Hej. Sådär lagom rundan efter att jag hade postat inläggen om den (efterlängtade, positiva, wii) vändningen så blev jag störtförkyld. Därför kändes det inte helt förjävligt att wastea en hel cykelhelg på att hänga på mina glada arbetskamrater österut. Sa hejdå till mina väna novemberfärger här hemma i Västmanland, genomled flygresan, landade i Krakow. Samma månad. Samma temperatur. Samma ruggiga vindar.
Men en helt annan känsla, en särskild poesi i luften. Åh dessa luggslitna historiska städer. Ni gör mig crazy romantisk, ni fyller mig med lika delar längtan som ro.
Jag sket i att fota allt. Men på lördagen åkte mobilen och kameran fram. Jag lät duvorna bestämma vart jag skulle gå. Det blev många, många steg. Och några kort.
På en mamma med sin höstbaby
på ett spårvägsbygge
på sexige kung Kazimir ^^
och något underskönt kvarter
på höstsolen som äntligen så kom fram och log
på shabbos queen <3
på svetsargubbs
på hemliga gränder
och en av de tre baklavorna jag blev serverad på ett café
på svunna tiders moderna elegans
på Mimi :'(
på gulleparet
på de ihärdiga få som hade bitit sig fast i grenarna
på typiskt Östeuropa
på moderniteten
och så på kärleken.
Krakow – vi kommer att ses igen.