CYKELKATTEN

salabranden

I väntan på kattungen

Vecka 36 – sot och skratt med bandet i Hälleskogsbrännan

av Katja 6 år ago
skrivet av Katja

Åh hej säg hej till mitt band!

Jonas och Frida alltså.

De grymma två jag hade äran att fira vecka trettiosex med idag. Fast jag kom inte på att det var veckobyte förrän vi satt i bandlimon på vägen hem.

och Tåg i Bergslagen-tåget swishade förbi… men låt oss backa bandet.

Efter att ha morgonslöat i soffan bestämde vi oss för att skrapa ihop söndagskrafterna till ett äventyr, vår kära helgtradition. Skulle vi gå på den söndagsdöa stan eller härja – varsamt förstås – ute i naturen?

Det fick bli ett äventyr i den redan härjade naturen.

Det är först när man ger upp som det blir nått nytt
När man släpper taget tar man steget
Jag vet hur ont det gör när hoppet dör,
Men askan är den bästa jorden
Och även fast du inte tror det
Askan är den bästa jorden.

Vi tog Frida ut till Hälleskogsbrännan – naturreservatet som utgör den största delen av det avbrända området vid Den Stora Skogsbranden i Västmanland. Ett något bisarrt men ändå lärorikt turistmål i ständig förändring. Och kanske även förädling?

Vi beundrade rotvältor, formade som makabra djurformationer, komplexa som urtida symboler, utan någon bärande styrka kvar i de sotiga ormarna till rötterna.

Och klättrade upp på klipphällarna. Noga med att sätta fötterna rätt, inte lätt för en höggravid person i fysisk obalans –

men med ett sådant band, I got by with a little help from my friends

Vi försökte ändå vara sansade och gå där det i alla fall såg mjukt och tryggt ut.

Men marken var lurig och rätt som det var så sjönk man ner, både bokstavligt och i det fotogeniska avseendet.

Vi kom dock helskinnade ut ur det hela.

Om än något sotiga på nosen, fast sotigast var ändå tallen :'(

Foton Jonas & jag

Turnén fortsatte sedan vidare genom skog och åker och avslutades med en varsin kopp västeråsmalet bryggkaffe, svart som sotet.

En helg full med familje- och kompishäng hemma och i naturen, jag är sannerligen en förbaskat lycklig lottad jävel… tack vare er så försvinner alla kroppsliga krämpor, alla hemska tankar, all jävla oro. Ni är sannerligen ett stort mäktigt larger-than-life band omkring mig, folks.

Nu ska jag laga pumpasoppa till Jonas, mig och lillpumpisen vår. Puss!

basisten

P.S. Cyklaomkring-Ingemar var tydligen och crossade i Öjesjöbrännan-området idag. In och läs vettja.

6 år ago 0 kommentar
3 FacebookTwitterLinkedinEmail
Between the ridesCykelLivsstilMellan rundorna

Min helg – Söder, dubbeldistans, Högbo, sol och fika

av Katja 7 år ago
skrivet av Katja

Hej jag som skulle blogga järnet men så kom det ett besked – ett roligt sådant, misströsta inte! – och så kom jag av mig helt och la energin på att tänka och tanka istället. Det värsta jag vet är att teasas hit och dit men tyvärr så måste jag pga. yttre faktorer avvakta lite med att berätta nyheten för er. Men hur som helst – så här var min helg genom mobilkameran.

fridhemsplan

Som så ofta började min helg med torsdagen som ju var en arbetsdag. Gick min klassiska promenad från Fridhemsplan till DN-skrapan på Marieberget och stannade till en kortis och tittade ner på vägen. Bilväg som bilväg tänker ni? Jag kommer dock alltid komma ihåg den vägen som våran infartsväg till den första, totalt superepiska turen till Stockholm för ett gäng år sedan. Fast vi kom in per cyclopista förstås!

Sedan jobbade jag och sen vart det helg för hela slanten för min del. På kvällen var jag, mamma och lillebror på en härlig fest…

hattbaren

och på fredag gjorde jag och brorsan Söder som vi ibland gör. Liten hand i större hand, vi gick in i södertypiska butiker som Hattbaren och testade allt möjligt och omöjligt, även om denna hatten fick stanna kvar i baren…

teatern ringen

…fikade på Teatern i Ringen – kan rekommendera varmt!

tonnys cyklar

och råkade helt otippat hitta den här lilla pärlan – Tonnys cyklar! Där inne dolde sig ett litet cykelparadis med dels retrocyklar för alla smaker och plånböcker, en rejäl mekhörna och en supertrevlig ägare (eller i alla fall chef) som berättade att han tågpendlade mellan hemma någonstans utanför Eskilstuna och Söder varje dag. Snacka om att leva som man lär <3

Hem kom jag med ett par fynd men dem visar jag upp i ett annat inlägg.

brandbacken hästbäck

Men så blev det fredagskväll och med den också hemfärden till Västerås och jag bumsade ner i sängen för dagen efter skulle det äntligen långdistansas. Det blev jag och Johan som tog oss an den smått episka turen upp till den berömda brandbacken, ja den mellan Hästbäck och Ängelsberg, ja den som blivit så ansatt av den stora västmanlandsbranden 2014.

brandbacken hästbäck 2

Som vanligt ser det totalt obrant ut på kort men jag kan lova er – vyerna är spooky magiska och lutningen är rejäl. Tack vare (om man nu får säga så) branden så har backen liksom deffat sig fram och är nu bra ventoux av sig. Uppe i backen möttes vi upp av gode AK som pga. navhaveri varit tvungen att vända hem strax efter Skultuna.

