CYKELKATTEN

lida med stil

Cykel

Min cykelklädstil är min borg

av Katja 5 år ago
skrivet av Katja

Hej.

Strax innan Hoppis föddes och när Garderoben (lägenhetens första och största riktiga förvaringsmöbel) äntligen blivit färdigbyggd gick jag igenom cykelklädbeståndet. Sorterade ut och slängde det gamla utslitna inte-Myrorna-dugliga, hängde upp de finare tröjorna och stuvade in ifall-att-kläderna i garderobens ”cykelklädfack”. Det slog mig hur lite cykelkläder jag äger och hur få av de plaggen jag äger som jag faktiskt cyklar i…

För att vara känd för att vara en _något_ stilbesatt cykelbloggare så har jag en ganska så statisk cykelklädstil om jag får säga det själv. Hur mycket jag än älskar att följa och gilla en massa cykelstilkonton på Instagram (ska vi göra ett inlägg om de snart? Länge sedan jag kom med ett länktipsinlägg men jag har inte bloggat från annat än mobilen en endaste gång ända sedan Ivar föddes) så klär jag mig själv i samma trasor om och om igen. Tills de blir så gamla att jag blir så illa tvungen att köpa nya som ser likadan ut… och på tävlingsdressidan – tills jag byter klubb/lag att tävla för eller att klubben byter sponsorer och en blir så illa tvungen att sluta visa upp de gamla sponsorerna på loppen.

Här skulle jag kunna vara lite PK och dra till något om att det beror på att jag tänker på miljön men tyvärr, i grund och botten handlar det mest om att jag är lat, bekväm och avskyr att gå i affärer. Och är väl inte så förändringsbenägen av mig heller? En konservativ typ helt enkelt. Kompenserar med att byta hårfärg och humör rätt ofta i och för sig så helt stiff är jag då inte.

Det intressanta är att min klädstil på cykel följer min stil i övrigt – ett slags stel men ändå feminin elegans som visserligen bejakar innovationen, bekvämligheten och friluftstänket men utan att riktigt bekänna sig till det hurtigt sportiga (herregud vad bajsnödigt det låter när jag läser det själv, men det är ju typ så det är). Det är tennis-igt, ridsportigt, punk-brittiskt med en liten stänk av rivieran-franskt, syntigt och retro utan att vara för mycket second hand från 70-talet. Dessutom är jag hemskt känslig för när ”alla” börjar med någonting som jag kört med ett tag (som säg cykelskor med snörning, eller rakrörade helsvarta och gärna tyska kolfibercyklar). Då om något uppdaterar jag stilen för att inte vara ”som alla andra”. Som när jag vägrade Depeche Mode för ”alla” inom Stockholms alternativa kretsar fullkomligen dyrkade dem, eller som när jag vägrade glo på Titanic för ”alla” mina tjejkompisar var besatta av rullen och på den tiden sliskige loverboyen Leo.

Så. Omoget.

Men sådan är jag då och man är väl vuxen nog att acceptera även sina barnsligare sidor eller hur?

Hur som trivs jag bra i min stil. Tighta figurnära tröjor i mörka kulörer – blekfisen jag gör mig bäst i mörkt – alltid svarta bibs och gärna med avskavd (icke-synlig) logga, supervita (på landsväg) eller helsvarta (på cross eller MTB, fast helst kör jag vita då också) strumpor, ett par svartlinsade holbrooks på näsan, någon silkesscarf för att mjuka upp det hela, tjocka bakfickor eftersom ingen sadelväska kommer på tal på icke-övernattningsdistanser och så någon mindre rundformad hjälm som pricken över det krokiga (en vill ju sitta så droppat det går) i:et.

När jag ska tävla är det alltid en liten stilkamp som utspelar sig inom mig. Kommer jag att klara av att känna mig lika elegant som ”på fritiden” i tävlingsdressen? Ibland går det bra – ibland inte. Ett år för inte så länge sedan led jag något jävulskt av att det årets klubbtröjas passform inte alls var gjord för min kroppsform. Det kändes hemskt att bli fotad och jag ville inte ligga i utkanten av klungan för att slippa synas. Jag vet att det låter stört men sådan är jag. Tack och lov lät jag inte tröjans dåliga passform förstöra min säsong utan gjorde i alla fall några bra race trots att jag dog stillöshetsdöden varje gång jag stod på startlinjen.

Skratta den som skratta vill. Men min stil är min borg – min fästning – min ritual – min uniform – precis som själva påklädningsprocessen. Snabb, snygg och och fri från vardagskatjaryggsäcken vill jag känna mig när jag ska hoja. Bort med bekymren! Bort med de dumma tankarna. Bort med spöken. Låt ekrarna sjunga.

