Minnen från gårdagens nästan-succé. Det jag både ogillar men också gillar med vintercykling är att varje tur känns som en smärre expedition. Med all påklädning, allt väderkoll och proviantfix, all vägplanering, den ödesdigra insikten om att man inte får stanna för länge för då fryser man ihjäl etc. Expeditionskänslan förstärks då lite extra av gryniga svartvita bilder. Ring Bea Uusma nån, här kommer vi! Ungefär.
Men idag då. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om det blir fortsättning på expeditionen eller om jag passar på och nyttjar snön som finns till att nöta nån mil skidor på Apalbyplanerna inte så långt från där jag bor. Det är så sällan tillfälle ges så! Det är ironiskt att det är mer och finare snö ute på våra avlägsna cykelvägar än på gräsplanerna/i skogen.
Oavsett hur det blir – stay tuned och njut av söndagen. Hörs sen puss!