Och så kom den – årets oktober-månad!
Fem år efter sitt svartaste jag är oktober åter här och jag räds inte längre.
Morgonen är fin. Nu yl den fortfarande snälla vinden, härjar upp de röda löven från marken, får dem att dansa. Milt är det ute, skirt grått och inga skarpa skuggor.
En perfekt morgon för tidningsläsning, för kaffepåtår, för att lugnt bestämma sig för hur denna söndagen ska spenderas.
Jag försöker att lära mig detta nya lugna tempot. Egentligen måste jag inte, men då min graviditet har handlat om precis allt utom vila så måste jag lägga band på mig och lära mig att vila så jag får i alla fall lite av den varan innan bebisen gör entré och det blir åter härj tjugofyrasju.
Fortfarande måste jag anstränga mig för att sitta still och bara vara istället för att vakna med ett ryck, slänga i mig lite gröt och kaffe och en liten bit choklad, klä på mig långtights, stå och stampa otåligt medan Jonas yrvaket klär på sig sina kläder för kom igen, vi måste sticka nu! Nu!
Men vi har ju hela dagen på oss, kan han undra då, varför sticka ut precis just nu?
Men förstår du inte, det är nu jag är pigg! Det är nu det vill sig, det är nu benen dansar!
Idag dansar inte riktigt benen. Eller benen inne i mig gör det nog men inte de yttre benen. De är tröttis. Hela jag är tröttis. På ett bra sätt antar jag – eftersom jag har fått sova drägligt i nästan enochenhalv natt vilket är nästan lurigt mycket.
Jag planerar ingenting rörande förlossningen eller första tiden med barnet, allt jag kan göra är att ana och ladda med all den lilla energin som finns kvar i mig. Men en sak vet jag med mig – det blir inte mycket hemmahäng för mig och lilla livet om fysiken så vill förstås. Det är inte för inte som vagnen vi har skaffat kan utrustas med tre slags olika hjul med eller utan slang och däck (recension kommer). Det är mycket jag längtar till att hitta på med bebisen men barnvagnsutflykter tar nog priset!
(hehe får se hur kaxig jag är en svinkall novembermorgon med snöblandat regn och total mörker att mötas av utanför hemmet… fast jag hoppas ändå inte att det stoppar mig och bebisen, är ju inte för inte som cykelcross är min favvosport hehe)
Oktober. Gravidvecka trettionio, en mage och ett inre som ändrar form var och varannan timme.
Och nu kom solen fram. Ut med oss och andas in hösten, kylan, kärleken, ut, nu, nu. Det är nu det händer, det är nu vi måste ut. Vänta inte för länge. Ut nu!
Vad ska ni hitta på idag? Cykla? Gå? Lova mig att komma ut på ett eller annat och njuta av oktober. Tagga #oktober, tagga #höstlöv, tagga #älskahösten 🍁♥️
Puss.