helgmyset

CX och gravel

Motsolsmyset!

av Katja
skrivet av Katja

22834429852_0b08ef6b6b_o

You browsed a so called cycle aesthetic blog
but all you got was
this fuzzy phone pic of a muddy girl face

Hej folks!

Igår sjöng vi Pink Floyd karaoke och spelade Monopol. Brorsan vann. Idag körde vi ut till Gropen där brorsan agerade publik medan jag körde årets knasigaste Helgmys – nämligen banan motsols. Jag anlände något irriterad (nioåringar är snälla… för det mesta) och ännu värre, sen till uppvärmningen. Såg gänget – bra pådrag idag “trots” det blöta vädret, så superkul – köra uppvärmningsvarvet och blev om än mer irriterad, fast denna gången på min typiska tidsoptimism. Alltså det spelar ingen roll hur tidigt på morgonen jag vaknar. Jag hamnar alltid i tidsnöd när det väl gäller och det enda som hjälper är att nästan skutta upp, skita i frukosten och tandborstningen och bara rusa dit jag ska för dagen. Men skita i frukosten före ett Helgmys? Det vore ju förödande!

Nåväl. Jag skulle få racea en bana jag inte provkört men en kropp jag inte uppvärmt. Ställde upp med den beige inställningen att jag kör väl så får vi väl se om det väl ger sig, annars åker jag väl genom banan. Men irritationen försvann så fort jag tog de första tramptagen – och lungorna accepterade läget rätt så fort också den här gången. Kroppen kändes bra mycket piggare än under SM! Märkligt nog men säkert helt enkelt för kroppen (till skillnad från själen) är lagom utvilad idag. Självklart hade det aldrig dugt för en riktig tävling (att skippa uppvärmningen är cirka lika smart som att skippa frukosten) men ändå, jag körde på och gav järnet och gjorde mitt bästa. De första varven låg jag tight (ibland så tight att vi nästan kroka ihop) med Super-Jenny men hon är ändå Super-Jenny och bra starkare än jag. Trots att tekniken funkade rätt fint idag tappade jag mer och mer på rakorna men tyckte ändå det var kul att ligga i en ständigt jagande position. Det var kul att se att typ alla – både grabbarna och Eva, Jenny och jag blev bättre och bättre tekniskt för varje varv som gick. Roligast var att våga släppa på mer och mer i den sandiga backen. Tänka sig – i början på förra hösten sprang jag nerför av ren och skär feghet. Men klassiskt också – som bäst är jag under nästsista varvet, sedan slår tröttheten till och tekniken börjar lida igen. Hursom – jag är ändå nöjd med tanke på den helvetiska veckan bakom mig. Dessutom var det helt enkelt kul.

Helgmyset avslutades med Evas ack så adekvata blåbärsmuffins och Tonys nybryggda te som brände fint i munnen.

Så kul att så många slöt upp och “trotsade” vädret.

Även om handen på hjärtat folks – är inte det alltid liiite roligare att crossa (eller mtbea) i geggan? Det tycker inte mitt parkettgolv och mitt avloppssystem men de har ingen talan i det hushållet. Men jag tycker det.

Vad tycker ni?

Puss!

1 kommentar
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja om kärlekMellan rundorna

Amatöräventyrarna

av Katja
skrivet av Katja

22386414642_e5994d9a5f_k

Två jag tycker om.
Varav i alla fall en (den mindre lurviga)
verkar tycka om mig också.

Igår jobbade jag i Stockholm och åkte sedan över till päronen på Lidingö för lite snack och middag. När jag satt på tåget hem till Västerås hade jag med mig lillebrorsan på köpet. Båda såg det som en sistaminutenresa och alltså lite mer spännande än vanligt. Det värsta jag vet är folks som tar vardagen för en vardag, det är så gäsp. Både Johnny boy och jag för en konstant kamp mot rutinerna* så jag ser fram emot en helg med vi får väl se vad som händer, bara vi äventyrar – sånt vi är bäst på! Idag jobbar vi (eller i alla fall jag, brorsan tränar på detektivfärdigheterna med hjälp av sin nya Detektivens handbok och Spy Kids på Netflix).

