CYKELKATTEN

cykelträning

Katja om cykelPower to the readers

Så bloggar jag

av Katja 3 år ago
skrivet av Katja

Jag skriver nästan alla mina inlägg tidigt på morgonen. Jag är ingen morgonmänniska men just författeriet fungerar bäst morgontid. Kanske är det för att min hjärna har fått vila på alla gårdagens intryck.

Ride- och racerapports skrivs bäst direkt därpå, när så hinns och orkas. Det är nog de enda inläggen som jag inte skriver på morgonen. Då blir de som härligast: endorfinstinna, adrenalinkryddade, ofiltrerade. Numer är det dock rätt sällan jag hinner blogga direkt efter cyklingen. Oftast prioriterar jag en annan liten aktör…

Jag läser nästan aldrig andra bloggar strax före jag skriver mina inlägg. Istället plockar jag min inspiration från de intrycken, människorna, böckerna, låtarna, miljöerna som lever i mitt huvud för stunden. Det för att hålla tankarna så fresh det går.

När jag har tryckt iväg mitt inlägg går jag gärna bloggrundan och hämtar en massa härlig inspo och kunskap. Jag älskar bra bloggar! Jag försöker alltid att kommentera om jag har läst ett inlägg jag gillar eller som har berört mig. Att kommentera eller länka och credda är ett fint sätt att “betala” för läsningen och står sig än idag i dessa fast food-ish informationstider.

I mitt skrivande vill jag åt en bra mix av lekfull spontanitet och praktisk vettighet. Även om det sällan går ett inlägg utan ett skämt eller en klurighet så tar jag alltid min passion på allvar. Jag skriker sällan högt om hur mycket jag kan hit och dit. Istället ser jag till att faktiskt kunna och dela med mig av min kunskap. Failsen får samsas med succéer!

Mitt träningsledarhjärta klappar extra hårt för den modigaste och finaste cykelgruppen däruppe – alla underbara nybörjare. Därför tar jag för givet i mina guider att alla kan allting. Är gärna lite övertydlig och så. Bare with me, ni rävarna.

Har jag stämningstorka under skrivandet av ett inlägg så lägger jag ner pennan, läser lite, lyssnar på lite musik, gör någonting helt annat och fyller på med syre och inspo. Då brukar det lossna.

När Ivar var pyttisspädis och skrivarlusten tog över skrev jag på gående/stående fot under alla våra barnvagnspromenader. Fatta vad alla tyckare skakade på huvud åt ”morsan som inte kunde lägga ifrån sig mobilen”. Tänk om de visste att den agerade blott en skrivmaskin.

Att blogga är för det mesta roligt och alltid essentiellt. Men vissa inlägg gör ont. Jag vet oftast i förväg vilka inlägg som kommer att göra det.

Dels är det de som vänder ut och in på det försiktiga och likriktade, tar en obekväm ställning och genererar shitstorms och en känsla av utsatthet och ensamhet. Sådana inlägg kan rubba min även normalt svajiga sinnesstämning en hel dag, kanske till och med flera dagar. Nu när jag är mamma och har ett känslomässigt ansvar gentemot Ivar är det tunnare med sådana inlägg. Jag skyddar mig och tar istället ställning och ifrågasätter i mindre portioner. Men ibland måste de inläggen ut. För tyvärr är det ju så att vill man verkligen göra gott så måste man aktivt ta ställning mot det onda.

Och dels är det de som öppnar på locket till mitt privatlivs mindre glada stunder. Fan vad jag egentligen är obekväm med att gråta ut offentligt men ibland måste man berätta eller hur. Ändå bespar jag er det mesta, inte minst av respekt för de övriga inblandades integritet. Är liksom inte smaskiga privatlivsdetaljer-tjejen även om ni får hänga med en hel del mellan raderna, samt i inläggen där Ivar spelar huvudrollen förstås <3

Jag önskar att jag skrev mer om proffssidan av cykelsporten, något jag gjorde en del före Ivar. Tyvärr hinner jag inte ha den kollen som krävs just nu. Funderar faktiskt på att ta in en gästskribent som skriver enkom om kvinnlig proffscykling. Sugen? Maila cykelkatten@gmail.com.