Tack och lov är jag inte ensam om att bry mig _något_ om hur jag ser ut. Vi är ju ”några” stycken inom sporten och i min kompositets som gärna lider med stil och tar våra cykellooks på största allvar även om vi själva gärna driver med denna vår inställning.

Igår fick jag förresten hem min lilla pushpresent (en cheesy amerikansk grej, kvinnan får av mannen en present för att hon varit så duktig och krystat ut bebisen) till mig själv. En midnattsblå Classic Jersey II. Mitt livs tredje långärmade cykeltröja. De två första har helt enkelt hål på ett gäng ställen av all slitage :’( Tack coach Tony som levererade den – du ser kanoners ut i din old gold-variant.

Här ska det lappas, lagas och återställas. Gamla cykeltröjor och mammakroppen. Så som det känts ”där nere” och så länge sedan som jag satt på cykel kommer jag att få lida för att få upp en någorlunda form… Tur det går att lida med stil i alla fall. Så viktigt att känna sig fin när kroppen är som överkörd av en ångvält efter denna förlossningen.

Fin på foto i alla fall.

Och när man sorterat bort alla ”munnen vidöppen saliven rinner ner och en bit av energikakan har fastnat i ögat”-korten.

Puss

från amningsfåtöljen, med blicken över min nya fina tröja som förorsakat detta utlägg

 

5 år ago 2 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
CX och gravelCykel

Att klä sig rätt för senhöstcyklingen: allmänna tips och tips för dig som är varm

av Katja 6 år ago
skrivet av Katja

winterlighttype

För dig som är varm och svettas lätt: Grunda med en elegantare sportbehå (Diadora) ett underställslinne från (Pedla). På med kortbenta bibs (Pedla), armvärmare (Findra) och benvärmare (Mavic). Sköna yllesockor (Icebreaker) på fötterna. En tröja i yllemesh (som min klassiska Yolande) med trygga fickor. Avsluta med en vindtät lättare väst (som denna drömska från MFF) på överkroppen, varma men ändå smidiga handskar (Hestra, just denna modell är min stora favorit trots gjord för skidåkare) en yllemössa (Rapha) som sitter bra över öronen och ett par vattenavvisande skoskydd (GripGrab) samt kanske en ass-saver om det riktigt stänker där ute. Tanken är – öppningsbara och löstagbara plagg som inte stänger inne fukten, mycket ylle – som är det behagligaste materialet för oss svetton (och vår omgivning) och många partier som vädrar samtidigt som det kritiska – bröstet – hålls varmt och behagligt.


Morgon! Det är ju mellansäsong nu! Hösten övergår på vissa håll sakteligen och på andra håll rätt fort, i vinter och överallt hör man folks sukta men åh, hur ska man klä sig nu? Det är nu jag kommer in, som genuint föredrar höst- och vintercykling framför svetthettan sommartid och vill därför ha det så gött som möjligt under mina träningspass ute.

En vanlig miss i många guider är att man tipsar om samma kläder för alla väder och typer. Låter ofta så: Hej det blir kallt! Klä dig varmt!

Men

Våra pass ser olika ut

Jämför ett kort intervallpass med en lång distanstur – det kräver lite olika tanke bakom klädseln. Ett intervallpass består egentligen av tre skeden – uppvärmning, intervallerna, avrullning. Därför är det bra att ha med sig något att värma upp i för att sedan smidigt ta av och förvara under intervallerna för att sedan ta på sig efteråt för att inte frysa och bli förkyld. En distanstur kräver visserligen också att man ska kunna ta av sig/ta på sig beroende på väderskiftningarna och kroppsförändringarna (hungrig/mätt, stel/varm, trött/pigg, glad/bonkad etc.). Men då man normalt sett kör distans med en lägre intensitet än ett intervallpass och är mer statisk på cykeln bör klädseln vara varmare i grunden. Det gäller speciellt huvudet, händerna och fötterna.

