Cykelkatten

Afterbike, afterglow

trail running

Between the rides

Lövet och örnarna

av Katja

Som ett oroligt höstlöv mår jag den här hösten. Så fort lövet tror att det har äntligen landat så kommer vindarna och fångar upp det igen och dansen måste starta om. När det känns som att vindarna drar iväg mig för långt bort från det lugna och friska blundar jag och tänker på örnarna ovanför Col de la Croix de Fer. Jag tänker på vingspannet och på att de formade egna skuggor. Jag tänker på hur bra de var på att parera de plötsliga och retliga stormvindarna som gav sig på djur, människor, tält. Jag kan inte sova och hjärtat slår oregelbundet. […]

Fortsätt läsa
Between the ridesTrailrunning

Skönt utan grönt eller yes jag springer igen

av Katja

Hej från en glad trailis! Lite måndag hela veckan över min löpning alltså. Eftersom jag springer bara på hösten och på våren så måste jag vänja in kroppen vid det stötiga och det ack så icke-cykelmässiga varje gång jag åter får upp löpsuget. Men priset är lågt mot det jag får redan efter de första trevande rundorna. Och så löpsugen som jag är nu alltså. Ojoj. Säsongen är här. Stiglöpningsförhållanden är perfekta. Luften släcker törsten, naturens färger glädjer ögat och har jag tur så får jag lite regn över mig. Inte för mycket. Men så där lagom många droppar. Som […]

Fortsätt läsa
Between the ridesTrailrunning

Med gnistor i löparskägget

av Katja

God morgon mina små kultingar! (jo jag har tittat för mycket på Greta Gris, erkänner) Nu har jag sprungit två gånger på en och samma vecka. O m g. Cyklisten liksom. Men vad göra när springa är den enda träningen en hinner med vissa dagar (eller dagraddor till och med)? Jag springer förstås nästan aldrig asfalt. Fy fan så trist det är att springa asfalt. Man kommer ju ingenstans och så är det hårt. Måste jag springa ett asfaltsparti så springer jag på gräsmattan bredvid osv. Igår blev det ett gäng stadsnära mtb-stigar. Vattensjukt och slabbigt och rätt så underbart. […]

Fortsätt läsa