Innehållet i Cykelkatten är hundraprocentigt äkta. Att schemalägga sina känslor och tankar är inte äkta oavsett vad de lär ut i influencerskolan; en känsla känns när den känns, att framkalla känslor syntetiskt för att följa en mall vore att gå emot min natur. Tycker det är så isigt på något sätt när bloggare optimerar tiderna och ordningen för glada/ledsna/bekräftelsesökande/familjeliv/etc-inlägg. Man ba alltså, are we robots or are we human? Därför planerar jag aldrig för några inlägg andra än de rent “cykelfackmässiga”, till exempel guider eller informativa samarbeten. Men de kräver ett helt annat mindset ju och funkar perfa att jobba strategiskt med.

Men planeringen sköter sig själv rätt bra ändå. Efter ett mysigare inlägg om hemmalivet med min Ivar brukar det kännas fresh med ett sportigare cykelinlägg. Men känner jag för att skriva tre Ivar-inlägg på raken som gör jag det.

Jag tackar förstås nej till alla reklamsamarbeten som involverar Ivar. Det var jag tydlig med redan när Ivar var bäbis och PO.P (ett märke jag för övrigt älskar) frågade om han fick vara med på deras Instagram. Barn ska inte agera reklampelare punkt slut.

Jag skiljer på Cykelkatten och Katja. Cykelkatten tycker alltid som Katja, men Katja kan ibland skaka på huvudet och asflabba åt Cykelkattens glada idioti och tonårsromantiska uttryck. Överlag är Cykelkatten kaxigare och hetare än Katja som är en rätt eftertänksam varelse med glasögonmärken i näsan och en allmänt skelande uppsyn. Men man fattar ju varför – man växer för varje kvadratcentimeter lycra man tar på sig. Ni vet ju själva hur det är.

Jag anpassar alltid bild efter text och inte tvärtom. Hellre ett bildlöst inlägg än ett med en generic bild bara för att. Avföljer jämt instakonton med generic cykelpics som folks lägger upp bara för att hålla algoritmen happy.

Skriver ofta från tåg (bästa inspoplatsen), caféer, krogar, damernas, bussar. Hänt att jag har bloggat från sadeln också… Det här inlägget är för övrigt författat på expressbussen Västerås-Uppsala. Hej Uppsala!

Älskar att krydda inläggen med bra bilder. Vad är en bra bild? Smaken är förstås olika men en just en bloggbild ska vara lika delar stämningsfull som den är talande. Den behöver varken vara perfekt skarp eller ens tagen med en systemkamera. Det viktigaste är att den ska utgöra en tilltalande helhet ihop med texten.

För det mesta har jag inläggsidén färdig i huvudet när jag börjar. Ändå vet jag nästan aldrig vart inlägget tar mig. Ibland blundar jag och låter fingrarna följa tankarna. Oftast blir det småstökigt, snubbligt, lite längre än vad jag hade tänkt mig från början och så är plötsligt inlägget klart och jag känner en liten tomhet. Som efter ett minirace. Eller efter en kärleksakt

äsch

3 år ago 3 kommentarer
3 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja om cykelMellan rundorna

Tjo livs- och träningsvecka nummer sju

av Katja 4 år ago
skrivet av Katja

Hej god morgon vi går direkt på benstatus:

TRÄNINGSVÄRK från helvetet 

nä skojar, från ovan så klart!

Misstänker personerna som är duktiga på stakning upplever inte samma groteska träningsvärk i ljumskarna +annat som en annan som diagonalar sig fram i skidlivet.

För övrigt så funderar jag på att skriva till Svenska Akademien och be de att (förutom att skärpa sig allmänt) ändra ordet träningsvärk till träningsverk.

