Piggelin bland löven
Ivar storbebben min, han är glad i att snabba upp diverse ljud och ord och gärna lite specialtermer om man säger så. Det hejas som på cykelteve, prologharklas som mamma och slängs med begrepp som “gamla kärran” (om cykelvagnen). Undrar va fröknarna på förisen tror om vår familj egentligen.
Senast ord är det glada begreppet bonka. Som i vägga, av tröttheten bli släggad alltså.
Gradient skogsbeauty.
Igår ställde vi till med en liten söndagsvandring nere i vackra Sörmland nämligen i Tomsängen, ett litet kulturlandskapsområde beläget någon mil väster om Vingåker (as known för sin märkliga outlet jag har fortfarande inte vågat mig till).
Det blåste underbart härligt men något svinkallt från Högsjön
Vandringsleden vi skulle gå var blott 1,5 km. Hemma i Västerås brukar vi gå bra längre än så, jag och Ivar (en uthålligare unge får man leta efter, en randobro to be alltså…)
En som inte vet vad spångest är.
Men nu var bebben lite småkrasslig och typ, pollenallergisk och inte riktigt i toppform. Som vanligt gick han ut för hårt. Kuperingen, terrängen och föret gjorde sitt. Efter två tredjedelar av turen vart det tvärstopp
När man matchar naturens färger perfekt
och Ivar la sig ner och sa
Ivaj BONKA!
Bära Ivaj!
Träarmar eller träormar?
och då var det bara att finna sig i att Ivar hade bonkat.
Och jupp, jag garvade glatt åt mitt lilla bonkade barn. Sedan sa vi massa andra roliga saker. Högt högt så det ekade bland hålasparna. Skrämde bort (de gömda) vildsvinen som hade bökat upp området, samt en skock ängsliga hjortar lika grå som lavarna på gammalekarnas grenar.
MAMMA GLAD!
PAPPA KÖR PLAN
HEJDÅ DJURBAJS!
och sånt.
Älskar att man kan bara sätta upp dig och så sitter du där och leker lite.
Så härligt det är att vandra i gammal skog. Överallt går det att klättra och plocka upp pinnar och bark. Ur varje ihålighet tittar vidunder fram.
Dessutom är det gott om trädjur
som älgar till exempel.
Tänk vilken lycka – att få vandra, bonka och skratta ihop i skogen en söndag så här!
Puss.