Första passet på Mallis – den klassiska Randa-stigningen – blek, hjälmrandig och glasstinn!
Fy va svårt det är att landa här hemma. Att komma hem är den jobbigaste delen med att resa. Jag är inte riktigt en sådan åh va mysigt med vardag hemma-person. Den stora delen av min vardag går ut på att hitta på saker för att slippa känna av den. Så glad att jag är cyklist, blir ju små resor med nya upplevelser typ varje dag. Enda vardagsgrejen jag gillar är laga god mat i mitt kök, sova eller typ ligga utsträckt på sängen med en rolig bok och en kopp te med en citronbit i och en chokladbit till. Annars kan jag i princip flänga runt hela tiden. Det stressar mig inte. Det lugnar ner mig.
Går runt och har som vanligt svårt att känna av verkligheten. Vill inte riktigt vänja mig vid det bergs- och havslösa landskapet, vid de tysta rösterna i affärerna, vid de tålmodiga köerna, vid de sura bilistblickarna. Fan, samma sak varje gång. Det roliga är att jag får träffa mina kompisar igen! Igår kom Grannen och Anna över och plötsligt blev hemmavardagen lite enklare att stå ut med.
Var igår tvungen att vila cykelpsyket efter mallisveckan och östgötaeländet. Avstod alltså Mälarcupen Tempo igår. På’t igen ikväll för då ska det tränas teknik på halkbanan. Fegismagen knyter sig som vanligt lite inför pass som detta – typ varför kan vi inte bara cykla rakt och fort istället gnäll gnäll – men jag vet att det kommer att bli både roligt och lärorikt GP-style! Måste dessutom återvänja mig vid rosen efter att cyklat på en större Cube i åtta dagar. Hoppas så många Västerås CK-are som möjligt dyker upp och tränar med oss ikväll!