Man har ju faktiskt uträttat något, som är så duktig och har så ont. Eller hur säger fitnessmänniskorna, pain is just weakness leaving the body?

Och så lite halsstatus: blä.

Det gör liksom inte ont men det är hostigt och tråkigt och kan göra ont om inte jag *kollektiv gäspning* viiilar mig i alla fall idag också.

Och så lite guldfiskstatus: osvikligt.

Glömde ju min kamera uppe i Hedesunda. Känns skittrist, ogillar att blogga med mobilkameran annat än ibland för att visa mig lite down-to-earth liksom ;) Men får väl va lite down-to-earth ett tag här. Heja filter!

Så what’s up i veckan?

Idag blir det som sagt vila. Tänker dock ta en lugn promenad efter jobbet ty otroligt fint och winterwonderlandigt ute idag. Och så laga något mycket vitlökigt till oss där hemma ikväll.

Imorgon tänker jag träna dock lugnt, typ en timmes snurr för benen bara.

På onsdag är jag en en pendlarprinsessa (tack Anna för ordet, man känner sig mycket flottare som en sådan än som ett ryggsäckstungt kaffesipprande konsultskrälle som trängs med andra “likasinnade” i tågtamburen)

På torsdag har jag klarat av en masse möten men också en AW och en mums hotellfrulle. Och har bara bråttom bråttom hem till min Ivar.

På fredag tar jag det lugnt, tränar cykel och slutar tidigt så jag får så mycket fredagsmys med min sötebrödis som möjligt. Min näst sista jobbfredag på länge wii.

Och sedan kommer cykelhelgen och kanske lite extra extra antingen lördag eller söndag.

Så hur är min cykelstatus då? Helt ärligt?

Jodå. Bra starkare, fortfarande för odistansig, men prognosen är god.

Vi säger så, här får ni dagens cykelsanning signerat kloka Anki och dagens måndagsmässiga bit

Puss och själsstatus:

omättligt kär i min snälla geniala goa pojksis, bra smärtande på grund av världens kollektiva ensamhet, ibland vill jag bara krossa världen men den är ju den enda värld vi har så bäst vi gör guld av det lilla vi kan i den.

4 år ago 1 kommentar
7 FacebookTwitterLinkedinEmail
Mellan rundornaStyrketräning

Högwattskickoff i mitt egendesignade kit – ett ledigt inlägg

av Katja 4 år ago
skrivet av Katja

God lördagmorgon kära cykelvänner.

Vet ni – jag är plötsligt ledig! Eller plötsligt eller plötsligt. Jag har ju förstås planerat för att vara ledig men det är inte förrän nu som jag börjar greppa att kalendern inte innehåller en endaste jobbrelaterad rad på hela två veckor.

Igår kände jag att jag behövde en tydlig gräns mellan jobbet och semestern. Kickade därför off ledigheten med att ta ut mig snyggt i rodd på F&S City. Har under dessa årets sista veckor passat på och tränat lite annat än bara cykel, cykel. För även om cykelträningsfrekvensen 2018 har varit ruggigt usel på grund av mina ständiga förkylningar (eller influensor eller fan vet vad) och annat privatlivsrelaterat omående så har jag ändå velat ge mig en liten period av mental vila från cykelträningen.

Rodd är förresten ett sjujäkla bra alternativträning för cyklister, visste ni det? Här förklarar Toppfysiks Fredrik Eriksson varför. Det jag gillar mest med roddmaskinerna på F&S är förstås wattfunktionen som gör att det är lätt att bygga ihop sjyssta och kontrollerade intervallpass.

Känner ni förresten igen tröjan? Jajamän, det är ju kitet som jag designade för CYKELTJEJER.SE för ROSA BANDET. Jag utlovar ett bättte och mer wow-posörinlägg där kitet syns bättre. Tills dess får ni stå ut med att min stolthet över att med fantasins och pennans kraft ha kunnat bidra till cancerforskningen portioneras ut pö ån pö.

Men till ledigheten. Vad ser jag fram emot?