Men lite planer har vi nog allt gjort upp, för att ha nåt att se fram emot. Ikväll blir det kanske en mörk småläbbig terrängpromenad med ficklampan som enda hjälpmedel (poc för detektiverna!) och trainermontage, imorgon är Helgmyset dagens happening och söndagen anpassar vi efter vädret och humöret.

På tal om Helgmyset – hoppas se så många som möjligt i Groopen imorgon. Det speciella med morgondagens race är att vi för första gången kör banan motsols. Det kommer nog att kännas precis så mindfukkkt som det låter. Dessutom är jag ytterst nyfiken på hur det kommer att kännas att cykla nerför vår lilla zonhovenbacke. Något säger mig att fördel mtb gäller imorgon – eller? Nåväl vädergudarna lovar halvblött halvtaskigt läs crossigt väder imorgon så kom kom kom. Kanske tar med mig yamahabandaren (fet bas, lite vett) och spelar nån låt från den bästa listan:

Ni då – kommer ni och kör Helgmyset med oss eller gör ni nåt annat skoj i helgen?

* förutom de tre rutinerna som jag faktiskt gillar: träningsrutinen, chokladätarrutinen och bergsresa på våren-rutinen.

2 kommentarer
1 FacebookTwitterLinkedinEmail
CykelKatja kör landsvägKatja tävlar

För benen och pannbenet.

av Katja
skrivet av Katja

21505856305_a91bc6c1ee_k

Vid soloträning gäller det att ta fram
de där osynliga hejarna som bor i ens inre.

Hej.

Igår cyklade jag mitt sista landsvägspass inför söndagens Anundsloppet.

Kvällen var fantastisk – mild och förhållandevis (vi pratar ändå Västmanland) vinddrägligt.

Jag hade ont om tid på mig före mörkrets anfall så koncentrerade mig på att genomföra fem stycken jobbiga, slitiga fyror med tillhörande uppvärmning och nerrull. Blev som ett solo-GP. I början hade jag lite svårt att få upp jävlaranammamojon. Det är alltid, alltid lättare att köra hårt i grupp än på egen hand. Vanligtvis brukar jag använda musiken till hjälp – men jag har också börjat träna på att ta i på egen hand utan musik. Min simpla empiri säger att jag har lättare att nå högre puls och ta i mer med musik än utan. Men eftersom man inte får tävla med musik (vilket ju är en självklarhet, det vore ju ren idioti att inte kunna höra ordentligt inne i en klunga) så försöker jag att träna upp psyket. Har jag musiken med mig så byter jag helt enkelt till starkare, mer “episka” låtar när pannbenet börjar ge vika. Men man måste lära sig att jobba med pannbenet utan att nån metallsnubbe falsettskriker RISE ALL THE WARRIORS, TIME TO CONQUER! i ens öra.

Jag är nöjd med passet (har inte pallat överföra Strava än men kommer). Mindre nöjd är jag med att det som vanligt tog ett gäng-fyra intervaller innan benen verkligen kom igång. Men visan är gammal och det är lika bra att förlika sig med att min sanning är att jag är sjukt segstartad och att mina resultat kommer att vara lidande de gångerna jag slarvar med uppvärmningen.

Idag ska jag nöja mig med promenaderna hit och dit, imorgon körs höstens första Helgmys (kom kom kom!) och så hoppas vi att benen räcker till på Anundsloppet. Trots att jag inte varit i någon vidare landsvägsform sedan snyggkörningen på veteranSM-linjet och Frankrike så tänker jag ha kul och göra mitt bästa – trots att mojon helt ärligt ställt om sig till CX… Förresten, min lilla Ridley är tydligen redan i Örebo säger Sendungsstatus Ihrer Lieferung! Shit shit gissa vem som kommer att vara sjukt längtansfull under helgen?