I slutet av den 125 km-långa turen fick vi förstås både motvind, lågt socker och stela ben men ändå, var glad över att levererat helt ok ben under hela turen trots att vi vart så få och cyklat jämte varann under i princip hela turen. Strava här för den ruttnyfikne.

amarant torshälla

Dagen efter distansades det igen! Nu var vindarna än jävligare men vi vart också fler nämligen jag, Johan, Tony, unge herr Jensen och AK. Kroppen var slö, knoppen likaså så jag låg utan att skämmas på rulle de första milen fram till Sanda-backarna. Stackars AK utsattes för ännu ett haveri, denna gången i form av punka på diskhjulets tub, och Johan och unge herr Jensen hade tider hemma att passa så det vart jag och Tony som fick utkämpa en tvåmannakamp mot den satans motvinden hela vägen till konditoriet Amarant i Torshälla utanför Eskilstuna. Fikat var gudomligt och benen fick sig lite vila och hem var det nästan bara medvind så plötsligt log livet mot oss igen. Och trots att det vart inte mycket kvar av tjejen så var jag ändå nöjd. Tio k extra in på distanskontot – fina firren.

stabäck

På kvällen packade jag ner mig själv i passaten och drog upp volymen på bilens hemskt postfuturistiska stereo (ah men sån där som blinkar och lyser giftigt blått och visar löjlig 3D-ish grafik hela jävla tiden) som turligt nog har helt ok ljud. Och så for jag upp till världens bästa Frida i Sandviken. Det pratades materialsporter cykel och häst, dracks Irish och spelades hårdrocksmusikquiz.

högbo bruk

På morgonen rådde en trött men vårglad stämning så jag, Frida och Erik åkte till bruket (som i Högbo bruk alltså), fikade bulle, gick runt-sjön-promenad, spanade in mtb-lederna, lapade sol och jag köpte en sommardoftande kroppsolja (lugn den var på rea) från ekolyxtillverkaren Björk & Berries. Luktar nu konstant white forest och är superlen.

killing

Hej hej från killinggänget!

Hade ni en bra ledighet? Puss!

7 år ago 4 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja om kärlek

Branden.

av Katja 9 år ago
skrivet av Katja

Brand är hemskt. Det drabbar inte “bara” vår vackra natur, det drabbar alla dem som berörs av branden. Salabranden berör oss i Västmanland. De av oss som inte bor i närheten av branden känner alla dem som gör det eller har släkt eller vänner som gör det. Nu har jag inte varit nere i Västmanland sen i fredags morgon – är just nu nere i Motala – men mitt facebook- och twitterflöde tyngs ner av alla tråkiga nyheter som har med branden att göra. Träd brinner, djur brinner, hus brinner, tryggheten brinner. Otäckt. Tyvärr äger jag varken tomt eller hus; annars hade jag förstås erbjudit mark och rum till bättre behövande – människor som djur. Jag har egentligen inget av för de drabbade materiellt värde att erbjuda men jag känner uppriktigt medlidande. Och det är egentligen det jag vill uttrycka i detta inlägget. Jag har sett en (en!) bondlada brinna upp. Då var jag liten, det brann hos grannbonden på natten och vi barnen fick komma ut i nattlinnen och titta på. Vi tyckte förstås det var oerhört spännande och jag var alldeles uppspelt tills mamma, eller var det kanske farmor? fick mig att skämmas genom att berätta vilken förlust branden skulle innebära för den redan arma bonden. Jag kan bara föreställa mig hur jävligt det är för de stackars av branden berörda människorna runtom i Sala. Nu har vi ju rätt så välfungerande sociala skyddsnät här i Sverige men ändå. Vissa saker och minnen går inte att få tillbaka på försäkringen.

Jag tänker på er och lider med er, inte minst de kära medcyklisterna i “grannklubben” Norberg CK.

Och vad gäller oss icke-direkt-berörda så kan vi bara göra en sak – vara sjyssta och snälla och bidra med det vi har och kan bidra med. Om det än rör sig om så “lite” som tankar, snälla ord och vanligt enkelt medborgande.

God natt!

9 år ago 0 kommentar
1 FacebookTwitterLinkedinEmail
  1. Anna-Maria om Lådcykelpremiären.

    Vad kul och praktiskt med lådcykel! Hoppas den fortätter att kännas lika bra, om inte bättre, när du fått trampa…

  2. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack! :D <3

  3. Jonatan om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Spännande. Heja dig Katja!

  4. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack bäbis! Faktiskt så tänker jag på ditt ST; tänker om Anna har fixat ST - THE ST - nog…

  5. Anna Lindén om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Helt rätt!! Dör av awwwwww inför ditt projekt. Ser så mycket fram emot att poppa målgångs/årgångs-skumpa med dig och allt…

Bon courage! Puss, Katja

CYKELKATTEN