Ibland kan ett sms från okänt nummer göra ens dag, ens vecka. Tack Mange som skickade detta efter artikeln om Ride of Silence. Jag spar dina ord i mitt hjärta. Vägen är vår om vägen är rätt <3
ride of silence
Foton: Tony Carlsson
Vilken magisk kväll, gårdagens Ride of Silence-kväll.
Så himla många dök upp, trots Vårruset-jippot. Aeroracerfolks i snortajt, ståliskittade folks, Ride of Hope-folks, folks som aldrig cyklat i klunga förut, folks på tralla, folks på mtb och till och med en velonaut. Sedan hade vi förstås med oss dem som ville komma men som inte kunde – på grund av jobb eller andra åtaganden.
Och sedan hade vi med dem som inte kunde komma för att de inte längre fanns alls kvar någonstans annat än i jordens samlade själ, våra hjärtan och i våra tankar och i våra rynkor och vackra grå hårstrån.
Och sedan hade vi förstås publiken och staden! För en gångs skull såg vi till att inte ta bakgator utan cyklade prydligt och stolt genom de centrala delarna av staden – med hänsyn till Vårruset och de lättklädda kvällsflanörerna så klart.
Kommentarerna och blickarna vi fick från stadsborgarna kändes för det mesta positiva. Vi slapp förstås inte undan den klassiska åh är det Tour de France ni kör?-kommentaren men annars var det mest åh, cyklister! och heja heja! vi fick höra.
Jag tror det vart bra, detta med Ride of Silence. Även om anledningen är becksvart så blev stämningen fridfull, värdig och ljus. Vi syntes – alltså fanns vi.
Tack alla underbara som deltog! <3
P.S. Och speciellt ni som inte cyklat med klubben förut. Himla modigt av er att våga ligga i klunga – gå gärna med i Västerås CK:s Facebook-grupp så kanske ni hittar en tur som passar er!
1. Ubbes stiliga celeste stålis bad om att bli fotad
2. Vi väntar in “rödljuseftersläntarna” – alltså ser man typ hälften av alla som var med!
3. Alltid lika stiliga Johan och Petri
4. Foto: Eva Vicini, objekt: Katja & Eva
5. Bästaste Grannen hade tänkt ut rutten och cyklade jämte mig längst framme
6. Valle och Cecilia var härligt casual
7. Avslutningen på Bondtorget innan fikat på Bellman
Hej.
Nu är jag tillbaks från ett förstklassig cykelhelg uppe i det vackra Norberg. Jag har hunnit med massa cykelskoj och tänker förstås berätta allt för er.
Men idag vill jag uppmärksamma en annan sak. I onsdags var jag med i tidningen. Här:
Anledningen är tyvärr förbaskat tråkig. Alltför många cyklister far illa ute på våra vackra omsorgsfullt iordninggjorda vägar och den allmänna inställningen tycks vara att vi är ett irriterande släkte som är ute för att provocera och blocka snarare än för att ta hand om miljön, hälsan och njutningen. Alla tänker förstås inte så – det förstår jag ju med! Men det faktum att ett evenemang som Ride of Silence finns runt i hela världen – inte minst i Jönköping och i Kungsbacka – tyder på att behovet av påminnelser om att vägen är till för alla finns.
Därför bjuder jag in alla er som bor i Västerås, i närheten av Västerås eller råkar befinna er i Västerås nu på onsdag den 21 maj, klockan 18.30 till Västerås första Ride of Silence-tur som utgår från Västerås Cykelklubbs mötesplats dvs. Djäknebergets parkering. Här är rundan som mäter ca 19 km så att så många som möjligt ska orka vara med.
Ställ därför gärna frågor till mig om allt som har med RoS att göra!
Hoppas vi ses på onsdag.
er Katja