Ett berg, två ben och en smärtsmocka
Äsch fan alltså, dagens Tre Berg blev en sån simpel, trist besvikelse att jag knappt pallar blogga om det. Och ändå hade jag de bästa förutsättningarna. Jag älskar längre distanser. Jag trivs i ruskvädret så som regn, slask, vind och hala löv. Idag bjöds det på samtliga. Jag är en mästarinna på att igla fast mig bakom dem som egentligigen är fem gånger snabbare och få gratisskjuts till någorlunda placeringar. Jag cyklar bra i kuperad terräng. Jag borde inte vara en bergsget men själva tanken på att slippa slätor gör mig snabbare uppför. Idag sket sig allt. Jag hade peppat för […]