätt som jag startade som ordinarie lydig cyklist på Skandisloppet men men). Vi vart ett färgstarkt gäng på typ tio gubbs och mig (sen fick vi ett par-tre – man fattade inte riktigt hur många de var eftersom alla hade likadana Garmin-Sharp-kit på sig – till gubbs och en stark Hofvet-dam). Tony och Jimpan kvastade bakom oss eftersom de skulle köra sin petite inför-SM-distans på tjugotre glada mil. Latmaskar.

Vår distans skulle bli något blygsammare, nämligen tretton snabba mil (blev strax över tolv till slut, Strava här och känn er inte hotade av min overall tempo-QOM girls, vinden var gynnsam, hemlängtan stor). Det var kul! Jag firade med ett tredje ekerbrott på bak(låne)hjulet, klungan var snälla som gav väntade in mig när Tony och Jimpan undersökte läget och bände av ekern. Ett par-tre av snubbarna var fladdriga och inte riktigt klungvana men de flesta var starka, solen sken så att holbrooksen glittrade i all sin repiga plastighet och humöret var på topp. Men så är ju vägarna häromkring som gjorda för fint humör. Motvinden var lika jävlig ut som den var bärande hem. Mina ben var fortfarande muskulärt slitna efter förra veckans GP, träningen och Skandisloppet så det brann rejält i uppförsbackarna, men det verkade inte märkas alltför mycket som tur det.

Likt förbannat var det skönt att komma i mål och erhålla en gudomlig ubuntucola av Anna som stod funkis för dagen. Jag hade förstås glömt att en fotograf skulle komma och fota mig för en helgbilaga. Men där stod han och hängde. Det var bara att bita ihop och hänga med och cykla fram och tillbaka och cykelposa. Tur att Cykelkatten redan har vanan inne efter reklaminspelningar, publikfrieri på diverse tävlingar och bloggande. Och tur att Jonas som fotografen hette visade sig vara riktigt proffsig, duktig och trevlig. Det hela avslutades med ett par-hundra bilder för Jonas del och afterbike med buffé och kaffe-med-godbit-till på goda Bianchi för min del. Cykloteket som fanns med på torget var snälla nog att plocka med sig min ekerbrutna hoj till affären så jag traskade hem till duschen och värmen i ett par lånade skor storlek fyrtiofem.

Hejhopp det var min västeråscykelndag – helt godkänt fartpass, bra förspel till  smygracet Engelbrektaren imorgon och pr0racet Mälarcupens Barkarölinjet på onsdag. Körde ni nåt skoj igår?

8 år ago 4 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
  • 1
  • 2
  1. Anna-Maria om Lådcykelpremiären.

    Vad kul och praktiskt med lådcykel! Hoppas den fortätter att kännas lika bra, om inte bättre, när du fått trampa…

  2. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack! :D <3

  3. Jonatan om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Spännande. Heja dig Katja!

  4. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack bäbis! Faktiskt så tänker jag på ditt ST; tänker om Anna har fixat ST - THE ST - nog…

  5. Anna Lindén om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Helt rätt!! Dör av awwwwww inför ditt projekt. Ser så mycket fram emot att poppa målgångs/årgångs-skumpa med dig och allt…

Bon courage! Puss, Katja

CYKELKATTEN