CYKELKATTEN

västerås ck

CykelKatja kör landsväg

Nittiofem sjyssta klubbk i lördags.

av Katja 2 år ago
skrivet av Katja

Måndag vänner! Ute droppar regnet, var blöt som en gåsunge när jag kom in efter förislämningen imorse. Tyvärr hade det inte hunnit bildas skojiga plaskpölar att cykla igenom med kärra, kanske i eftermiddag? Vi får hoppas.

I lördags bjöd Kristina till en fin klubbdistans uti Fjärdhundraland. I vår grupp blev vi fyra personer, tre “gamla” blårange plus en konditionsstark nykomling – välkommen till cykelgemenskapen Simon!

Kristina berättar om unika kyrkomålningar i kyrkan vi passerar på vägen till fiket.

En av sakerna jag gillar med Kristina är att hon är typen som blir uppspelt av nya vägar och lär sig gärna om platsernas historiska och kulturella bakgrund. En kunskap hon gärna delar med sig av till andra. Det blir ju alltid roligare att cykla ihop med en sådan person än med den som bara matar på, väg som väg ungefär.

Med Andreas uppvuxen i trakterna vi cyklade i samt den cykelglada Simon (åh, nybörjarcyklisternas glöd är den finaste sortens cykelglöd) blev vi helt enkelt en trivsam kvartett.

Fiket för dagen blev Härnevi Plantskolas Kaffestuga på landet. Fint att få hänga i ett lusthus och moffa i sig hembakta saker omgiven av vackra blommor, till salu och till beundro.

Nackdelen med att fikanjuta för länge är ju förstås att pulsen går ner. Men så är det ju precis varje gång, men också något jag glömmer varje gång.

Oavsett blev vägen hem bra trevlig och cykelmässigt karaktärsdanande. Först drog vi en paradrepa genom gulliga Enköping – tack för en för mig ny väg ut ur stan Kristina! – och sedan kämpade gemensamt mot vinden som började tillta ju närmare Västerås vi kom. Så blir det ju i en petite klunga: alla måste bidra, man kan inte bara gömma sig och fisa bakom andra hela vägen.

På vägen mötte vi flera klungor och solitärer: folks från Stockholm, Enköping, annanstans Uppland, folks som fikacyklade och så gode randolegendaren Blyckert som tränade inför Sverigetempot.

En helfin fikarunda med andra ord, tack Kristina & Co!

P.S. Du som cyklar eller vill cykla med VCK får gärna följa klubben på Insta där vi bjuder på roliga nyheter, engagerande medlemsstories och annat sjysst som komplement till hemsidan.

2 år ago 0 kommentar
10 FacebookTwitterLinkedinEmail
CykelKatja kör landsväg

En sån där vanlig craigdavidrunda i tisdags.

av Katja 2 år ago
skrivet av Katja

I tisdags hade jag tänkt att utöva lite lagtempo och sånt med hemmaklubben VCK.

Bommade dock gruppträningen med typ tre minuter då en släng av panikångest (privata skäl osv.) uppenbarade sig lagom till det var dags att lycra upp sig.

Såg folks butts försvinn några trafikkorsningar bort och pallade ärligt inte jaga den här gången.

Och då får man nöja sig med sin egen krökta skugga. Nåväl. Finns värre sparringpartners.

Hade till exempel kunnat jagats av dessa tranor (eller hägrar? Eller strutsar? Sämst på storfågel på håll), Karl Hedin, svartsjuka tjejer eller Skatteverket om jag hade väntat med deklarationen någon vecka till.

Nä, här blev det ett gäng reko landsvägsmil med backsprätt som enda avvikande element i den i övrigt kontrollerade processen.

Fick den här klassikern på hjärnan, inte så otippat kanske ändå.

Så omöjligt vackert, den här tiden på våren får gärna dröja sig kvar ett bra tag till.

Avslutade turen med att utöva lite myrmindfulness,

waterfallfulness,

och forevercyclingbuttfulness. Nä, tog förstås bara lite kort för ett produkttest åt Sigr (recension coming up när jag testat mig genom budet, lovar).

Hade helt klart mer ro i själen och mindre angst i pantsen när jag kom hem. Och dagen efter mådde jag helt bra igen!

Cykling, vänner, myror etc <3

Puss och imorgon blir det ett nytt klubbförsök.

2 år ago 2 kommentarer
11 FacebookTwitterLinkedinEmail
CykelKatja kör landsväg

En kroppslig tisdagstur med blårange

av Katja 3 år ago
skrivet av Katja

Tack för tröjan Åsa, är liksom så hemma i den <3

Tja! Här är jag, med en finne i pannan, väger hundra pannor, eller nä inte kanske men så känns det i alla fall lite här och var på kroppen. Mens. Mycket kan man säga om denna naturens gåva till oss kvinnor men fasiken så opraktiskt det är emellanåt.

Har avvikit vid Skultuna kyrka pga. hemligt ✨

Vinkat hejdå till det här kalasgänget jag cyklade med denna fantastiska tisdagskväll!

Eller fantastiska och fantastiska. Är man som en annan både pollenkänslig och värmekänslig så vill man bara skrika hold your horses våren, hoppa inte mellan +2 på morgonen och +23 på kvällen så fort, en får ju panik

Men säger man minsta lilla neggo om juniväder i april så blir det ett jäkla liv, det vet en ju, så en stämmer in i hyllningskören som den klungcyklist man är

Man snyter ut sina litervis med pollenallergisnor, man andas som en sönderbolmad festprisse, man får tredubbel energi när ens klunga åker in i ett skuggigt skogsparti

och man har en förbaskat fin cykelkväll med likasinnade i hemmaklubben.