2 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
CX och gravel

Luciahelgmyset!

av Katja
skrivet av Katja

Eva tog massa grymma bilder – tyvärr förstörde Facebook kvalitén nåt men:
1) Cantibromsar gör att man får en lååång stoppsträcka inför stocksisar
2) Anna kämpar upp den något tunga Canyonpjäsen i supersandbacken, tur Anna har lätta ben!
3) Supersandbacken ger en tom blick och sexigt öppen mun
4) Starten… Kan ni hitta mig?
5) Björn och Markus besegrar stocksisar!
6) AK kan konsten att sitta i tempoläge även på MTB :P
7) Mr Helgmys himself!
Vann herrklassen gjorde förresten banchefen. Typiskt Tony!

Hej. Måndag och blogg igen, är ni utvilade? Jag är skönt mör i benen. Äntligen cykelhelg! I lördags körde vi som bekant Luciahelgmyset efter Johans fantastiska påhitt om extrainsatt cross – alltid rätt! – med välgörenhet som högre syfte – alltid rätt det med! Jag hade ju precis friskförklarat mig ordentligt (och ja, hade suttit hemma ett par dagar extra bara för att) men cyklade ändå till Gropen med noll krav i sikte. Hade med mig en extra tröja, cxswedenmössa (självklart!) och sköna vantisar. Väl efter provvarvet som jag ändå körde när jag ändå var på plats stod jag plötsligt på startlinjen och tänkte att jag ändå kör myset när jag ändå är uppvärmd och känner mig helkry. Efter klassisk katastrofstart körde jag ändå om ett gäng crossies och lyckades för en gångs skull mosa mig genom zonhoven-zonen utan att ens försöka vurpa, pust. Och plötsligt kände jag inte för att ta det så värst lugnt längre. Äsch då, benen kändes pigga och även om jag med flit höll igen lite för att inte börja med att rispa ihjäl de svaga luftrören (hur många är det förresten? Världssämst på anatomi)så flöt det på rätt bra. Jag körde på och njöt som tusan. Åh herregud jag var ju på cykel igen! Inget annat spelade egentligen någon roll även om det förstås var lite extrapeppande att köra om ett par medmysande till. Tyvärr gjorde jag bort mig zonhoven-zonen i de fyra resterande varven (vi kör fem) vilket förstås segnade ner min framfart men äsch, fick en bra placering, bästa dam, inte sämst herre heller, ja ni fattar – rätt så nöjd sjukling ändå. Det bästa kom dock efteråt! Johanna med familjen, Jenny, Eva och några till (?) hade fixat superfika. Alltså fika är alltid mums men det blir extramums när man inte förväntar sig fika aight? Så fatta glädjen liksom. Plötsligt radades ömsom kakor ömsom glögg ömsom pepparkakor upp framför oss frusna crossies. Så fett. Överskottet gick till Musikhjälpen – vart annars?

Fantastisk tillställning och ytterligare ett bevis på att cross för folks samman. För ännu mer crossglädje med hjärtat på rätt ställe – läs Annas rapport från Luciawåfflan. Tänk om man bodde nära och kunde kört båda.

Igår utsatte jag mig för dubbdistans men det får bli ett eget inlägg.

Vad gjorde ni för skoj i helgen? Puss!

2 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
CX och gravelKatja om kärlek

Inbjudan Luciahelgmyset.

av Katja
skrivet av Katja

Objekt: Björn. Flyer: Johan

Yo folks. Bra grej här. Inspirerad av Anna & Co:s Luciawåfflan-idén uppfann min cross bro Johan Luciahelgmyset. Upplägget är enkelt – vi cyklar/hänger/myser i Gropen och skänker samtidigt en liten slant till Musikhjälpen. Bra va? Har vi tur så får vi snö och slask också, men det är kanske att hoppas för mycket… Jag får se om jag kör eller hjälper till (är inte helt 100-frisk än, kanske lika bra att härda ut en nonträningsdag till) men oavsett så finns jag i alla fall på plats. Kanske doftar lussekatt med, för stämningens skull? Hursom – kom, cykla, mys eller skänk en slant till insamlingen ändå – oavsett var i landet du befinner dig och brinner för cross och en lite bättre värld. Mer info av mig, Johan eller på våran facebooksida. Puss!

0 kommentar
0 FacebookTwitterLinkedinEmail