rose racer

Hur länge har ni varit ihop?

I snart två år. När det gäller cyklar föredrar jag them Biblical ways och har två män till (crossen och mtb:n) samt ett mindre harem med trallor för diverse citytransporter.

Hur träffades ni?

Första gången jag såg dig hade jag redan en cykel. Hon hette Specialized Dolce, kallades gazellen och var en vit instegsracer. Vi hade dejtat i typ ett år och haft mycket kul både hemma i Sverige och utomlands men så insåg jag att det var dags för mig att gå vidare. Sen träffade hon en ny, pust. Jag nätdejtade och hittade dig passade både min plånbok och min längtan efter en manlig, kolsvart tysk med italienska rötter. Ni hjälpte till – det var ett gäng inlägg och twittrande fram och tillbaka! Jag valde mellan dig och Canyon och du vann den gången.

Vem var mest på?

Tror det var jag faktiskt, även om dina föräldrar var vänliga nog att svara på massa frågor, både om dina mått och dina benefits.

Skedde några komplikationer?

Egentligen inte. Det enda var väl att jag hade varit n00by nog att beställa en hemsk, mjuk sadel till och den sabbade min stjärt ett bra tag tills jag insåg att det var dags för en ny. Sadel, alltså.

Kan man få se nåt tidigt sms eller så?

Nja kanske inte ett sms men här är ett av de första mailen jag fick från dig:

Hur skedde dejtandet?

Eftersom vårt första möte skedde när det fortfarande var snö, is och grus ute var det inte mycket till utedejtande. Man kan nog säga att vi höll oss mest för oss själva i sovrummet. Ah men ni vet så som man gör som nykära. Jag smekte dina vaxade rör och drog med fingret längs med campareglagens kurviga linjer och du glänste av vällust. Men en vacker vårdag – när Jonas förresten var och hälsade på och hade finjusterat växlarna och sånt med sina guldmekhänder (idag åt Specialized) – så stod jag inte ut med min hemlighet en minut till. Så vi åkte ut, du och jag, och jag hade aldrig cyklat fortare och känt mig gladare. Människan och tekniken samarbetade perfekt. Jag bonkade av ren upphetsning och Grannen nödhämtade mig med bil i Hallstahammar. 

Hur blev ni ihop? ♥

Alltså det var liksom aldrig frågan om nåt chansenfrågande eller så. Men jag minns en dag när jag kom hem från jobbet, klädde av mig allting och bytte om till mitt helsvarta raphakit och så Peters gamla Oakleys (ja, de från SVT och hundra andra tillfällen) och du rasslade till med kedjan. Du var så mjuk där med lillkakan i att jag tackade ja till att bli ihop med mig. Ett tag. Det kommer alltid bättre racerar. Fast det sa jag inte till dig då. Vi är fortfarande ihop.

Bor ni ihop?

Ja. Vintertid är du en hemmaman som håller ställningarna i trainern i salongen. Sommartid gör vi mycket ihop nästan varje dag.

Vad är hans bästa sidor?

Ja inte är det framifrån för då ser det ut som en sån där gammaldags bowlingkägla, men det visste jag inte då när jag köpte dig, min postorderpojk. Men annars så är du snygg överallt, speciellt när du är nyduschad och nyvaxad, styv och lätt och snabb.

Eller vänta, menade ni insidan? Den struntar jag totalt i, så länge vajrarna håller sig inne i ramen. Är väl ingen elcykel du. Jag är hemskt ytlig när det gäller kill… cyklar.

Och sämsta?

Det finns tyvärr ett par, bortsett från de delarna som går att byta upp (som t ex hjulen, helt okej budgetträningshjul men inte mer än så). Konstruktionen av kedjeskyddet har orsakat den hemska sprickan som gör att du nu hänger i Tyskland och trailern står tom och mitt cykelhjärta likaså. Dessutom passar inte snabbkopplingarna till bakgaffeln vilket gör att de sticker åt fel håll och orsakar mycket gnäll från säkerhetsmedvetna klungkompisar.

Vad bråkar ni om?

Ah men det måste väl vara snabbkopplingarna då. Ska hjulet av så gnabbas vi eftersom det saknas en smidig bromsvajerkoppling vilket gör det skitjobbigt att ta ut hjulet om lufttrycket är högt. Hur tänkte Campagnolo där egentligen?

Vad gör ni när ingen annan ser?

Ni skulle bara veta :P

Nädå. Vi glider fram genom fina landskap, i perfekt sammansvärjning mellan cykel och kvinna, till kanske den här spellistan:

Det är jag minst två gånger om året. Oftast sker det på Mallis, i Frankrike eller på nåt annat sydligt ställe. Ja, jag hyr dem per vecka.

Tur du inte läser min blogg, men ryktet säger att det bor en helläcker kolsvart campaklädd Pinarello FP Quattro på Ciclos Quintana i Arenal som jag kanske råkat boka.

Vad ger ni för komplimanger?

Tja det är väl mest jag då som bloggar och hyllar och har mig. Du är rätt så tystlåten av dig; börjar du låta för mycket så är det nåt som inte står rätt till. Oftast är det grus i maskineriet. Bara att gå i mekterapi, nåt jag rekommenderar alla cykelpar!

Vilken är din favvobild på honom?

Den här då kanske:

Inte speciellt konstnärlig bild men är ett gott minne för mig – togs ju på morgonen jag, Tony och Jimpan (nu för Falu CK Elit, då för VCK) skulle köra Velofondo Vårgårda, mitt cykellivs kanske roligaste och mest lyckade landsvägstävling hittills. Tyvärr står mitt namn fortfarande på motionsstartlistan på hemsidan trots upprepade mail om att jag faktiskt både anmäldes, startade och slutförde i tävlingsklassen och fick en helt okej placering bland tävlingsdamerna. Men men, vi hade i alla fall skitkul. Cervélon chillandes i våningssängen är Jimpans.

Och på er båda?

Finns en del – men inte alltför många då jag föredrar att vara den som håller i kameran. Men här är en klassisk bild jag gillar. Sval, skön sommarkväll då jag, Johan Tony och Eva sköljer bort syran och snackar strunt. Cykelkvintessensen, om ni frågar mig.

Något du vill avsluta med?

Det kan ju vara bra att veta att vi kommer att förnya våra löften i år för att ge varandra i alla fall ett år till. Under vistelsen i Tyskland kommer du att utrustas med en sprillans ny ram av senare årsmodell och jag ser fram emot att ge dig ett par nya tävlingshjul i välkommen hem-gåva. Men såna saker förtjänar egna inlägg!

Puss och fritt fram att sno listan som jag själv snodde (i något modifierad form) av Sandra.