Nej, det är inte vackert, det ni ser. Och då menar jag inte det något slitna vevpartiet som jo, kommer att bytas till sommaren (hela cykeln kommer att tävlingspiffas). Och inte det faktum att vevpartiet har fått sig en teardrop. Nej, det är det hemska jacket bakom lillkakan som vid upptäckten igår sänkte min mojo å det nedrigaste.
Jag tror jag vet vad som orsakade det, jag är nästan helt säker. Under nåt av de hårdare intervallpassen i somras fick jag plötsligt rejält med kraschboombang runt vevpartiet. Jag stannade till, skyndsamt och undersökte wtf som hände. Plötsligt flög en metallbit av och jag panikerade först men plockade upp biten och såg att det var Roses kedjestagsskydd i alu som flugit av. Av någon anledning hade det gått av för jag hittade enbart del av skyddet. Jag kollade om något på staget hade skadats men det såg helt okej ut. Tyvärr så hade skyddet gått av gömt precis bakom lillskivan – ni ser ju att det krävdes blixt (usch) för att fota sprickan. Jag tror scenariot var följande: det lite sämre fastlimmade skyddet hade börjat gå av. Något – förmodligen dödsgrus eller en mindre sten – hade hamnat mellan det utstickande skyddet och lillskivan och fått av skyddet samtidigt som det orsakade en mindre spricka. Som sedan blev större och större ju mer jag cyklade.
Jag är smått uppgiven. Dels så innebär det att jag inte riktigt känner för att ta i alltför hårt nu när jag kör trainer (även om det inte känns som nån större fara, uppenbarligen har spricka inte påverkat hållbarheten avsevärt men man vet ju aldrig, jobbigt mentalt). Dels så innebär det bök. Jag tänker börja med att kontakta Rose eftersom det ändå är deras pålimmade skydd som inte höll för gamet. Skiter det sig får någon av Mälardalens karbonlagningsförmågor (har fått lite tips, tack tack <3) ta sig an sprickan.
För bövelen.
Puss och allt.