Och på fredagen den 29 september åt hon dillstuvad potatis, var smått miserabel och firade av sig själv.
Hej. Fan folks det enda som håller mig från att deppa ner mig totalt är alltså… vettefan, vissa nätter är det nog ingenting som gör det. Inatt deppade jag ihop totalt. Kände mig så grå, så destruktivt avundsjuk på ungefär hela den levande världen när jag för hundrande gången satt där i köket, skedade i mig resterna av gårkvällens dillstuvade potatis och bläddrade i en modeblaska. Sedan, det vanliga stirrandet fram till frukosten. Ibland är jag förvånad över hur pass “bra” fysiska gravidvärden jag har med tanke på hur lite jag får vila. Men det kanske är just det. Fysiken kämpar […]