Ingen får se mig. Ingen får höra mig. Jag har sett mig noga för; det jag kommer att göra är regelrätt stöld. Jag har siktat in mig på dig som håller just på att nicka till och cykla hem den till en annan. Blir jag stoppad så får jag skylla på att jag inte kan låta bli, att det Tour de France har äntligen börjat och det måste firas, jag får hitta på att jag är typen som inte kan låta bli pennor, hotelltvålar och hjärtan.
Tick-tack tickar klockan. Alltså inte bokstavligen – men inne i skallen. Eller inne i hjärtat? Dung dung dung slår det. Som i någon av låtarna på Tour de France-skivan.
Uppvärmningen börjar lida mot slutet och vi vet att det som väntar kommer att göra ont – om vi gör det rätt. Och trots att vi bävar inför känslan så är det den vi vill åt. Tänk så märklig människan är. Eller människan och människan. Cyklisten. (Wo)man machine.
Dung dung dung
Rastade förresten min gamla VCK-tröja under gårdagens förnäma wattpass med kondiskungen Rodde som dirigent. Tröjan alltså, slitnare än Tour de France-skivan och därmed också lika kär. Hur många gånger har jag inte lyckats, failat, dominerat och gjort bort mig i den? Hah. Märks att storleken race fit-S är lite i tightaste laget för mammakurvorna men äsch.
(Ett par-tre kollektioner har passerat sedan dess men jag gillar denna designen bäst)
Ikväll drar jag och Contis och testar årets blårange tävlingskollektion. Det är äntligen dags för ett nytt painkit. Eller vad man nu kan kalla cykelkläder.
Puss och ha en underbar torsdag cykellovers!
P.S. Här är ett gäng enligt min erfarenhet mycket kloka tips för den som kör mycket HIIT. Bästa tipset är nog ändå: “You can just go out for a ride and think through that work or relationship problem you’re having. In fact, those long rides can be really helpful for that! High intensity intervals require focus. It’s not time for problem solving. You can’t take a call in the middle of it. Be present, deliberate, and disciplined.”
Varm? Häll Cola på hjälmen!
Skojar.
Afton riders. Idag gjorde jag och trekkisen det beryktade Rörbäcksnäs – ett litet stort cykligt ställe ett par mil väster om Lindvallen. Tack alla ni som hypat stället – det var klart värt all hypen. Ska vi dra en passrapport? Let’s go!
Återhämtningsled
Efter mycket om och men och ledidéer så bestämde jag mig för att låta mig ledas genom det klassiska Kalugapasset (15 k) plus lite frilek före och efter. Så här i efterhand hade det kanske inte varit det smartaste att både fjällvandra (och kånka på ömsom 11 kg Ivar ömsom vagn) och cykla ”lite” backar på kvällskvisten under gårdagen. Men vaffan, inte var det ett lopp jag skulle köra idag eller hur? Dessutom måste man alltid ha minst en dålig ursäkt i fickan aight?
Fast just tröttheten gjorde inte så mycket. Som bäbismamma är man alltid lite småsliten ändå så orka lägga för stor vikt vid det.
Goa trekkisen som krossar alla myter om att 29” är minsann för ”snabb oteknisk cykling” only
Värre var det med sänkstolpen! Fråga mig inte varför jag har en sänkstolpe på min hardtail men jag gillar den. Den ger mig makten att leka downhill och övervinna lite nedförslöpespöken mm. Idag ställde tyvärr sänkstolpen till för mig. Den hade nämligen pajat. Typ, slutat hålla sig kvar i högsta läget. Vilket innebar att jag behövde stå upp under största delen av åket för sadeln, han ba åkte ned så fort jag satte mig på den. Kul? Mindre kul! Usch så tröttsamt det var. Stå upp, stanna försöka justera bla bla. Kände mig trött på konstiga ställen efteråt. Vi ska kika mer på den ikväll. Blir oavsett service på Stenströms väl hemma :’(
Everybody must get stoned!
Men om vi skiter i sänkstolpstrulet då. Vilken cykling, va? Ni som bor på backiga och eller fjälliga ställen är kanske vana och ba äsch men en annan som bor i Västmanland är salig här. Upp och ner gick det, hela tiden. Stenigt, oj så roligt stenigt! Hålla tungan rätt i mun, tänka ut bra spår, låta de stora hjulen svälja bumlingarna, tackla stenarna uppför, succé för det mesta, fail ibland. Krumelurer till rotiga stigar, mörka rotvältor lurpassandes i skogen, låtsas att det är diverse skogsväsen som hejar på en, go go Katja!
