Igår tog jag bilen ut till Stockholms skärgård. Ett känt sportmärke skulle filma sin höstkampanj och jag och två stycken herrcyklister fick agera… cyklister! Tyvärr får jag inte avslöja för mycket men kan berätta att det var både jobbigt och skitkul så klart. Jobbigt för att vi fick “stunta” järnet – kriga, hetsa, jaga etc. – framför allseende kamera. Och skitkul för att det är kul att göra reklamkampanj och det digra produktionsteamet var hur sjyssta och proffsiga som helst. Blev mest impad av megafonkillen (jag tror han var producent) samt makeup-artisten som förutom smink gav oss “svett och glans”.
Den annars festliga jobbstämningen förmörkades tyvärr av att en idiot till bilist sket i vägavspärrningar, pekade finger åt spärrvakterna, prejade nästan ner en av dem, orsakade kort tumult under vår inspelning samt prejade med flit en av skådisarna (dvs. min medcyklist) så att denne körde ner i diket för att värja sig. Grabben klarade sig utan men men stämningen förstördes något ett tag. Trösterikt nog hann en av flaggvakterna notera bilistens regnummer och jag hoppas att svinet är polisanmäld nu. Alltså hur värja sig mot sådana? Tänk om det var barnskådespelare ute på vägen? Den trista incidenten till trots blev det till slut en himla lyckad inspelning med många fina sekvenser och vinklar. Kampanjen kommer att rulla i de flesta kommerskanalerna i höst. Ska bli skoj att se resultatet av stunteriet!
När jag ändå var i Stockholm passade jag på att glida förbi innerstadsön Skeppsholmen. På den korta bilvägen in till stan bestämde jag mig för att strunta i att köra GP (:t eller :n? Aldrig förstått könet på ordet GP) – bajsigare post-intervall-ben fick man leta efter! – utan nöjde mig med att ljuga med lite cykelfolks, heja på briljanta Tony som försvarade VCK-färgerna i A-klassen – och utställningen CYKEL så klart.
Utställningen var otroligt vacker och omsorgsfullt ihopplockad men jag var nog paradoxalt nog inte rätt målgrupp för den! Asså kolla, den är säkert rolig och lärorik för “utomstående” dvs. folks som är nyfikna på cykel men inte kan så mycket om vare sig tekniken bakom eller den cykelrelaterade stadsplaneringen – men för oss cykelfreakzzz var det inga direkta nyheter. Däremot var jag glad över att Stockholm nu äntligen fått sig en egen cykelrelaterad utställning – med tillhörnade månatlig cykel-AW.
Och glad över att så många besökare kommer att läsa min kärleksförklaring till den vackraste sporten på jorden.
Väl hemma kramade jag om mina sängdjur och somnade som en stock furu. Nej, ek, det väger mer. Eller? Skitsamma
Puss!
P.S. Fan, skulpturerna utanför Moderna muséet, de som jag alltid trott är kommunkonst har visat sig vara gjorda av Picasso. Fortfarande kommunkonst.