Vi anpassar vår ansträngning efter de vi cyklar med

En annan sak som är lätt att glömma är att vi cyklar olika intensivt även under ett och samma pass när vi cyklar i par eller i grupp. Det är sällan som två cyklister har exakt samma nivå – vilket gör att den ene får anstränga sig mer än den andre och tvärtom för att de ska hålla ett med varandra jämnt tempo. Vet man med sig att man ska cykla med en snabbare cyklist så bör man kanske bereda sig på att behöva lätta på klädseln och svettas mer än sin kamrat.

och – viktigast av allt i mitt tycke:

Vi är olika byggda och fryser/svettas därför olika mycket

Är ju den viktigaste faktorn enligt mig! Hur ofta hör jag inte mina kompisar klaga på att de fryser fast de klätt sig som den och den – fast “den och den” har helt andra gener och svettas lätt. Folks – dags att klä sig efter sin kroppstyp. Jag har tjatat om detta förut och jag kommer att fortsätta tjata – det värsta som kan hända en är att man klär sig för varmt. För varmt innebär svett. Svett innebär blötma. Blötma i kombination med blåst och trötthet (och alltså lägre fart och värme) innebär kyla. Kyla innebär risk för att bli sjuk.  Folks – klä er aldrig varmare än vad ansträngningen kräver och ha alltid en reservlösning i fickan – eller att stoppa ner i fickan.

Folks, bli inte sjuka <3

I nästa del kommer min klädidé för dig som fryser lätt, självklart med #lidamedstil i tanken. Kom gärna med era råd och idéer och glöm inte att sakta men säkert glida in i den bästa gruppen för oss som vintercyklar – Vintercyklisterna! Puss ?

6 år ago 2 kommentarer
2 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katjas festiva kalender 2015

Katjas festiva kalender lucka 5-9 ~ Lida med stil™ (en guide till classy självömkan)

av Katja 7 år ago
skrivet av Katja

Hej cykelfolket! Typiskt mig att ha bommat hela fyra kalenderluckor. Något säger mig att ni ändå inte lidit extremt mycket av det, det har ju varit helg och allt. Har klurat lite på vad jag ska köra för tema och kom på att jag kan ju dra till med lite tips på sånt jag är grym på och har till och med “egen” hashtag till – #lidamedstil.

Att lida med stil är en utsökt konst. Den går ut på att man i livets alla sugiga lägen ändå hittar något som gör det hela inte bara drägligare men till och med kanske mysigare att uthärda. Nu kommer kanske någon och säger att vaffan, det går väl inte att applicera på de allra sugigaste lägen (som när någon nära dör, man flyr nånting, man får någon sjukdom eller annat riktigt jävligt) men jag säger jorå. Blues och alla världens konstverk är ju liksom bara två av exemplen på att jo, det går. Men nu ska vi inte vara så djupa här på cykelbloggen och allt. Jag bjuder på fyra låtar som hyllar den jobbiga kärleken och ett gäng tips på hur man som cyklist och person kan njuta lite när man ändå lider.

Sugigt läge 1: När du blir avhängd och de skiter i att vänta på dig (obs, ej tillämpbart på spinning)

#lidamedstil – Stanna till och ta ett djupt andetag. Okej, du räckte inte till idag. En masse ursäkter förklaringar löper genom din hjälmskalle och även om du vet att alla blir avhängda då och då så känns det helvärdelöst att vara dagens saktaste. Palla sportpsykologi, bättre trösta sig istället. Sträck på ryggen och räta till jerseykragen. Tänk ut något trevligt fik, eller varför inte en härlig utsiktspunkt (om du inte bor i platta Västmanland). Skärp dig och kör allt du kan dit så du känner att du ändå fått dig lite tuff träning. Ta dig tid att softa ner och njuta, antingen av en utsökt bakelse eller av naturen. Eller varför inte av blotta åsynen av din cykel, eller varför inte av dina egna ben med postcykelspända vader? När bitterheten har lagt sig finns bara kärleken kvar. Kanske beror det på sockerkicken, kanske beror det på naturens läkande verkan men rätt som det är så är du och du kompisar igen.

Fram till nästa avhängning moahaha
(förlåt)

Sugigt läge 2: Du punkar och är värdelös på att snabbt byta slang

#lidamedstil – Stanna till och ta ett djupt andetag. Okej, det är kallt ute och dina klungkompisarnas medlidande känns något falskt. Okej, ingen tycker du är gullig som inte fixar meka din egen hoj. Men du är inte den som är den du! Lokalisera klungans blygaste, den som knappt vågar öppna munnen, den som ingen bjuder med på AB eftersom hen inte hörs eller syns. Be den personen snällt att hjälpa dig med slangbytet. De som snackar minst har oftast bäst händer. Tacka efteråt och fråga om du som tack får bjuda personen på en öl eller lite käk någon gång. Vips har du en ny vän på gång. Stämningen är pepp, slangen bytt, festen kan fortsätta.

