dont leave me this way

Pardon officeposeringen men sån är jag ibland. En officeperson.

Vill komma hem tense but comfy från Malalalaga, med lite mera läderhud på benen och fler kilon rakt in i musklerna

Vill springa stig, komma hem med lerfräknar all over

Vill traska runt i skogen hand i pyttishand med Ivar, skratta i ton med de porlande bäckarna och lyssna andaktsfullt på fåglarna

Vill sno åt mig ett gäng vägfinnarrundor med Jonas

Vill cykla i gilet, åh så skönt att slippa jacka!

Vill vara ännu mera ute med Ivar, och ännu mera efter föris – det är ju ljust om kvällarna!

Vill grilla korv.

Vill slippa ha gundekalling under kjolen, och extrasockor i kängorna

Vill jaga min och Nadjas vilda ungar genom Göteborgs underbara grönområden

Vill glida runt planlöst på Stockholms gator och snacka skit med roliga människor på kvällens krogar

Vill hinna med iaf några av de roligaste SMACK-vardagsrace

Vill dra upp någon firre ihop med brorsan från bryggan på Lidingö, kanske ska Ivar vara med och börja lära sig lite om den ädla konsten?

Vill bli avhängd en masse gånger under klubbens lagtempo

vill wheelsucka och nynna på Don’t leave me this way på distansrundorna

Vill ge er många fina inlägg straigh outta vårmagin där ute på vägarna

Vill inte skriva ett enda deppigt inlägg om min deppigaste årstid. Och kommer inte att behöva det heller. Från att ha sjukskrivit mig och gråtit mig genom vårar har jag med hjälp av medicinen cyklingen, och sedan två år tillbaka godisinen Ivar, har jag så sakteligen börjat uppskatta våren för den hon är.

Efter årets grådassiga skämt till vinter är det lite extra lätt att vårskria

I want you stupid vår!

Vad ser ni fram emot den här våren?

(fast alltså eh lär ju få en släng av SAD iaf, sånt kan man ju inte
riktigt påverka till hundra procent, men just nu känns våren hanterbar. Gott så.)

ett typexempel på Katjas #gladidiot-cykelleende

Afton folksis! Läget? Idag kör jag vilodag. Är egentligen ruskigt osugen på det där med vila men måste för att inte trilla dit på en ny förkylning. Har istället lagt nästan hela barnbidraget på nya barnböcker (you’re gonna thank me kid) och lekt hårt i motvinden på Västmanlands skönaste lekpark i Sala.

Er bjuder jag på en lista jag kom på igår. Som den småbarnsförälder jag är tränar jag som bekant en hel del solo pga märkliga tider. Tränar man solo måste man roa sitt sinne, annars blir man lätt uttråkad. Jo även en dagdrömmare som en annan kan bli det. Har dock märkt ett återkommande mönster i mitt tankearbete under de turerna som inte kräver träningsmässig koncentration, dvs. under de “vanliga” distansrundorna. Så voilà då, här är saker jag gör/tänker på när jag cyklar solo:

– spanar efter djur

– bävar inför djur (om cyklar i skymningen genom skogen), barndomens vildsvingsrädsla sitter kvar

– leker film. Eller snarare, musikvideo. Det gör jag i och för sig inte bara när jag cyklar men sällan blir det så påtagligt att livet är ett musikaliskt kostymdrama som när man cyklar. Har jag ingen soundtrack med mig så spelar jag upp låtar i huvudet

– nynnar på Don’t leave me this way, låten som av någon anledning alltid börjar spelas upp i mitt huvud under uppvärmningen. Och eftersom den finns i typ tjugo versioner så funkar den oavsett kadens den rackaren!

– …och på Ivars små babylåtar också. Igår gick Sockerbagaren lite väl varm i skallen

– författar blogginlägg och formuleringar. Oh så många bra idéer jag kommer på under soloturerna. Synd bara att jag glömmer av de flesta eftersom jag inte direkt antecknar/spelar in dem

– spanar in livet som svischar förbi. Hittar på små historiesnuttar om de människorna, husen och sakerna jag passerar.

– lyssnar på musik. Så klart. Passar ofta på att lyssna igenom hela album, något jag har sällan ro till annars.

– umgås med min cykeldator. Tycker om att det sitter en liten maskin och håller koll på en massa värden åt mig. Känns så tryggt på något sätt, även när jag “bara” cyklar och inte tränar intervaller eller annat seriöst

– kommer på mig själv att tänka på Ivar och ler sådär nykärt. Fatta upgrade, förr log jag nykärt bara när jag var nykär i en kille, numer ler jag nykärt oavsett hur karlläget är. Barn <3

– saknar sällskap när jag passerar något exceptionellt fint och i energisvackorna

– tillåter mig att medvetet älta lite dryga probs för att låta träningens kemi banka skiten ur dem. Väl hemma är lösningarna ofta där och bra vettigare än före turen

– intar en nonchalant otrött position och tar i lite mer när jag möter andra sportåkare. Äsch kom igen vem gör inte det haha?

och rätt som det är så är rundan över.

Vad brukar ni göra/tänka på när ni trampar solo? Hur roar ni er? Puss.

dont leave me this way

I want you stupid vår

Saker jag gör och tänker på när jag cyklar solo