CYKELKATTEN

ramnäs cykel

Katja om cykelKatjas tips

Hur är det att vara cyklist i Västmanland?

av Katja 3 år ago
skrivet av Katja

Jonas och Jesper i rätt typisk västmanländsk terräng.

Glad fredag cykelvänner all around the world – hemmavid och utomsocknes! Planerandes söndagens distans (håller tummarna för att kroppen är helt frisk då) har jag kommit att tänka på hur det är att vara cyklist just i Västmanland aka “Sveriges närmaste glesbygd” . 

För jo, hur är det egentligen? 

🦌 Man har tillgång till ett fantastiskt vägnät. Visste ni förresten att det är magiskt och kan skifta med årstiderna? Är man en allroundcyklist som inte håller sig enkom på asfalten eller de uppcyklade stigarna så hittar man nya vägar hela tiden.

Vintertid byter vägarna skepnad.
Och vissa ovägar blir plötsligt till helreko vägar. Magiskt eller hur?

🦌 En annan grymmig sak är förstås Västerås smidiga läge geografisk sett. Är man som en annan sugen på att upptäcka nya platser, vägar, cykelbekantskaper och annat cyklish är kommunikationerna goda åt alla hållen

🦌 eller okej, kanske inte exakt alla hållen. Den där Mälaren är ju lite i vägen. Men det är också det fina – som cyklande västmanlänning har man aldrig långt till ett härligt afterbikedopp i Mälaren eller någon annan sjö (för övrigt något som min kära f d västmanlänning Grön Cyklist-Anna har gjort till en konst)

🦌 Det är konstaterat platt. Inte sådär extremt jätteplatt men tillräckligt platt för att man som landsvägscyklist ska längta till backigare ställen. Vilken tur då att vi är grannar med både Dalarna och Sörmland! Fast då får man cykla några mil. Och det fort…

🦌 och det är kanske därför vi producerar en hel del duktiga tempocyklister, triathleter och randonnörer.

Grymma Johanna kör Queen of Rocklunda

🦌 Är man en mountainbikecyklist är det inte fullt så platt här i Västmanland. Det döljs nämligen en och en annan ettrigt brant backe i skogarna… Och den brötiga miljön gör att det är både tufft och tacksamt att träna mtb här. Och arrangera lopp och SM-lopp på köpet.

🦌 Så vi har ju vinden. Alltid vinden. Den är vår följeslagare, vår backe-wannabe, ett extra cykelsällskap, en individ med en egen vilja som hon gärna använder både för att bestraffa och belöna oss på våra turer

Två som fattat det där med race och cykelkärlek –
svenska CX-proffset Ida och hennes Erik på Hässlo-GP :)

🦌 Vi har gott om urstarka motionärer men ganska ont om tävlingscyklister. Det är lite synd kan jag tycka som vet hur roligt det är att tävla.

🦌 På tal om belöningar så har man som västmanlänning aldrig särskilt långt till finfina cyklistvänliga fik här i trakten. Och då vi är typ mitt i bilbältet så kryllar det av sjyssta bensinmackar också.

Här är bara ett litet urval av alla fab cykelfik inom rimligt cykelavstånd från Västerås:

 

– Markan i Strömsholm (missa inte deras specialitet hästläpp)

– Magnifik, Drott, Fabian Flinks med flera finfik i Enköping (som förvisso ligger i Uppland men <4 mil från Västerås)

– Kopparlundens (surdegs)bageri i Västerås

– Gula Stallet i Målhammar

– Skeppshandelns Stenugnsbageri i Köping (deras laxmacka jag dör alltså)

– Elsa Andersons i Norberg

– Kuskens i Ramnäs

– Å-caféet i Skultuna

🦌 Tyvärr så har ju det där med bilbältet sina nackdelar också. Särskilt som landsvägscyklist i klunga blir man tyvärr lätt utsatt för provokationer och livsfarligt bilistbeteende av de med attitydproblem.

Starten på det omtyckta loppet Västeråscykeln är alltid en härlig upplevelse!

🦌 De flesta som är klubbanslutna är medlemmar i Västerås Cykelklubb, en anrik förening som har arrangerat ett och annat episkt lopp och som kan stoltsera med fantastiska motions- och träningsledare inom flera grenar. Ni glömmer väl förresten inte att läsa herr Ordförandes eminenta cykelblogg?

🦌 Som västmanlänning blir man lite extra glad när man hör Roberto Vacchis muntra stämma förkunna cykelsportens sång irl eller på teve – Roberto har nämligen tävlat för Västerås Cykelklubb en gång i tiden.

Heja Västmanland!

🦌 Man är bortskämd med många bra cykelbutiker, både kedjor och ett gäng fristående.

🦌 Som deltidsstockholmare uppskattar jag närheten till Stockholm och dess cykelevenemangs och cykelsällisutbud.

🦌 Till skillnad från de nordligare trakterna så kommer perioden av laglig djurskjutning rätt sent till våra trakter. Vilket innebär att vi cyklister har höstens grannaste period för oss själva.

🦌 Cyklar man i skogen nära Westeros man får akta sig på diverse kungar och drottningar som slås om några himla stolar och är livrädda för vintern. Herregud, börja cykelträna med er så har ni inte tid med det där spelet ni håller på med ;)

Nu får vi nöja oss med de här sakerna, kommer jag på mer så uppdaterar jag. Hur är det att vara cyklist där ni bor? Berätta gärna!

