Cykelkatten

Afterbike, afterglow

CykelKatja kör landsväg

Igår firade jag in cykelhösten. Häng med!

Första september igår! Stick och brinn om jag inte får fira in hösten på mitt sätt. Med gileten på fladder och en tunn yllemössa i bakfickan ifall att som höstens enda tecken. Resten kortkort. Ute råder total klorofylla. Blir så klart hög och måste prompt testa racern i ett par småbranta babybackar next door. Tar mig ut ur stan, tänker försöka krocka med solnedgången. Har inte bråttom, låter solen gosa mig bakifrån. Blir andlig av att se ett herrejösses spindelnät och spelar lite ska. Dags att sprätta lite Se upp för himlen, lätt att drunkna! Är exemplarisk roadie och håller […]

Fortsätt läsa
Katja om cykelKatjas tips

Hur är det att vara cyklist i Västmanland?

Jonas och Jesper i rätt typisk västmanländsk terräng. Glad fredag cykelvänner all around the world – hemmavid och utomsocknes! Planerandes söndagens distans (håller tummarna för att kroppen är helt frisk då) har jag kommit att tänka på hur det är att vara cyklist just i Västmanland aka “Sveriges närmaste glesbygd” .  För jo, hur är det egentligen?  🦌 Man har tillgång till ett fantastiskt vägnät. Visste ni förresten att det är magiskt och kan skifta med årstiderna? Är man en allroundcyklist som inte håller sig enkom på asfalten eller de uppcyklade stigarna så hittar man nya vägar hela tiden. Vintertid byter vägarna […]

Fortsätt läsa
CykelKatjas gravidträning

Pregnant Queen of Rocklunda

Idag reste jag mig och tog mig till Rocklunda. Rocklunda är Västerås mtb-ställe nummer ett. Det är brötigt, rotigt, uppkört, stenigt och halt och den vanligaste beskrivningen av Rocklundas mtb-spår brukar vara något i stil med att man oftast går mer än att man cyklar. Idag gick jag hela hundra procent av banan. Eller två hundra kanske? Eftersom jag gick två varv. Fem komma fem gånger två kilometer. Eller gick och gick – småjoggade nedför droppen (ah men ni vet SM-dropet, Ahlbäcks drop och de där) och småklättrade i uppförsbackarna. Och småsatt på stenarna. Varför gjorde jag det kan en […]

Fortsätt läsa
CX och gravel

Stigsnubbelcross i lajvarnas fotspår.

Idag var min sista semesterdag :'( och den firade jag med att rasta Ridleyn. Tanken var en meditativ grusdistans. Det skulle fladdras hår och tuggas styrlinda med eftertanke (detta med eftertanke är viktigast, tugga styrlinda utan eftertanke gör jag under nittio procent av passen). Men tji fick jag! Eller fick och fick – gjorde mig skyldig till är nog mer rättvist uttryckt. Nåt står ju inte riktigt rätt till med mitt lokalsinne i skogiga områden, villaområden, radhusområden, höghusområden, områden utan tydliga landmärken, områden där man måste välja höger eller vänster, samt övriga områden utan gatunamn och husnummer. Människor som jag […]

Fortsätt läsa