Mörkt, ljust.
Hej. Skulle skriva ett glatt mina semesterplaner-inlägg men fixar inte skriva något glatt idag. Sitter och gråter med mitt älskade Frankrike samtidigt som jag skruvar på klossarna på mina nya mtb-dojs. Igår pussade jag min Sverigetempo-randonnör hejdå vid Uppsalas tågstation efter en oväntad kväll med fiolspel, bakelser och promenix. Körde hem i mörkret, tråkigt i kroppen, men också varmt bakom det vänstra bröstet och i magen, för jag tror på ödet, på äventyret och på framtiden. Så nåddes av Nice-nyheten hemma. Hopplöst jävla läge, inga helvetesplågor är onda nog mot den som gör så mot oskyldiga människor. Nu ska jag fortsätta gråta […]