Cykelkatten

stora cykelboken

Allmänt om träningCykelKatjas tips

Cyklistens före- och efterrutin – den viktiga pusselbiten för ett bättre träningsliv

av Katja 7 år ago
skrivet av Katja

Måndag riders!

Tränar man så blir man starkare, det är sedan gammalt. Men stämmer det verkligen för alla som tränar? Jag hör ofta cykelkompisar beklaga sig över att de inte cyklar fortare eller blir bättre på backar trots att de cyklat i si och så många år.

Att man inte blir starkare trots mängdträningen kan bero på ett antal faktorer (om vi bortser från den aktuella cyklistens eventuellt icke-friska tillstånd eller annat som gör att hon inte kan tillgodose sig utvecklingen i samma grad som en frisk cyklist gör):

En av de är hur den faktiska träningen är upplagd, att cyklisten kanske enbart kör på en viss intensitet men aldrig över den, eller att cyklisten kanske aldrig tillåter sig vila mellan intervallerna vilket leder till att själva intervallerna blir mindre effektiva än om hon hade vilat. En annan faktor är återhämtningen mellan träningspassen. Här kan jag varmt rekommendera råden om återhämtning i Stora Cykelboken.

Den tredje faktorn och den som i alla fall jag upplever det skrivs för lite om, är de där relativt korta men ack så viktiga tidssnuttarna strax före och strax efter träningspasset eller loppet.

Ah men ni vet, den där (halv?)timmen det ska packas, kissas, kastas in frukostresterna, pussas på frun, svaras på sista jobbsamtalet och till slut fästa hjälmen på skallen och spurta till träningsstarten med hjärtan i halsen.

Och så den där timmen efter man kommer hem från cyklingen. Trött och tom och dan, vill helst bara lägga sig i soffan, öppna munnen och få maten inkastad dit av någon tyst och snäll. Men i verkligheten – energin måste in, de blöta kläderna ska av, cykeln ska tvättas, den snälla men inte så tysta ska frågas om hur hans dag har varit, och diskmaskinen ska tömmas och det där mailet besvaras.

Är man ett cykelproffs eller för den delen en lyckligt lottad amatörtävlingscyklist eller ambitiös motionär med en eller flera avlönade eller icke avlönade (fruar, föräldrar, sambosar) soigneurs och mekaniker som håller ordning på allt utom själva cyklandet vid sin sida så är det en icke-fråga. Vi andra som visserligen ställer upp för och får hjälp av våra också tävlande cykelkompisar men som tränar och tävlar utan systematiskt praktiskt stöd bör själva ta ansvar för vår viktiga före- och efterrutin.

Hur rutinen är upplagd är det upp till var och en.

Den vanligaste rutinen efter träningen/tävlingen, och den som de flesta verkar tillämpa är

byta om till torrt alt. ta på sig något varmt → direktenergi (något enklare, en bar, en snabb burgare, en öl eller en näve nötter) → cykeltvätt (vid behov) → dusch → måltid (den “riktiga” maten, en hel lunch, eller en middag) → vila/resten av dagen.

Rutinen före träningen/tävlingen är svårare att beskriva i generella termer. Det beror förstås att fler bitar ska klaffa för ett lyckat pass och särskilt ett lyckat race. Cykeln måste vara startklar, den eventuella nummerlappen ska sitta på plats. Det ska hinnas värmas upp, men också kissas och ätas en sista banan. Nyckeln till bilen ska lämnas till Johan som redan tävlat färdigt för att Tony som startar direkt efter oss damerna, ska kunna byta om till torrt medan jag duschar efter mitt lopp. Bakdäcket ska pumpas lite till för min rutin är att alltid släppa ut lite luft innan starten. Cykeldatorn ska startas om för att kolla att ingen dum uppdatering sätter igång vid racestarten etc etc etc. Hur många små men tillsammans superviktiga moment som helst ju!

