Cykelkatten

holbrooks

I väntan på kattungenKatja om kärlek

Fotobomben från Långfjället, eller vår vandringsrevansch!

av Katja 6 år ago
skrivet av Katja

Pust. Äntligen och åter hemma, hemma i Västerås. Det ser ut som fan själv varit och haft ett kalas härinne. Saker överallt. Sovsäckar som hänger på tork. Ett gäng cyklar som står lutade mot varann i vardagsrummet. Möbler, kartonger, plastpåsar, växter huller om buller. Men det är okay. För i soffan slackar älskade brorsan med sin 3DS, i köket sitter Jonas och googlar brädor att sätta upp hojarna i på väggen, och här sitter jag mör och skön och äntligen redo att berätta om fjället.

För självfallet åkte vi upp igen! Hur kunde vi sitta hemma och glo och uppgivet säga någon annan gång efter att ha smakat på det närmaste oändligheten man kommer i naturen?

För mig har livet aldrig handlat om en annan gång. Sådant har man väl inte råd med! Så jag snöt mig, tvättade kläderna, bad Jonas att leta upp ett drägligt fjäll, drog i mig en kaffe eller tre och satte mig bakom ratten. Efter att ha insett att vi omedvetet satt lite för höga krav (bära mycket packning, övernatta uppe på fjället i närmare minus grader och regn, åka syrefattiga flermannakupéer etc.) på oss med tanke på min långt gångna graviditet under förra försöket och skrattat åt det så sänkte vi kraven. Nu skulle det njutas. Ta sin tid. Skippas tung packning. Typ eh… semestras!

Eftersom chauffören skyr allt som tvåplusettvägar och sånt genvägsjox heter så tog resan upp sin lilla tid. Första dagen kom vi upp till Siljan och “blev tvungna” att mellanlanda i favoriten Tällberg, nämligen på Tällbergs Camping. Åh så härligt det var att tälta rakt på stranden, se ut på Siljan i all sin gyllenhet, dricka varm choklad, dåsa inne i tältet.

Tyvärr sov jag sämre än sämst även denna natten – den där gravidgrejen med att sova för dåligt alltså… – så det blev till att slagga i bilen någonstans i skogen ett gäng mil upp på riksväg sjuttio. Varmt och skönt var det, och gosigt i solen.

Kortistuppisen gjorde sitt och jag var redo att ta mig an den härliga bilkörningen upp till vårt mål, samt alla de mäktiga sevärdheterna på vägen – som det herrejössesballa Trängslets kraftstation (här delen Åsens, nedströms)

och som den här turbringande vita kompisen som mötte oss på den slingriga vägen. Så goa de var, renarna! Så härliga! Nästan tecknade, med mjuka konturer, fluffiga ben som dansade åt alla håll.

Efter en varsin dubbelkula Rättviks Glass i Idre så var det inte många mil kvar uppe till vårt fina mål – Grövelsjöns fjällstation och Långfjället.

Och mina axlar sjönk ner, och jag log, och luften var så hög, så sval, att mina ben slutade myra sig för resten av resan.

Desto fler myggor och knott anföll min stackars kropp, och därför ser jag än idag helknottig och blemmig ut i ansiktet. Är väl ba att skylla på gravidacne eller att man både har elallergi och är tevespelsberoende ifall någon undrar.

Nevertheless spenderades natten i tältet uppriggat i en korsning mellan ett gäng vandringsleder på det stället jag funnit minst myggtätt och efter en stunds hobo-tupplur nere i fjällstationens uppehållsrum (gravidsömnen, som sagt) så var jag redo att följa Jonas till världens ände! Det är jag i och för sig alltid men ni fattar.

Vi var utrustrade med ett varsitt par klockers kängor, Jonas svarta, mina rödbruna. Vilket bra jobb de gjorde, Hanwag gör mig sällan besviken (obs obs absolut ingen spons, men jag har ett vinterpar sedan tidigare och gillar dem seriöst)

och jag gav mig på att bekämpa min fågelfobi genom att stalka varenda liten fjällpippi i bästa Wes Anderson-stil, som den fan man är.

Skratta inte Svensson din ljungpipare kan vara i mitt sikte!

Jonas hade en turidé och jag lallade med! Att gå långt utan att tänka sig för är min specialité, det är sedan gammalt.

Bäckensmärtorna var ett minne blott men graviditeten gjorde sig förstås påmind i form av känningar i magens nedre del som gjorde att det blev många, många pauser den dagen. Men det var ingen fara med det, bara bra ju!