En klassisk rullstensås-ish backe som på backarnas vis ser flack ut på kortet
Snälla grusvägar. Transportled mellan stigarna. Även de backiga, inte för mycket vila. Klokt dragna leder.
Jag hade superkul. Tog det rätt piano, njöt av min nyvunna uppförsbacklycka, åt ett och annat blåbär under sänkstolpjusteringsstoppen (!) och lät cykeln dansa under mig när det gick fort.
Ett livsstilskort i skogen.
Hade jag haft mer tid och det hade varit svalare (hemskt, hemskt varmt här idag, var är du min svala fjälluft?) så hade jag gärna kört passet en gång till. Det är ju alltid lite vanskligt att testa en ny led första gången – man vet inte vad som väntar så man håller igen lite, väljer kanske inte alltid det bästa spåret etc. Jag gör i alla fall det och det hämmar mig lite. Men nästa gång så vet jag ju.
Oh noes she didn’t – en celeste flarre till en Trek 😱
Tack Rörbäcksnäs! Till dig återkommer vi – kanske redan imorgon (om vi löser stolpfrågan) men absolut en annan gång. Bara de 20 k idag har gjort mig till en gladare och jag törs påstå det, bättre mountainbikecyklist. Mera sådan cykling tack.
Tänk att motljuset gör allting så dramatiskt.
Nu är Jonas ute och kör sitt pass (hoppas han väljer samma led så vi kan snacka dem efteråt). Jag och Tuss tittar på Tour de France på norska. Så kan det gå. Puss.
Obs inlägget är länktätt men det för att underlätta för er förstås <3
ett. Veteran-SM – eller SM Masters om man vill kalla det så – går av stapeln i helgen, nämligen fredag 30-söndag 02 juli. Gottne IF Cykel står värdklubb. Mastersklasserna är alltså vuxenklasserna för de som inte kan eller vill tävla i elitklasserna. Det betyder dock inte att racen och utmaningarna skulle vara tråkigare och mindre tuffa för det, och speciellt inte för den som är ny på amatörtävlingsbiten. Jag glömmer aldrig hur hemskt jobbigt (tempot, varmaste dagen) och hur hemskt kul (linjet, svalare dagen) det var att köra Veteran-SM i Sunne för två år sedan. Hoppas damklungan blir stor i år. Hejar på mina blårange cykelkamrater och allas vår cykelbloggare Johan förstås!
två. Giro Rosa börjar imorgon fredag den 30 juni. Tyvärr är jag en av de få (om inte den enda känns det som ibland?) i de svenska cykelmedierna att år efter år uppmärksamma Giro Rosa. Men det är faktiskt årets största etapplopp för damernas proffsklunga. (Minst) tre åkare har Sverige till start:
Ella Cyclingtips har gjort en bra sammanfattning för den som vill lära sig om årets Girot. Och här är mitt inlägg om Världstouren som Giro Rosa ingår i. Tävlingen följer du bäst via RaiPlay (VPN baby!), på loppets och UCI:s youtubekanaler samt med twitterhashtaggen #GiroRosa.
tre. Tour de France börjar på lördag den 1 juli. Tour de France! Kräver kanske inte någon större presentation, va? Min egen kärleksförklaring till Touren kommer lite senare, men du som av någon anledning inte har kommit in i Touren-svängen än kan ju läsa TV4-expertkommentators Gabriella Ekströms intro här. För dig som önskar följa Touren i tablåteve så finns tabellen här, för dig som föredrar hänga med Vacchi och Adamsson finns som vanligt Eurosport Player. Missa förresten inte La Course i Marseille den 20 juli – speciellt med tanken på att det inte blir någon Route de France Féminine (“damernas Tour de France” efter att föregångaren La Grande Boucle Féminine gått i graven) i år på grund av bla bla… äsch, läs själva, blir bara trött :'(
fyra. Kortbane-SM – SM i Grand Prix, GP alltså – går av stapeln på tisdag den 4 juli. I år står Borås värdstad för festen. Förra året gjorde jag bort mig i direktsändning genom att frihjula en tredjedel av banan på grund av ett växelhaveri de luxe – i år gör jag bort mig genom att inte ställa upp alls. Haha nädå, i år är jag ett icke-tävlande bolldjur ju! Kommer dock ändå vara på plats, vara mek åt coach Tony som jag uppviglat till deltagande och på alla grymma damer som tävlar i den enligt mig bästa grenen. Hela SM-veckan kommer att sändas i SVT så ni som inte är på plats i värdstaden kan följa tävlingen på SVT1 från och med kl 12. Missa inte!
fem. Att det är helg och alltså minst två dagar att hoja järnet snart. Hoppas min mtb är färdiglagad och hemma imorgon kväll – stigsuget är stort.