– mycket egentid med min sockerknodd

– träning – cykel och minst ett par pass längdskidor *håller tummarna för snö uppe i Gästrikland*

– äventyr med lillebrorsan som kommer att traditionsenligt hänga med oss en sväng i mellandagarna

– en rejäl sovmorgon och minst en god bok i födelsedagspresent. Fyller ju för fanken 33 vintrar på nyårsafton. Det ni.

33?

Okay dags att avsluta inlägget innan jag glider in på åldersnoja också (är en stolt åldersnojare, forever young ja tack!)

Nu ska jag dricka upp mitt svarta te med en skiva citron i och en chokladbit till. Sedan ska jag packa ner Ivar i vagnen och ta tåget till någon fin närstad för fika och långpromenix.

SCOOOOL’S OUT folks!

Puss.

4 år ago 0 kommentar
6 FacebookTwitterLinkedinEmail
CykelKatjas gravidträning

Mina gravidcyklingstats.

av Katja 5 år ago
skrivet av Katja

Hej. Eftersom jag är cyklist och vi cyklister gilla data så tänkte jag att vi idag kunde kika på lite cykeldata hittills under min graviditet. Ta detta med “data” med en stor nypa salt. Inte en endaste cykeltur under dessa 8+ månader har handlat om annat än rent äventyrligt cykelnöje.

vackra vyer! skita i prestationen! köra hårt när man kan – och chilla när man vill! slippa hålla igen på kisseriet! styrhångla! skratta åt sin egen inte så aero-position! glömma allt va tävlingsnervositet heter! skita i att cykla öht de dagarna soffan och godiset lockar mer! lyda bebben i magen! aktivt skita i att jämföra sig med andra gravida individer ty det blir ba galet etc etc

Nu till statsen, ur Strava/Garmin Connect.

Läser man journalerna så står det att jag blev på tjocken nån gång i början av januari så vi tittar from början av januari till och med nu i helgen helt enkelt.

Min totala “gravidträningsmängd” har främst bestått av tre grejer: 1) cykling 2) gång och 3) några klena försök till något slags styrketräning, ett par simbassängsimturer, Mario Kart och knyta sina egna skosnören-vardagsakrobatiken.

Because cykelblogg så kollar vi enbart på cyklingen. Håll i hatten – så här få cykelturer har ni nog aldrig sett under den här cykelbloggens historia! eller okay. Förutom under alla mina förkylningsperioder då. Men de förtränger vi nu.

Här är aktivitetsgrafen straight outta Garmin Connect:

Vi analyserar. Som vi kan se så är det en rejäl dip mellan slutet på november. Det för att jag blev mycket sjuk då och tränade så gott som ingenting under hela julledigheten alltså fram till början på januari :'(

Vad som hände sedan var väl att ett bäbisfrö såddes och fastnade tursamt nog. Fast det visste jag förstås inte då, i januari. Jag var mest pepp på att åter kunna cykla, om än försvagad efter sjukdomen. Sedan plussade vi, jag var svintrött och det var halt och jag försökte inte ens vålda mig till något slags utomhuscykling utan ägnade mig åt kortare inomhusrull och den där armstyrketräningen. Därav februarisvackan i grafen. Mot våren började både mitt mående och vädret stabiliseras. Jag ledde vårens första och mina för året sista VCK-landsvägsträningar då gulliga motionärer tog hand om sin knasiga ledare-på-smällen. På fritiden anpassade jag mina bockstyrade cyklar till att passa min kropp i förändring.

Så skönt det var att få cykla lugnt och med gott sällskap och gofika som de två enda och högsta träningsmål!

I början av sommaren tog jag mig äntligen för och lånade Valles mtb. Trots sitt enklaste instegsutförande och vägandes hela 14 kg (!) blev den goda Crescent Freken min cykelbästis under många, många fantastiska veckor. Jag både satt bra ställningsmässigt och körde (om jag får säga det själv) tekniskt bra på de trygga 27,5-tumshjulen. Men framför allt – det blev så himla, himla kul att cykla igen! Ständigt varierande, fullt med nya vyer och på tryggt avstånd från allt vad biltrafiken och klungdramatiken hette.

