förvillskelse

(inombords) I söndags cyklade jag en av dessa novemberrundor vars minne jag lever på när tidigvårens souleater till tomt ljus torterar min själ (Strava här). På grund av skivstrul blev det på gravelstålisen istället för på crossen men det gjorde kanske inget just den dagen. Stålisen gjorde sig bra i skogen och hans tjocka däck gifte sig fint med det något vattensjuka underlaget. Och så fick jag ju bättre träning så klart. Skogarna norr om Västerås badade i den trösterikaste sortens dimma av de alla, då ingen kontur är för retligt skarp och där ingen färg skär sig mot omgivningen. […]