Trots pollen
trots covid,
trots trång behå
våren I love you
love me likaså.

Puss.

3 år ago 0 kommentar
7 FacebookTwitterLinkedinEmail
CykelKatja kör landsväg

Måndan jag strippa av mig vintern för gott.

av Katja 3 år ago
skrivet av Katja

Åh babies! Vilken måndagskväll igår, idel rock’n’disco!

Jobbdagen hade varit lång och stämningsmässigt neggo. Snacka om eaaaager på att komma ut till den ljusa sidan månen!

Och som det var ljust där, på den ljusa sidan. Du-dusar* i glittrande damm, övertaggade roadies i par och solo, kvittrande fåglar…

Så förbaskat, ohämmat vårligt helt enkelt! Jag strippade järnet. Av med merinokragen!

Fram med de nyrakade spirorna!

Bomba på i med och kant men inte glömma att sakta in någon gång

för att hjälpa en punkad medmänniska i nöd, för att ringa vännen som skulle ordna med middag och för att facetimea badstund med mitt sötebröd <33

Tack du måndag. Puss!

* du-du betyder traktor på ivarska. Trots att ungen kan snart diskutera utrikespolitik så slinker babyuttryck som du-du fortfarande ut. Mamma Katja dör gullighetsdöden varje gång!

3 år ago 0 kommentar
8 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja om cykel

Försövd, motvindad, fikad, avhängd, påhängd, afterbajkad och nöjd.

av Katja 3 år ago
skrivet av Katja

Vi börjar med de här. Hur fina? Mycket fina. Nästan lika fina som mina sprillans fizikisar som jag måste påklossa innan de kan börja jobba åt mina fossingar. Brukar ni också facetimea unboxing med era kompisar?

Nu när Tony har visat upp sitt ska jag visa upp mitt. Eller snarare berätta kanske.

Idag begick jag årets riktiga landsvägspremiär. Alltså jag hade ju cyklat racer tidigare i år också men inte i klunga med allt vad det innebär.

Fast i början såg det ut som att de där odjuren rådjuren skulle bli mitt enda sällskap. Hade begått misstaget att försova mig – till hemmaklubbens årspremiär klockan tio på Cykelberget. Fatta ironiskt. Jag som annars går upp mellan halv sex och sex.

Straffet blev ett nästan två timmars långt tröstlöst pinande i den värsta sortens västmanlandsvind, på den värsta sortens västmanländska vägar – de långa, öppna, utan en tillstymmelse till skydd. Det var tufft och det var kärvt och det var elakt, och jag hade nog ballat ur om jag inte hade ett litet mål i sikte – att hinna ikapp någon av klubbens klungor för att få wheelsucka hem i gott sällskap.

Till slut så kom jag fram till finfiket med det lättstavade namnet Skeppshandelns Stenugnsbageri och se där:

det fanns både gott om åkare och fika kvar att belöna sig med. Och jag behövde inte ens stressäta. Pust.

#fikaporr

And off we go! Tyvärr så hade jag likt förbannat dragit på benen rätt ordentligt med syra. Efter de inledande kilometrarna så sprätte blandklungans starkaste iväg och jag pallade inte rycket, mest mentalt faktiskt.

Men tro’t eller ej så blev jag uppringd, inväntad och peppad. Så gulligt blev rörd.

Kan inte påstå att cyklingen blev lättare efter det – folksen var starka, bra starka och kantvindarna bitiga brr. Men cyklingen blev helt klart roligare i det glada sällskapet vårhjältar.

Dags att sakta in

och skåla in landsvägspremiären!

Jag ba på Instagram (som jag har lite dåligt samvete för, man borde kanske lägga ut mer där):

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Den här lambiölen, åh som jag är värd den här lambiölen! I motvind har jag kämpat solo, i kantvind har jag lidit/njutit med gullisarna i #blårange (ni är mina hjältar idag @tbirath & Co ♥️). Som @eva_lindskog brukar säga – det är watten som räknas, och de har tydligen de där turerna med Thule i ur och skur ändå bidragit med (även om tro mig – jag är fint medveten om min låga ”placering” just nu). Varit stark och klen och darrig och säker. Nu är den riktiga landsvägspremiären avklarad och vet ni vad – det här sömnlösa osäkra knepislejonet är inte helt hopplöst. Och vägen till den där formen känns för första gången på två år inte omöjligt avlägsen. Nåväl skål för pannben och skoskydd. Puss! #roadcycling #afterbike #västeråsck.

Ett inlägg delat av Katja Fëdorova 🕶🎹💨 (@cykelkatten) 4 Apr 2020 kl. 6:46 PDT

Jo men så känns det idag och den känslan ska jag rida på en sväng. Strava här.

Puss och hoppas vindarna och benen var med er idag 💃

3 år ago 0 kommentar
7 FacebookTwitterLinkedinEmail
  • 1
  • 2
  • 3
  • …
  • 5
  1. Anna-Maria om Lådcykelpremiären.

    Vad kul och praktiskt med lådcykel! Hoppas den fortätter att kännas lika bra, om inte bättre, när du fått trampa…

  2. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack! :D <3

  3. Jonatan om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Spännande. Heja dig Katja!

  4. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack bäbis! Faktiskt så tänker jag på ditt ST; tänker om Anna har fixat ST - THE ST - nog…

  5. Anna Lindén om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Helt rätt!! Dör av awwwwww inför ditt projekt. Ser så mycket fram emot att poppa målgångs/årgångs-skumpa med dig och allt…

Bon courage! Puss, Katja

CYKELKATTEN