Nu är jag varken en proffsig soigneur eller en alltför ordningssam person heller för den delen så jag tänker inte diktera några rutiner här. Men ju längre jag cyklar – tränar, kör träningslopp, tävlar – desto mer inser jag hur mycket mina före- och efterrutiner faktiskt betyder. Dels för det rent fysiska – får jag exempelvis inte på mig något varmt och torrt direkt efter ett kallt pass så riskerar jag en förkylning och kan inte träna på ett tag. Dels för det psykiska – ron i själen över att allting är förberett, fixat och det är bara cyklingen som återstår gör att jag kan träna mer effektivt än om jag är stressad och har glömt vattenflaskan hemma på hallgolvet.

Därför uppmanar jag både er och mig själv att försöka få ordning på dessa viktiga beståndsbitar. Att skriva ner dem på en griffeltavla hemma eller i mobilens anteckningsapp är ett sätt att alltid komma ihåg ordningen. Att (om möjligheten finns) inte boka för mycket grejer nära inpå samt direkt efter en träning/tävling är också viktigt. Och sist men inte minst så kan man försöka att ta hjälp av dem man lever, samåker, tränar och tävlar med och tillsammans utarbeta en rutin som ökar effektiviteten.

Nu vart det ett långt inlägg men jag hoppas att den kommer till någons glädje.

Puss och hur funkar det för er? Har ni ordning på era före- och efterrutiner? Hur ser era rutiner ut?

7 år ago 3 kommentarer
1 FacebookTwitterLinkedinEmail
Between the ridesLivsstil

Stora Cykelboken – min recension

av Katja 8 år ago
skrivet av Katja

Böcker, det kan jag inte få nog av. Och moderna böcker om cykling, dessutom på svenska och allt? Dem är det ont om. Därför blev jag lite extraglad åt boken som överraskade min lya ciclistas brevinkast för ett par veckor sedan. En svensk bok om landsvägscykling. Tack gulliga Bicycling, här kommer min recension.

2015-08-18 06.24.47

Boken som passande nog heter Stora Cykelboken är skriven av den svenska cykelförfattarinnan tillika cykelprofilen Gabriella Ekström och amerikanska cykelmekanikern och författarinnan Tori Bortman (det är ungefär vad jag vet om den sistnämnda, nån får gärna uppdatera mig bättre!). Boken vänder sig till de flesta som håller på med landsvägscykling. Nybörjarna är huvudmålgruppen.

2015-08-18 06.26.29

Boken består av tio delar med ett gäng kapitel var. Precis som i de flesta guideböcker berör delarna de olika stadierna inom cykelsporten. Man köper cykel, sedan ställer in den, kittar upp sig och off you go. Det jag inte riktigt förstår är den första delen som delar upp potentiella cyklister i rekreationscyklister, motionscyklister och tävlingscyklisten. Jag hade föredragit denna del längre fram i boken. Även om syftet är att man ska veta ungefär vad för slags hoj man är ute efter, så är cykelvalet fortfarande lite för subjektivt för att simpelt delas in i nöje, motion (?) och tävling. Hellre ta det när man beskriver de olika cykeltypernas egenskaper. Beskrivningarna är dock fylliga och ger en bra inblick i de olika cyklistkategoriernas cykelliv.

