Anna A, Contis, Per och Jimpan kämpade
snyggt i det kalla men magnifika kvällsljuset
Inget är trevligare än att småsmutta på kaffe, mumsa på hallongrotta, klappa lite händer och fota lite cykellopp såhär om kvällningen, eller hur?
Fast ehm jo.
Det är bannemig så mycket trevligare att vara en av dem som blir klappade för och fotade, mycket trevligare att vara en av dem som svettas, kämpar, skriker fan! eftersom de heeelt otippat går i mål efter Jonas Ahlstrand.
Men måste man vila en kroppsdel så måste man. Och då står man där, fryser häcken av sig men passar ändå på att observera klungan och lära sig.
Tyckte förresten både om banan – kort, smått kuperad och naturskön – och proffsigheten i arrangemanget. Gillade också att så många dök upp. Det är i och för sig inte så konstigt, SMACK-serien är en erkänd klassiker och samarbetet med närliggande klubbar är tätt. Jag hoppas att vår klubbs Mälarcupen också växer till sig. Det är bara att komma och köra – alla oavsett nivå är välkomna och jag lovar – man blir lite säkrare och lite snabbare för varje litet tramptag.