Puss!
Hej. Funtade idag på en ny design till bloggen (lugn, jag är rätt konservativ så förvänta er inga större excesser) och gick igenom mina gamla headers. Tycker vi tar och tittar på dem:
I början hade Cykelkatten ingen header eftersom mallen jag gillade i Blogger inte tillät någon fin. Den klassiska sloganen Cykel, punk och kärlek hängde dock med från bloggdag ett. Cykelkatten hade även en egen barnslig men rätt gullig symbol som gick i cyklig piratanda.
Och så här stod det i beskrivningstexten:
En blogg om världens vackraste sport och annat som fyller tomrum mellan rundorna (löpning, annan träning, medlemskap i Cykelkonsumtion CK, musik och nåt de kallar livet).Här skriver jag Katja, om cykelsporten, min lvg- och annan träning, mina äventyr, resor och höjdmeter, snackar lite kring det fina i livet i allmänhet och så.Välkommen att kommentera eller skriv till mig på cykelkatten@gmail.comPuss!
Nästa header blev annorlunda och politisk. Jag som började intressera mig mer och mer för tävlingscykling (därav bilden från något av mina första raceförsök) som en naturlig del i min egen utveckling, var trött på att matas med herrcykel både på proffs- och amatörsidan och gav mig fan på att få upp både mina och mina läsares ögon för damsidan. Något jag gör än idag, att det ens behöver vara en grej liksom.
Nästa headerblev en självporträtt tagen i köket efter en något kylig runda. Eftersom jag kände mig melankolisk då blev headern likaså. Kedjesymbolen kändes passé och det blev en alleycat istället. Den här headern blev också min sista med snirklig gul text över bilden.
Så ingen mer kedjesymbol. Ingen mer gul färg. Ingen mer snirklig gul text. Ingen mer slogan. Ett suddigt oredigerat självporträtt tagen efter ett hårt pass i regnet, med mascaran som hade fastnat under ögonen och regndropparna ner från hjälmen. Voilà, detta var mer real jag liksom yeah.
(hehe moget va? Jag vet)
Så kom våren då Jonas Wiking och hans magiska kameraljus kom in i mitt liv! Denna header togs långt ett bra tag vi kysstes och bestämde oss för att aldrig mer vara isär nämligen under någon av tävlingsgängets vårvintriga crossrundor. Jag älskade ljuset och att bilden verkligen representerade mig som en tvättäkta äventyrssjäl i alla väder.
Allas våra rando light-äventyret Dalsland Runt bidrog ett tag också till en klassisk, glad Cykelkatten-header.
Ungefär samtidigt bytte jag från .se till .cc – som i chamois crème förstås, vad annars?
Tvåtusensextonsommarens header gick i äkta #lidamedstil-anda. Jonas hade tagit kortet strax före landsvägs-SM i Västerås. Det var fruktansvärt varmt och jag visste att det skulle sluta illa men såg ändå till att se förbaskat bra ut. Självklart slutade det illa och självklart såg jag förbaskat osnygg ut med helöppen jersey kräkandes av värmeslag efter något varv. Jonas vurpade på sin awol och bröt ett eller flera revben och skrapade sönder fyrtiotusenkronorskameran han fotade mig med. AK vurpade också cyklandes och stöttandes mig under uppvärmningen. Cykel alltså 💪(◡̀_◡́҂)
Alltid retar man någon – till och med med en oskyldig header tagen under årets europacykelsemester. Men det är väl verkligen inte snyggt med en cykeltröja till vardags! tyckte en cykelkompis med bestämda åsikter om vad som är snyggt och inte. Självklart är det snyggt på rätt person i rätt läge, men gillar ändå folks med åsikter :*)
Den här headern blev en kortlivad historia. Fastän bilden berättar en historia typ Katja är elegant och vill mest åt öl och salta nötter och det är förbenat hett och fuktigt i den lilla östtyska staden så cyklar jag liksom ifrån publiken och det känns ju osjysst på något sätt. En är väl ingen som ba drar!
Det här är min nuvarande header. Mitt leende är äkta och brett – bilden togs av en tävlingskamrat Julias man strax före Hässlö GP i Västerås i somras. GP slutade med en rätt jobbig krasch och efter det gick det rätt utför resten av tävlingssäsongen med många mentala spöken men ett par positiva undantag också.
Vilken blir nästa header? Jag har ingen aning. Misstänker att det hinns med ett par magiga cykelpix innan hösten också. Kan Lampremannen™ så kan jag eller hur?
Puss och tack för att ni läser.
English: A trip down Cykelkatten headers memory lane.