För då kunde jag sitta ner, preggospreada och mumsa i mig det gottiga vi hade med oss!

Blå Bands turkäk kommer kanske aldrig att ta några gastronomiska priser men uh så gott det smakade därute, efter ett gäng timmars vandring.

Uppe på Fosksjökläpparna såg vi ner på sjön nere vid Storvätteshågnas fot. Flaskans storlek är fin för cykeltröjans bakfickor.

Bortskämd är man uppe på fjället, färskt gudomligt vatten överallt.

Stökigt och brant och dant uppför Storvätteshågna. Sitta ner ofta tack.

Många bäckar små, många kilometer långa. Dags att vända hem, då hade vi gått fem… sex timmar?

Spången i sumpen, svårt att hålla balansen och koncentrationen efter åtta timmars vandring.

Åtta timmars vandring, cirka två mil, i gravidvecka tjugonio, jag är fan stolt. Fjällrevanschen är ett faktum. Min mojo är återställd. Min livsglädje är tillbaka.

Reskassan gapar tom… allt är tillbaka till det vanliga :*)

alla kort Jonas Wiking

Och inget smakade godare än maten inomhus, i sängen på det eländiga, murriga Sporthotellet (jepp så hette det) nere i Idre vi sedan på natten delade med ett glatt överförfriskat motorcykelgäng från finaste Finland.

Skelögd – storögd – åh fjället, nu älskar jag dig igen! Ser fram emot att ses igen, denna gång med en lika storögd bebbe i bärselen <3

Katja, nu stolt medlem i STF 

6 år ago 4 kommentarer
1 FacebookTwitterLinkedinEmail
Between the ridesKatja kör landsvägLivsstilMellan rundorna

Eldasjälande, rövsmörj och Zeus, eller vad jag gjort de senaste dagarna

av Katja 7 år ago
skrivet av Katja

29337854540_fbe924f2d8_o

bild lillebror med min mobilis

Hej glad tisdag! Eftersom jag varit bortrest etc. och inte bloggat på ett gäng dagar kommer här en liten recap i form av en lista. Här är alltså (mest cykelrelaterade) saker jag har gjort de senaste dagarna:

<3

? äntligen träffat min kusin jag inte träffat på fjorton år. Det är egentligen för stort för att vara en punkt in another blogglista men fan ändå. Är lite hämmad här på bloggen, svårt att vara riktigt personlig, men de tre timmarna vi hängde var nog några av de lyckligaste timmarna i mitt vuxna liv.

Crossisboss

? sett på cykelcross i Hellas (GP Hasse Mård) och nostalgerat. Där körde jag min första (eller andra?) tävling någonsin. Sån otroligt grym bana, ni minns väl när Kalle Wahlström körde den också och jag var cool men ändå avslappnad (hehe) i mina ständiga holbrooks?

Termodynamik

? beställt en ny höst/vårjacka (affären hade inte min storlek så vi skickade efter, de skickas från England). Ingen big deal för er men jag har gått i samma höst/vårjacka sedan 2008 ungefär. Den dära hobbyn på c sväljer ju alla extrapenningar. Men nu jävlar! Behöver ju inte köpa en ny förrän 2024 om vi ska hålla samma frekvens.

Eldasjälande

? druckit mig stirrig på gott Göken livs-kaffe ihop med bancykel-Harry och tempo-Peter som var mina medfunkisar under CK Valhalls Velothon GP i lördags.

Fjäll

? iggat stora Velothon och fiskat ihop med far och bror på ön istället. Men såg att ni som körde hade det super, så glad för er skull! Det är banne mig mäktigt med feta lopp i feta städer. Mer sånt!

Racepepp obs obs

? anmält mig till Göteborgscrossen dag ett och dag två. Ruggigt pepp, ni vet väl att söndagens tävling är ett UCI-race? Har varit smått avtänd på race ett tag men tänker kicka igång racenerven igen med att köra Anundsloppet här hemma i Västerås, på söndag. Tänkte först köra både Ramnäs sista chansen och Anundsloppet men inser nu att jag sällan har tävlingsdugliga ben två dagar i rad så lika bra att välja. Känner jag för Ramnäs sista chansen i alla fall så får jag väl efteranmäla mig. Ni som inte kört Anundsloppet ännu – gör det! Det är ett varvlopp men med lite mindre snäva och jävliga kurvor