2015-08-18 06.28.49

Att kvinnor och män har olika geometri och anatomi är inte längre någon nyhet. Det är dock inte så simpelt som att cyklarna och andra kroppskontakterande tillbehör ska se ut på ett visst sätt för kvinnor och på ett annat visst sätt för män. Påhejade av ivriga försäljare tror många kvinnor dessutom att s k “damracers” är det enda rätta, trots att det handlar om så mycket mer än den geometriska kompensationen för långa ben mot kort överkropp. Här är författarna tydliga och objektiva på flera sätt. Den kvinnliga respektive manliga cykelrelaterade anatomin gås igenom, precis som de olika cykeldelarna och -tillbehören, som till exempel sadelbredden. Däremot förstår jag inte varför det ska till med ett separat “En cykeldesign anpassad för tjejer”-kapitel. Varför åter utgå från att männen är normen? Speciellt med tanke på att fler och fler cykelutvecklare börjar inse att inställningsskillnaderna mellan individerna är större än dessa mellan de olika könen så hade jag hellre sett ett enda kapitel innehållandes säg, en jämförelsetabell med förslag på de olika anpassningarna beroende på hur man ser ut i kroppen: långa ben till kort kropp/korta ben till lång kropp, kortare armar/längre armar, breda sittben/smala sittben, kort i ryggen/lång i ryggen, större händer/mindre händer (ett vanligt gnäll bland folksen av samtliga kön kan jag lova), manligt bäcken/kvinnligt bäcken etc.

2015-08-18 06.31.04

Det jag verkligen uppskattar med boken är alla de “mjuka faktorerna” som tas upp jämte de klassiska “kalla fakta” om material-, mat- och träningsval. Till exempel ägnas ett helt kapitel åt den så viktiga balansen mellan träning, fritid och det där övriga livet. Författarna uppmuntrar till reflektion kring cykling som den larger than life-hobby den blir för den nyfrälsta och kommer med tips – och kanske till och med tröst? – till de som är nya men ack så ivriga på att cykla men inte riktigt säkra på vare sig mängden, intensiteten eller hur de ska förhålla sig till sitt nya tids- och energikrävande intressent rent mentalt. Den typen av texter saknas saknas oftast i de annars så teknik- och träningsorienterade skrifterna. Trots att det mentala är en minst lika stor del av helheten!

2015-08-18 06.27.15

Det estetiska uttrycket i boken påminner till en stor del om det vi är vana vid att se i cykeltidningar – kanske just för att boken är skriven i samarbete med en sådan. Fotografierna (varav vissa man känner igen från Bicyclings tidigare nummer) kompletteras med pedagogiska tecknade figurer. Det känns modernt idag – men fotobaserade böcker tenderar att kännas omoderna efter ett par år. Men så är jag en stelbent grafikestetiker som tycker tvåfärgstryck och teckningar fortfarande är det nya svarta, så lyssna inte på mig för mycket ni moderna färgglada människor. Bokens klassiska nybörjarguide-/manualupplägg känns aldrig stelt eftersom det vägs upp av författarnas stora personliga cykelintresse. Det gillar jag starkt!

Så, mitt summerade utlåtande. Stora Cykelboken är en saklig, välskriven och varm guidande hand som blir en utmärkt present till alla som precis fångats upp av cykelvinden i håret. Boken duger även för dem som cyklat ett tag men som ändå inte riktigt har grepp om vissa frågor och behöver få sig en komplett bild. För vi vet ju alla – internetforum i all ära, men det är ändå pappersutgåvan av Liftarens Guide vi läser när vi vill få svar på vad svaret är på det yttersta frågan om livet, universum och allting. Boken kan (om ett par år om inte annat) få sig en uppdaterad utgåva där fokusen hamnar ännu mer på de individuella skillnaderna och ännu mindre på att ge kvinnorna ett separerat kapitel i en bok skriven av två kvinnor (det räcker som sagt med att spränga in de faktiska biologiska skillnaderna och deras påverkan på materialvalet och prestationen på de ställen i texten där det är relevant). Omslaget som jag finner något förlegat – kom igen nu, det sista cykelsporten behöver är fler stereotyper och vad skulle Pantani och Rapha säga om att den traditionellt manligt rosa färgen åter snotts av en tjej? – kan också få sig en lite modernare look, kanske mer klungorienterad? Men annars, helt ärligt så är jag superglad att Stora Cykelboken nu kommer att ta plats i bokaffärens hyllor. Mer cykel åt folket – mer cykelbok åt folket!

Puss och tack från cykelbokklubben för denna gången.

8 år ago 0 kommentar
0 FacebookTwitterLinkedinEmail

Bon courage! Puss, Katja

Cykelkatten