OBS missbruka inte tricket för ofta,
folks kommer att börja tro förstå att du är en lat oduglig jävel

Sugigt läge 3: Du kommer på snyggingen du är hemligt kär i hånglandes i diket med klubbens största douche

#lidamedstil – Stanna till och ta ett djupt andetag. Okej, det här är ett riktigt sugigt läge. Ingen riktig cyklist tål bli avvisad, det ingår liksom lite i sportens spelregler. Och även om ditt lycraklädda hjärta brister så vet du att det egentligen inte är värt att gråta över spilld energidryck. Här har du gått och föreställt er bli gamla och Jensie-seniga tillsammans men så… nej, detta måste genomlidas med stil. Här är stegen:

– stanna till vid just det diket och slå en klassisk, snygg cyklistdrill rätt så nära det hånglande paret. Låtsas inte se dem och när de väl gnäller, råka moona. Så fattar hen vad hen missat i samma ögonblick.

– dra iväg på en riktigt lång, utmattande komma-över-objektet-runda. Håll dig borta från den motorburna trafiken, gråt ut och lyssna på hjärtskärande bistra låtar. Hänge dig!

– väl hemma, torr och fin och mätt igen, ta ett bad (eller i alla fall en dusch) och ta på dig din finaste parfym. Ring någon singelkompis, ut med er på stan och antingen skratta er trötta över en varsin pils eller dansa dig fotskavsårig till de skränigaste technohitsen.

– gör något fint med ytan din. Insidan i all ära, men en liten ytlig förändring (till exempel finare hårfärg, nya skor eller liknande) kan göra mycket för ens självkänsla. Så funkar vi människor. Puss.

Sugigt läge 4: Du råkade vittvätttvätta (coolt ord va?) din cykeldator så nu är du… tom

#lidamedstil – Stanna till och ta ett djupt andetag. Okej, det är tomt på styret men du har ju faktiskt din smartphone kvar. På den finns Strava. Så de flesta av dina stats är säkrade ändå eller hur? Gör en fuling och testa skicka in din enhet till tillverkaren. Klaga på att den har stannat efter din Ironman-på-Hawaii-succé. Det troliga är att du får en ny enhet av ren ram respekt. Under tiden du väntar på en ny enhet alternativt spar till en så kan du passa på och träna på harmonisk klungkörning, the flow. Flyt med, anpassa dig. Läs av dina klungkompisars tempo.

Träna också på att betrakta vägen och naturen istället för att stirra på pulsen och kadensen. Hur länge sedan noterade du till exempel fasanen vid vägrenen?

Betraktade solnedgången?

Upptäckte hur snygg r… rygg klungkompisen framför skaffat sig efter timmarna av trappträning?

Kom på snyggingen du är hemligt kär i hånglandes i diket med klubbens största douche?

Tänkte väl att det var ett tag sedan.

Puss och här var dagens knasiga lucka.

7 år ago 0 kommentar
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
CykelKatja kör landsväg

Lida med stil: Gårdagens kvällsrepa i solen

av Katja 9 år ago
skrivet av Katja

2014-03-10 17.21.56

Gårdagens sol-men-schweinwindy-rullrunda-outfit:

Bibs: Exteondo kortbibs / Rapha vintertights (utan padding) över
Underställ: Kari Traa
Långärmad jersey: Gamla goda Rapha classic långärmad <333
Vindväst: Rapha Hi-Vis Gilet
Handskar: & other stories (köpt i Köpenhamn)
Rånarluva: Woolpower 

Strava (aka värdelös kunskap efter ett rullpass men ändå ba för att):

*Lida med stil är min nya kategori som innehåller inlägg vars direkta syfte är att showa off med lite kläder, selfies & stuff, typ motsvarigheten till fjortisbloggarnas “dagens outfit” fast med cykel i bakgrunden. Namnet lida med stil syftar förstås till det där lilla påståendet om att cykling går ut på lida. Det stämmer förstås inte på alla rundor, särskilt inte gårdagens… men majoriteten av pass så har man ju faktiskt lite ont, om man anstränger sig iaf. Och ba så att ni vet så är inte min stil den enda rätta men äsch, den finns där nånstans blant allt rött fluff iaf. Enjoy!

9 år ago 4 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
  1. Anna-Maria om Lådcykelpremiären.

    Vad kul och praktiskt med lådcykel! Hoppas den fortätter att kännas lika bra, om inte bättre, när du fått trampa…

  2. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack! :D <3

  3. Jonatan om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Spännande. Heja dig Katja!

  4. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack bäbis! Faktiskt så tänker jag på ditt ST; tänker om Anna har fixat ST - THE ST - nog…

  5. Anna Lindén om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Helt rätt!! Dör av awwwwww inför ditt projekt. Ser så mycket fram emot att poppa målgångs/årgångs-skumpa med dig och allt…

Bon courage! Puss, Katja

CYKELKATTEN