Ungefär samtidigt justerades mina gravidveckobyten från onsdagar till söndagar. Eftersom de flesta av mina och Jonas mtb-turer skedde på helgerna blev det omedvetet som ett slags sätt att fira in de nya gravidveckorna. Så småningom blev det för magigt att cykla ens den snällaste mtb i världen. Och eftersom jag inte loggar min vardagscykling så visar grafen att oops, inga fler cykelturer. Dock fortsatte den goda fira in gravidveckorna-traditionen med andra cykellösa äventyr. Och så jobbigt som det är att trampa runt på den oväxlade damtrallan så får jag mitt dagliga svär-och-stånkbehov tillfredsställt rätt fint ändå.

Nu till torra cykelsiffror, och nu är alltså enbart fritidscyklingen med. Hittills under graviditeten har jag…

cyklat 41 gånger

totalt 1700 km

alltså 83,5 timmar

med en total medelfart på 19,8 km/h

och 0 i puls ty puls = ointressant när man nöjescyklar.

Min medeltur har legat på 40,4 km

(och den längsta turen 108 km)

genomsnittsrundan har varat i 2 aktiva tramptimmar

(och den längsta rundan i 5 timmar)

den högsta sammansatta stigningen har varit 728 hm 

och medelstigningen 247 hm

Som max har jag trampat i 59,2 km/h.

och kissat allt från 3 till 10 gånger/runda

och stått och vilat ännu fler gånger.

Det var cykelstatsen det, resten är en annan, mestadels fot- och soffburen historia och de dokumenterade minnen finns förstås även de under Katjas gravidträning. Och ni följer väl mig på Strava?

Puss och sluta aldrig äventyra!

5 år ago 2 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
Allmänt om träningCykelKatjas tips

Cyklistens före- och efterrutin – den viktiga pusselbiten för ett bättre träningsliv

av Katja 6 år ago
skrivet av Katja

Måndag riders!

Tränar man så blir man starkare, det är sedan gammalt. Men stämmer det verkligen för alla som tränar? Jag hör ofta cykelkompisar beklaga sig över att de inte cyklar fortare eller blir bättre på backar trots att de cyklat i si och så många år.

Att man inte blir starkare trots mängdträningen kan bero på ett antal faktorer (om vi bortser från den aktuella cyklistens eventuellt icke-friska tillstånd eller annat som gör att hon inte kan tillgodose sig utvecklingen i samma grad som en frisk cyklist gör):

En av de är hur den faktiska träningen är upplagd, att cyklisten kanske enbart kör på en viss intensitet men aldrig över den, eller att cyklisten kanske aldrig tillåter sig vila mellan intervallerna vilket leder till att själva intervallerna blir mindre effektiva än om hon hade vilat. En annan faktor är återhämtningen mellan träningspassen. Här kan jag varmt rekommendera råden om återhämtning i Stora Cykelboken.

Den tredje faktorn och den som i alla fall jag upplever det skrivs för lite om, är de där relativt korta men ack så viktiga tidssnuttarna strax före och strax efter träningspasset eller loppet.

Ah men ni vet, den där (halv?)timmen det ska packas, kissas, kastas in frukostresterna, pussas på frun, svaras på sista jobbsamtalet och till slut fästa hjälmen på skallen och spurta till träningsstarten med hjärtan i halsen.

Och så den där timmen efter man kommer hem från cyklingen. Trött och tom och dan, vill helst bara lägga sig i soffan, öppna munnen och få maten inkastad dit av någon tyst och snäll. Men i verkligheten – energin måste in, de blöta kläderna ska av, cykeln ska tvättas, den snälla men inte så tysta ska frågas om hur hans dag har varit, och diskmaskinen ska tömmas och det där mailet besvaras.

