CYKELKATTEN

cykelskor vinter

CX och gravel

Mysrunda i mysskorna.

av Katja 8 år ago
skrivet av Katja

Bloggudarna ska veta att det är svårt att ta en vacker naturbild när naturen inte riktigt visar sig från sin vackraste sida idag. Ansträngde mig i och för sig inte särskilt. Icke-desto mindre var det behagligt cykelväder idag – runt nollan, ett gäng solglimtar och bara lite för mycket motvind på vägen hem. Tanken var gruppdistans men både jag och Tony (och AK, och nån till…) bommade mötestiden så det blev kvinna mot natur idag. Tony skulle köra den tänkta rundan men jag hade lite post-trainerkänningar i mitt högra knä så jag tackade för mig och vände hemåt efter nån halvtimma. På omvägen hem kände jag dock att knäet släppte, mojon gick upp och jag styrde kosan ut från stan istället för in mot stan. Vågade dock inte utmana knäödet för mycket (trots att det inte gjorde ont så ömmade det, lika bra att inte överbelasta kalaset) så nöjde mig med ett par timmars finfint rullande. I mina nya födelsedagspresentskor Northwave Artic– åh som jag älskar dem redan! Trots den typiskt italienska bjärta designen så är de varma, mysiga, lätta, icke-svettiga, ja, wow. Nu har jag i och för sig inte testat dem i brutala minusgrader än men det kommer väl.

På tal om minusgrader så låg det till min förtjusning fortfarande massvis med is i vissa partier på de smalare vägarna jag tog hem. Jag måste vara störd men jag diggar verkligen utmaningen som isen ger. Speciellt den buckliga isen (även om den gärna jävlas med mig då och då…) Ska skriva ett isinlägg snart.

Imorgon är superlång (och förhoppningsvis superlugn) distans tanken. Tänker ladda med god middag ikväll. Hörs och puss!

Translation: Today I did my first ride in my new winter cycling shoes! Thanx mum & dad, my feet are finally cozy and dry.

8 år ago 2 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
CX och gravel

Tår är överskattat, eller dagens köldkörning.

av Katja 8 år ago
skrivet av Katja

Idag vaknade jag helt slut och kinkig men bestämde mig ändå för att ge träningen en chans. Jag längtade ju ändå ut. Äntligen ut, kippade efter luft, efter vägfrihet. Fan jag älskar min familj men fyra dagar utan cykling, det är ett under att jag minns hur man växlar på en cross. Eller okej, jag mindes inte riktigt. Fast det berodde kanske på att jag hade kört min campa-racer på trainern igår. Crossens drivs ju av SRAM. Och är singelkassettad… Skitsamma! Med mig hade jag Tony och vi hade varsin superthermos som jag tipsade om i förra inlägget. Jag hade ett extraunderställ. Som vanligt vändes lungorna ut och in, det skar i halsen vid varje inandning och jag svettades floder den första halvtimmen. Så himla typiskt och onödigt när det är minus tretton ute. Min kropp är hemsk på det sättet – den kräver brutalt lång uppvärmningssträcka – trettiofyra km brukar jag kallt säga sommartid (i klunga) – ungefär en halvtimme-fyrtio minuter vintertid har jag märkt. Efter det kan jag typ köra hur långt som helst. Men idag kom vi iväg rätt så sent. Och jag hade noll krut i benen. Och frös något om tårna. Ja, det var helt enkelt inte min dag idag. Men ute var det wunderschön och när jag sa hejdå till Tony vid nåt random fint vägskäl (han skulle ta lite andra vägar hem) så var min mojo uppe.

Jag var alltså uppvärmd och redo för minst ett par timmar snöskoj till. Var inte ens särskilt hungrig. Tuffade på och bildade snömoln efter mig som ett annat litet lok. Slirade lite extra än här och än där och njöt. Men så började tårna frysa mer och mer. Och lite till. Ingenting hjälpte. Varken studs på cykeln eller hopp eller tårörelser eller någonting. Vilket ju inte var så konstigt – jag kör ju inte med några vinterskor (än) utan med vanliga mtb-dojs med raphas neoprenöverdrag över. Funkar tydligen ner till minus fem ungefär, sen är det kört. Bajs. Var alltså tvungen att ta mig i hamn snarast möjligast och vreds i små plågor i duschen då tårna väcktes till liv på ett ytterst smärtsamt sätt (alla ni som nästan frusit av kroppslemmar vet säkert hur det känns).

Imorgon ska jag testa köra med ett par tåvärmare som jag får låna. Ska bli spännande. Kom gärna med tåvärmningstips. Jag vill liksom behålla mina tår tills jag har ett par rejäla vinterdojs…

Puss och Strava!

8 år ago 4 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
  1. Anna-Maria om Lådcykelpremiären.

    Vad kul och praktiskt med lådcykel! Hoppas den fortätter att kännas lika bra, om inte bättre, när du fått trampa…

  2. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack! :D <3

  3. Jonatan om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Spännande. Heja dig Katja!

  4. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack bäbis! Faktiskt så tänker jag på ditt ST; tänker om Anna har fixat ST - THE ST - nog…

  5. Anna Lindén om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Helt rätt!! Dör av awwwwww inför ditt projekt. Ser så mycket fram emot att poppa målgångs/årgångs-skumpa med dig och allt…

Bon courage! Puss, Katja

CYKELKATTEN