Visste ni förresten att Västmanlands landskapsdjur år Bambi… nä, menar rådjur förstås? När jag cyklar i bergen utomlands brukar jag låtsas om att bergsgetterna är själarna av alla gamla cyklister som har lämnat en bit av hjärtat i bergen. Här i Västmanland blir går man och blir istället ett vackert rådjur eller en ståtlig hjort.

3 år ago 0 kommentar
5 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja kör landsväg

Tio ljuvliga klungmil på Cykelns dag

av Katja 4 år ago
skrivet av Katja

Cykelns dag minsann, läser jag nu!

Tänk så passande att finsaaben vår vägrar starta :’( samtidigt som jag har premiärklungcyklat vårens hittills vårligaste tur :’)

Njöt så mycket att jag glömde att ta kort under färden. Häpp.

👋 Karin!

Inget konstigt med rundan egentligen. Tolv glada blårange* cykelsjälar som under ledning av duktiga Karin tog sig till Eskilstunas lillasyster Torshälla för fika på Amarantens konkurrent Café Gröna Villan.

Det är något visst med att inta sitt cykelfika i en trädgård. Samma känsla som att cykla genom alléer. En guldkant gammaldags uttryckt.

Jag cyklade/satt mest och lyssnade på de andras surr. För de var det nog inget särskilt – om än mycket härligt. För mig var det första racerrundan sedan jag ställt undan (och så även sålt) min gamla trotjänare ROSE ett gäng månader in i väntan på Ivar och hoppat på mtb-tåget istället.

Alltså hur skön får en hoj vara? Utvecklingen har sannerligen gått framåt sedan eh… min förra plasthäst.

Målet med dagens ~tio mil var att slussa in mig själv in i klungkörning igen och lära känna Archie ordentligt.

Målet uppfylldes med råge. Två bonusar fick jag också – muskelvärk i mungiporna av att utropa ÅH SÅ FINT SÅ GRÖNT! hela tiden. Och så en viss bättring på cykelbrännan också.

Nu blir det andra bullar – nämligen vegobullar med massa gott till.

Puss och är jag frisk (tar i trä) så ger jag Archie chansen att bekänna något snabbare färg i Västmanlands Cup i Ramnäs på onsdag

Tänk om jag kommer ihåg hur man tävlar i lvg?

* #blårange står för blå + orange alltså VCK:are. En förkortn. jag kom på i chatten med typ Johan en gång i tiden och som lever sitt eget cykelliv 

4 år ago 0 kommentar
6 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja kör landsväg

Black hole sun / Intervallerna

av Katja 8 år ago
skrivet av Katja

Vi körde fyror idag. Jag ledde passet men var troligen klenast bland de cirka femton cyklisterna (alla killar utom mig i och för sig men ändå) vilket var både karaktärsdanande och lite extrajobbigt och alltså alldeles nyttigt. Precis som under torsdagens intervallpass alternerade jag mellan att ömsom tvivla på min förmåga ömsom känna mig stark men kontentan blev ändå: lovande men i fortsatt intervallbehov. Den ringa “backkörningen” (finns ett gäng smått dryga procentare upp mot Ramnäs) bar också ett slags schizo karaktär – ibland gick det bra, ibland tappade jag det. Hade turen att hamna i en klunga med tre kanontrevliga gubbs som alla gjorde sitt bästa och hjälptes åt att ha det jobbigt och kul på köpet. Medvinden från återsamlingsplatsen Ramnäs och ner (! medvind och mest ner!) till Skultuna hade suttit som ett plåster på intervallsåren men här återsamlades storlungank skulle ju det förstås köras teknikträning dvs. snabb “belgisk” med lite glada ryck då och då. Jag struntade i att spurta helt utan rullade mest de sista metrarna in i “målet” vid Skultuna-ladan. Sällan hade den annars så träliga cykelbanan från Skultuna hem känts så hemtrevlig och soft. Åkte mest och snackade mysskit med Johan och Herr Jensen som än en gång visat hur jäkla stark man kan vara trots att man sitter på en mtb när alla andra kör racer.

Annars då?

Jo, jag lever och har ätit korv och vitkål och kvarngryn till. Och så kommer jag kanske att hinna få min racer till helgen, tänk om jag fusktävlar i Jönköping ändå? Näsch då, bäst att avvakta lite. Nu dags för RuPaul och sängbums, puss på er!

Just ja en till grej. Varför heter inlägget Black Hole Sun egentligen?

Förklaring ett: Jag har fått en viss nittiotalsdänga i huvvet

Förklaring två: Vindarna hade vänt, solen sken och gassade på idag och jag var not really comme is faut med flossade tights, vinterskor och… äsch, vi glömmer’t. Kan i alla fall säga att jag nog hade presterat lite ännu (en måste vara positiv!) vassare om jag inte känt mig som en färdigkokt potatis i rumstempererad konservburk.

Vilken förklaring tror ni på?

Puss!

8 år ago 0 kommentar
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
  1. Anna-Maria om Lådcykelpremiären.

    Vad kul och praktiskt med lådcykel! Hoppas den fortätter att kännas lika bra, om inte bättre, när du fått trampa…

  2. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack! :D <3

  3. Jonatan om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Spännande. Heja dig Katja!

  4. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack bäbis! Faktiskt så tänker jag på ditt ST; tänker om Anna har fixat ST - THE ST - nog…

  5. Anna Lindén om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Helt rätt!! Dör av awwwwww inför ditt projekt. Ser så mycket fram emot att poppa målgångs/årgångs-skumpa med dig och allt…

Bon courage! Puss, Katja

CYKELKATTEN