Varför finns det tio (med svenska mått) feta europriser till elitherrarna men bara ett materialpris (eller ett antal klart billigare materialpriser, framgår inte?) till elitdamerna i Tre Berg-tävlingen?
Varför får “motionären” (dvs. herrmotionären) en Bianchi-cykel medan “den snabbaste tjejen” (vilket jag antar är den snabbaste kvinnliga motionären) enbart 300 euro? Vad jag kan åminnas räcker inte 300 euro till ett cykelinköp.
Varför är herrelitens Swe Cup-avslutning förlagd på en lördag och är ett fullskaligt linjelopp –
med (med svenska mått) höga priser
medan damernas är förlagd till en fredag kväll (vilket innebär att de flesta måste ta ledigt/åka tidigare från jobbet med allt mentalt och ekonomiskt bök det innebär) och utgörs av ett GP (OBS inget ont om GP men ni fattar – varför inte samma)?
med jämfört med de för herrarna betydligt lägre priser? (damettan får 200 euro medan herrettan får 2000 euro)?
Hur är det möjligt?
När Emma Johansson precis tagit ännu en OS-silvermedalj i landsvägscykling?
När damklungorna blir större och större, och damlagen blir fler och fler även bland amatörerna? (tro mig, för jag är ute och tävlar)
När Jenny Rissveds – ihop med Ida Jansson – är färska MTB-världsmästare inom sin respektive klass?
När vi i Sverige står värd för den högsta klassens UCI-proffs världscuptävling – i Vårgårda nu på söndag?
Vad är det för bild av Sverige vill vi visa upp för de cyklisterna som kommer hit –
– en bild av ett land där våra mest lovande cyklister får ta ledigt från jobbet och från plugget och där de mest lovande cyklisternas morot blir ungefär så stor att de har råd att… ta ledigt från jobbet den dagen?
Jag förstår ingenting, för det finns inga rimliga förklaringar andra än de mycket föråldrade och ur den onda cirkeln uppstådda.
(för källor, PM mm – bara att
börja rota i indTA, SCF:s tävlingssystem
och läsa de upprörda rösterna
i så gott som samtliga cykelklubbarnas
tävlingsgrupper på FB m fl medier)