dont leave me this way

ett typexempel på Katjas #gladidiot-cykelleende

Afton folksis! Läget? Idag kör jag vilodag. Är egentligen ruskigt osugen på det där med vila men måste för att inte trilla dit på en ny förkylning. Har istället lagt nästan hela barnbidraget på nya barnböcker (you’re gonna thank me kid) och lekt hårt i motvinden på Västmanlands skönaste lekpark i Sala.

Er bjuder jag på en lista jag kom på igår. Som den småbarnsförälder jag är tränar jag som bekant en hel del solo pga märkliga tider. Tränar man solo måste man roa sitt sinne, annars blir man lätt uttråkad. Jo även en dagdrömmare som en annan kan bli det. Har dock märkt ett återkommande mönster i mitt tankearbete under de turerna som inte kräver träningsmässig koncentration, dvs. under de “vanliga” distansrundorna. Så voilà då, här är saker jag gör/tänker på när jag cyklar solo:

– spanar efter djur

– bävar inför djur (om cyklar i skymningen genom skogen), barndomens vildsvingsrädsla sitter kvar

– leker film. Eller snarare, musikvideo. Det gör jag i och för sig inte bara när jag cyklar men sällan blir det så påtagligt att livet är ett musikaliskt kostymdrama som när man cyklar. Har jag ingen soundtrack med mig så spelar jag upp låtar i huvudet

– nynnar på Don’t leave me this way, låten som av någon anledning alltid börjar spelas upp i mitt huvud under uppvärmningen. Och eftersom den finns i typ tjugo versioner så funkar den oavsett kadens den rackaren!

– …och på Ivars små babylåtar också. Igår gick Sockerbagaren lite väl varm i skallen

– författar blogginlägg och formuleringar. Oh så många bra idéer jag kommer på under soloturerna. Synd bara att jag glömmer av de flesta eftersom jag inte direkt antecknar/spelar in dem

– spanar in livet som svischar förbi. Hittar på små historiesnuttar om de människorna, husen och sakerna jag passerar.

– lyssnar på musik. Så klart. Passar ofta på att lyssna igenom hela album, något jag har sällan ro till annars.

– umgås med min cykeldator. Tycker om att det sitter en liten maskin och håller koll på en massa värden åt mig. Känns så tryggt på något sätt, även när jag “bara” cyklar och inte tränar intervaller eller annat seriöst

– kommer på mig själv att tänka på Ivar och ler sådär nykärt. Fatta upgrade, förr log jag nykärt bara när jag var nykär i en kille, numer ler jag nykärt oavsett hur karlläget är. Barn <3

– saknar sällskap när jag passerar något exceptionellt fint och i energisvackorna

– tillåter mig att medvetet älta lite dryga probs för att låta träningens kemi banka skiten ur dem. Väl hemma är lösningarna ofta där och bra vettigare än före turen

– intar en nonchalant otrött position och tar i lite mer när jag möter andra sportåkare. Äsch kom igen vem gör inte det haha?

och rätt som det är så är rundan över.

Vad brukar ni göra/tänka på när ni trampar solo? Hur roar ni er? Puss.