Hjälplöshet

? gått så förbaskat mycket. Min trallah är ju som ni vet förstörd efter moppepåkörningen och jag fram tills jag fixar den (eller köper en ny) så måste jag gå när jag inte kan ta någon av sportcyklarna. Fan så less på att gå. Gå är mysigt när man har tid och när det inte är varmt. Jag har haft ont om tid, och det har varit varmt. Har sådana skavsår på fossingarna :(

Roadiesm

? cyklat lite landsväg med Anna. De sista turerna på min cykel – känner ni någon som är intresserad av cykelkattens nygamla (ramen är ju ny hehe) tävlings- och äventyrshoj så är det bara att tipsa om min Rose. Maila! Kommer lägga ut den också. Fet cykel men något för liten för mig nu när min rygg äntligen är bra dvs. hos andra normala individer. Vad min nya blir har jag ingen aning om, men ska försöka deala till mig något prisvärt men ändå ruggigt styvt och GP-vänligt.

Vilse i storkakan

? fått hem min nya Edge 820 och glatt mig åt den. Äntligen slippa irra omkring när man kört sig trött på de nya vägarna och helt enkelt. vill. hem.

Maffigt

? sträckläst Den Vita Staden av bästa Ramqvist. En sån jädra obehaglig thriller, nästan bättre än Flickvännen. Eller lika bra kanske? Läs läs!

~

? blandat The Drums, Belle & Sebastian, Sven Laux och Nick Caves nya. Vill stå och må fint efter att ha dansat inne i mig själv en hel natt, eller kanske ett dygn? Motsvarar min sinnesstämning ungefär, ni glömmer väl inte prenumerera på min nya höstlista (finns också till höger om bloggkolumnen – tyvärr utan The Drums ty de finns bara på Youtube):

#rövsmörj

? tränat utan någon som helst chamoiscréme. Inte för att jag är någon vägrare eller så utan för att mina tagit slut och jag har inte pallat köpa någon ny och de som finns i affärerna är parfymerade (da fuck, vem vill ha parfym i stjärten?) eller är käck i färgerna. Och sugen på att testa nån ny. Vad kör ni?

Zeus

? njutit av sensommaren som råder ute just nu. Mer njutbara än så här blir inte aftnarna, skönare än så här blir inte gryningarna. Och ljuset, läker alla såren upprispade av alla sommarens outhärdliga stunder av hetta.

Lite av händelseförloppet alltså, puss.

7 år ago 4 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
Cykel

Min passion i helgbilagan.

av Katja 9 år ago
skrivet av Katja

Tja. Minns ni att jag träffade en journalist och en fotograf förra veckan? Det hela resulterade i en gigointervju i VLTs lördagsbilaga Latte. Tänkte att vi kunde kika på den eftersom jag vet att inte alla som läser bloggen bor i Västerås. Lite trivia för er som råkar vara intresserade.

tidn1

Först en actionbild och en rubrik som fångar min rastlösa bloggsjäl rätt så bra! Fanken va jag skakade när bilden togs, hade ju precis tempokört Västeråscykeln och var postloppssaltig och frussen.

tidn2

Sedan själva texten. Helena som intervjuade mig är så duktig. Man vet ju liksom aldrig vad journalisterna får med och inte med och om de verkligen förstår ens osammanhängande babbel och poängen men Helena förstod mig perfekt. Däremot är jag inte riktigt med på meningen “fastän hon inte är en tävlingsmänniska”? Jag är för betyg från förskolan YO. Nä, skojar. Jag är för att alla ska vara med. Fram till spurten, alltså :D Och så det om besökare. 1000 och 1500 är alltså unika besökare. Sen är det ett gäng tusen till besök per dag. Folks som klickar runt. Just sayin. Inte alls viktigt egentligen eller hur men rätt ska vara rätt *underdogsyndromet*.

Sist men inte minst – lokala motionslopp, är grymt stolt över att fått med den. Är ju en vätternförnekare och slåss för att få folks sprida sina ekobananskal över hela landet istället för att gå helt crazy över ett enda motionslopp. Mera lokalcykling åt folket! /mvh, gräsrot kartfetischist etc.

tidn3

Till slut – vattenfast mascara och salty face i enorm upplösning samt ett rekocitat om kvintessensen i cykelsporten. Tillsammans har vi grymt trevligt. Vi är bäst. Mer cykel åt folket. Tack VLT för att ni upplåtit tre sidor åt min passion och mina holbrooks.

P.S. Det kommer att komma mera cykel i VLT framöver. Min starka klubbkompis Erica kommer att prata om sin speciella vätternsatsning i motion- och hälsodelen. Håll utkik!

9 år ago 3 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail

Bon courage! Puss, Katja

Cykelkatten