Är man ett cykelproffs eller för den delen en lyckligt lottad amatörtävlingscyklist eller ambitiös motionär med en eller flera avlönade eller icke avlönade (fruar, föräldrar, sambosar) soigneurs och mekaniker som håller ordning på allt utom själva cyklandet vid sin sida så är det en icke-fråga. Vi andra som visserligen ställer upp för och får hjälp av våra också tävlande cykelkompisar men som tränar och tävlar utan systematiskt praktiskt stöd bör själva ta ansvar för vår viktiga före- och efterrutin.

Hur rutinen är upplagd är det upp till var och en.

Den vanligaste rutinen efter träningen/tävlingen, och den som de flesta verkar tillämpa är

byta om till torrt alt. ta på sig något varmt → direktenergi (något enklare, en bar, en snabb burgare, en öl eller en näve nötter) → cykeltvätt (vid behov) → dusch → måltid (den “riktiga” maten, en hel lunch, eller en middag) → vila/resten av dagen.

Rutinen före träningen/tävlingen är svårare att beskriva i generella termer. Det beror förstås att fler bitar ska klaffa för ett lyckat pass och särskilt ett lyckat race. Cykeln måste vara startklar, den eventuella nummerlappen ska sitta på plats. Det ska hinnas värmas upp, men också kissas och ätas en sista banan. Nyckeln till bilen ska lämnas till Johan som redan tävlat färdigt för att Tony som startar direkt efter oss damerna, ska kunna byta om till torrt medan jag duschar efter mitt lopp. Bakdäcket ska pumpas lite till för min rutin är att alltid släppa ut lite luft innan starten. Cykeldatorn ska startas om för att kolla att ingen dum uppdatering sätter igång vid racestarten etc etc etc. Hur många små men tillsammans superviktiga moment som helst ju!

Nu är jag varken en proffsig soigneur eller en alltför ordningssam person heller för den delen så jag tänker inte diktera några rutiner här. Men ju längre jag cyklar – tränar, kör träningslopp, tävlar – desto mer inser jag hur mycket mina före- och efterrutiner faktiskt betyder. Dels för det rent fysiska – får jag exempelvis inte på mig något varmt och torrt direkt efter ett kallt pass så riskerar jag en förkylning och kan inte träna på ett tag. Dels för det psykiska – ron i själen över att allting är förberett, fixat och det är bara cyklingen som återstår gör att jag kan träna mer effektivt än om jag är stressad och har glömt vattenflaskan hemma på hallgolvet.

Därför uppmanar jag både er och mig själv att försöka få ordning på dessa viktiga beståndsbitar. Att skriva ner dem på en griffeltavla hemma eller i mobilens anteckningsapp är ett sätt att alltid komma ihåg ordningen. Att (om möjligheten finns) inte boka för mycket grejer nära inpå samt direkt efter en träning/tävling är också viktigt. Och sist men inte minst så kan man försöka att ta hjälp av dem man lever, samåker, tränar och tävlar med och tillsammans utarbeta en rutin som ökar effektiviteten.

Nu vart det ett långt inlägg men jag hoppas att den kommer till någons glädje.

Puss och hur funkar det för er? Har ni ordning på era före- och efterrutiner? Hur ser era rutiner ut?

6 år ago 3 kommentarer
1 FacebookTwitterLinkedinEmail
  • 1
  • 2
  1. Anna-Maria om Lådcykelpremiären.

    Vad kul och praktiskt med lådcykel! Hoppas den fortätter att kännas lika bra, om inte bättre, när du fått trampa…

  2. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack! :D <3

  3. Jonatan om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Spännande. Heja dig Katja!

  4. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack bäbis! Faktiskt så tänker jag på ditt ST; tänker om Anna har fixat ST - THE ST - nog…

  5. Anna Lindén om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Helt rätt!! Dör av awwwwww inför ditt projekt. Ser så mycket fram emot att poppa målgångs/årgångs-skumpa med dig och allt…

Bon courage! Puss, Katja

CYKELKATTEN